Abin Sur

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Abin Sur alias Green Lantern (Gröna Lyktan) är en seriefigur och utomjordisk rymdhjälte i DC:s universum. Figuren skapades av John Broome och Gil Kane och introducerades i serien "Green Lantern" i tidningen Showcase nr 22 (1959).


Historik och handling

Den rödhyade Abin Sur från planeten Ungara är medlem av den intergalaktiska polisstyrkan Green Lantern Corps och aktiv i rymdsektor 2814, som inkluderar planeten Jorden. I sitt första framträdande är han döende eftersom hans rymdskepp har kraschat på Jorden. Han hittas av piloten Hal Jordan som får Abin Surs kraftring och kraftbatteri och därmed blir sektorns nya Green Lantern efter Abins död. (I själva verket är det kraftringen som sökt upp Jordan och utsett denne till Abins efterträdare.)

Före dödsfallet

Egentligen slutar figurens historia där, men genom åren har Abin Sur förekommit i både flashbacks och nya framträdanden och fått en alltmer utvecklad bakgrundshistoria. I en historia i Green Lantern (vol. 2) nr 149 (1982) avslöjas det att han besökte Jorden redan på 1800-talet och där träffade sheriffen Daniel Young, som han utsåg till tillfällig Green Lantern. I Legends of the DC Universe nr 20–21 (1999) besöker han Vilda Västern ytterligare en gång och träffar då Hal Jordans förfader, Marshal Henry Lee Jordan. Enligt en historia som gick i tidningarna Starman nr 39–40 och Power of Shazam nr 35–36 (1998) träffade Abin Sur superhjältarna Starman I och Bulletman under Andra världskriget då de tillsammans stred mot Mister Mind. Ytterligare tillfällen då Abin Sur besökte Jorden har skildrats.

I en historia av Alan Moore och Kevin O'Neill i Tales of the Green Lantern Corps Annual nr 2 (1986) avslöjas anledningen till att Abin Sur störtat till sin död – och anledningen till att han överhuvudtaget hade ett rymdskepp istället för att förlita sig på sin rings kraft. Allt beror på en profetia som berättats av demonen Qull i det onda Empire of Tears på planeten Ysmault. Det är Abin Surs försök att undslippa det förutsagda ödet som driver honom rätt i döden. Denna korta historia byggs det vidare på i historien "Green Lantern: Secret Origin" – i Green Lantern (vol. 4) nr 29–35 (2008) – där det berättas att Abin vid dödstillfället befann sig på Jorden för att fängsla rymdskurken Atrocitus. Författaren Geoff Johns utvecklar även Qulls profetia till att omfatta händelser i serien "Blackest Night" (2008–09).

Efter dödsfallet

Även efter sin död har Abin Sur spelat en viktig roll vid flera tillfällen. I Tales of the Green Lantern Corps nr 3 (1981) hjälper hans ande Hal Jordan och andra Gröna Lyktor i kampen mot Nekron, en ond dödsdemon som styr livet efter detta. I Swamp Thing (vol. 2) nr 97–98 (1990) är Abin Surs själ fången i Helvetet och han hjälper där till med att rädda Swamp Things dotter Tefé från dödsriket och Helvetets demoner Beelzebub, Nergal och Anton Arcane. I Swamp Thing-episoden tycks det som att även Abin Sur lyckas lämna Helvetet, men i The Spectre (vol. 4) nr 5 (2001) avslöjas det att han fortfarande är kvar och plågas. Han blir nu hjälpt därifrån av Hal Jordan (som under denna period inte längre är en Grön Lykta, utan den magiska hämnaren The Spectre). Abin Sur blir Hal Jordans spirituelle rådgivare under större delen av Spectre-serien.

I crossovern "Blackest Night" (2009–10) har Abin Surs lik väckts till liv av en svart kraftring, och liksom många av DC:s avlidna karaktärer blir Abin Sur en del av den onde Nekrons armé av odöda; Black Lantern Corps.

Abin har en son, den kriminelle Amon Sur som varit medlem av Black Circle och Sinestro Corps. Han hade även en syster vid namn Arin Sur, som hade ett förhållande med f.d. Gröna Lyktan och numera superskurken Sinestro, men som dog ung av hittills okända orsaker.

Alternativa versioner

Alternativa versioner av figuren Abin Sur förekommer i albumen "Superman: Red Son" och "Superman: Last Son of Earth", båda från 2003. Dessa äventyr utspelar sig inte i DC:s ordinarie kontinuitet, och Abin Surs historia är något annorlunda här.


Första framträdande: Showcase nr 22 (september–oktober 1959)