Ola Ambjörnsson

Från Seriewikin
Hoppa till: navigering, sök
SERIESKAPARE
Ola Ambjörnsson
Född:∗ 1958-12-16 (60 år)

Land:Sverige Sverige
Språk:Svenska Svenska

Grupp(er):Fria Serier
Serier i urval
"Ynglingen som ville lära sig rysa"
"Den svarta stenen"
"Neanderdalen"
"Ensamma Pappan"

Ola Ambjörnsson (född 1958), svensk illustratör och serietecknare som publicerats bland annat i Kamratposten, Mammut, Galago och Dagens Nyheter. Har kommit ut med fyra egna seriealbumCarlsen Comics. Idag illustrerar Ambjörnsson främst barnböcker.

Biografi

Redan som ung pojke fick Ola Ambjörnsson några seriestrippar publicerade i Dagens Nyheters barnavdelning Barnens Nyheter. 1976 började han sjutton år gammal att teckna serier för Kamratposten. Han var inspirerad av undergroundserier, men började att teckna för barn eftersom det då inte fanns några tidningar som köpte andra serier än barnserier.[1]

Kall Anka & C:o nr 1 1978. © Ola Ambjörnsson.

Vuxnare serier fick han till en början ge ut på egen hand. 1978 gav han tillsammans med Nisse Hvitfeldt ut det uppmärksammade fanzinet Kall Anka & C:o där även Olle Berg medverkade, och som bland annat innehöll disneyparodier under parollen "Vält Disney!". Kall Anka kom bara i ett enda nummer, men sålde nästan slut på hela sin upplaga på 3000 exemplar, vilket troligen är ett rekord för svenska seriefanzin.[1]

I slutet av 1970-talet tog Magnus Knutsson kontakt med Ambjörnssson för att starta föreningen Fria Serier, som skulle främja utgivning av alternativserier i Sverige. Den hade sitt första årsmöte i maj 1979 och styrelsen kom förutom Knutsson och Ambjörnsson att bestå av Leif Almqvist (ordförande), Johan Höjer och Gunnar Idering. Fria Serier gav 1979–83 ut albumserierna Mammut och Mammut Special och Ambjörnsson medverkade själv i Mammut nummer 1–3. I Mammut nr 1 publicerades hans surrealistiska "Delirium" om en man som går vilse i sin egen näsa. Dock kände Ambjörnsson ganska snart att han hamnade i bakgrunden av föreningen Fria Serier.[1] Den lades ned helt 1983.

I Kamratposten tecknade han serier som "Harulven", "Haren Lillemans äventyr" (med Marina Hill), "Ynglingen som ville lära sig rysa" och "Neanderdalen" (till manus av Sonja Hulth). När KP gav ut samlingsalbumet "Samlade serier" 1980 stod Ambjörnsson för 38 av de 125 sidorna. Både "Ynglingen" och "Neanderdalen" samlades senare som album, utgivna på Carlsen Comics. Carlsen gav även ut albumen "Den svarta stenen" 1985 och "Vildmannen" 1997, som båda samlade flera kortare historier av vilka några tidigare publicerats i KP. Många av hans barnserier var baserade på eller inspirerade av gamla folksagor, från Bröderna Grimm såväl som från svensk berättartradition.

Ambjörnsson medverkade även i ett par tidiga nummer av Galago.

"Ynglingen som ville lära sig rysa", omslagsteckning av Ola Ambjörnsson. © Ambjörnsson/ Carlsen

Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

I början av 1990-talet tecknade han strippserien "Ensamma Pappan" som publicerades som gästserie i Dagens Nyheter. Huvudfiguren var visuellt baserad på Dagobert Krikelin och det övriga figurgalleriet bestod av allsköns berömdheter från seriernas värld.

I slutet av 90-talet meddelade Ambjörnsson att han inte längre var särskilt intresserad av seriernas bildtänkande.[1] Sedan dess har han illustrerat flera böcker, främst barnböcker. Den egna "Lilla Rosa och Långa Leda", baserad på en svensk folksaga nedtecknad av Sven Sederström, gavs ut av Bonnier Carlsen 1995.

Stil och innehåll

Ola Ambjörnsson tecknar i en mix av naivism och hyperrealism. Tydlighet präglar allt vad han gör, något han bland annat har inspirerats till av förebilderna Hergé och Jan Lööf. Figurerna tecknas i en enkel, mjuk, lite styltig stil, likt Jan Lööf eller Peter Csihas. Liksom hos Csihas känns de också naiva och ibland lite "krattigt" tecknade, kanske influerade av amerikanska undergroundserier. Bakgrunderna är å andra sidan enormt detaljerade och ofta direkt avbildade från verkligheten. Finns miljöerna på riktigt brukar han först fotografera dem för referens, något även Hergé gjorde.[1] Sagomiljöerna är starkt influerade av John Bauer.[1] Flera andra klassiska konstnärer har ocskå varit tydliga inspirationskällor.

Arrangemanget av bilderna ger enligt Ambjörnsson själv teckningarna "en onaturlig aura, som teaterkulisser, men det är också meningen". En av förebilderna här är ungraren Alex Blum som tecknade över 25 nummer av Illustrerade Klassiker, bland annat "Hamlet" och "Macbeth".[1]

Utgivna serier

Seriealbum

Fanzin

Medverkan i tidningar

Medverkan i antologier

"Samlade serier" (1980), omslag av Ola Ambjörnsson © Ambjörnsson/ Kamratposten.

Övrig bokutgivning

Egna bilderböcker

Övrig bokillustration (urval)

Kuriosa

Ola är son till idéhistorikern och författaren Ronny Ambjörnsson samt till författaren, dramatikern och regissören Gunila Ambjörnsson. Han har illustrerat böcker åt båda.

Mer om Ola Ambjörnsson

Externa länkar


I sina sagor är Ola ofta inspirerad av stora klassiska konstärer. En scen ur "Vildmannen" av Ola Ambjörnsson, fritt efter Carl Larssons "Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523". © Ambjörnsson

Fotnoter

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 1,6 Nisse Larsson: "Svenska serietecknare", Alfabeta 1992, s. 94–97.