Trollkarlen från Id

Från Seriewikin
Hoppa till: navigering, sök
"Trollkarlen från Id" av Brant Parker.
© Parker och Johnny Hart.

"Trollkarlen från Id", ("The Wizard of Id" i original), amerikansk tecknad dagspresserie och skämtserie skapad av Brant Parker och Johnny Hart 1964.


Historik

Hart och Parker hade träffats för första gången 1950 i New York, under en teckningstävling där Parker var domare och den då blott 18-årige Hart en av deltagarna. Här inleddes en långvarig vänskap som sedermera ledde till att de båda bestämde sig för att göra en serie tillsammans.

Sture Hegerfors är en av dem som har återberättat historien (eller skrönan) om då Hart och Parker under tre sensommardagar 1963 låste in sig i ett hotellrum med papper, pennor, bläck samt mängder av gröt, öl och kaffe. Då två kostymklädda representanter för ett seriesyndikat anlände efter tre dygn för att inspektera deras värv möttes de av två skäggstubbiga, lortiga män i undertröjor med mörka ringar under ögonen. Men hotellrummets väggar var täckta med seriestrippar om en viss trollkarl och hans medeltida bekantskaper. Omdömet blev något i stil med: "Vi tycker att ni är motbjudande, men serien är toppen. Vi tar den."[1] Första strippen publicerades 9 november 1964 i New York Herald Tribune.

"Trollkarlen från Id" var inspirerad av humorn i Charles M. Schulz "Snobben", och var en av de serier som gick i bräschen för den trend som på sin tid ofta gick under benämningen "sofistikerade serier", det vill säga skämtserier som inte bara kretsade kring slapstick och situationshumor (även om sådant förekom), utan även mer så kallad "intellektuell humor", såsom ordvitsar, cynismer och vardagsfilosofier. Harts och Parkers stil passade väl för de förändringar som dagstidningarnas seriesidor genomgick under 1900-talets andra hälft – de enkla teckningarna, de stereotypa figurgallerierna och de gag-baserade skämten framgick väl i en tid då dagsstrippserier drabbades av mindre publiceringsyta och krympande serierutor.

Efter några års samarbete tog Parker över tecknandet av "Trollkarlen" på egen hand, medan Hart enbart bidrog med idéer. Efter att ha drabbats av hälsoproblem lämnade Parker över arbetet på "Trollkarlen" till sin son Jeff 1997. Hart fortsatte att bidra med skämt fram till sin död i april 2007. Parker avled endast en dryg vecka efter Hart.

"Trollkarlen från Id" kommer att leva kvar under överskådlig framtid. I Harts dator fanns vid dödstillfället nämligen en mängd opublicerade "Trollkarlen"-idéer (och "B.C."-strippar). Med hjälp av familjen Hart och Jeff Parkers teckningsarbete på "Trollkarlen" kommer publiceringen av båda serierna att fortsätta postumt.

2015 slutade Jeff Parker teckna serien, och efterträddes av Mason Mastroianni (Johnny Harts barnbarn).

I andra medier

Under 60-talet gjorde Jim Henson (mest känd för Mupparna) ett försök med att adaptera serien till dockfilm.

Handling

Huvudkaraktärer är den ondsinte, korte kungen av Id, den kloke trollkaren "Trollis" (Wiz) och den misslyckade riddaren Sir Rodney. Det finns även en fånge kallad Spook. Enligt flera uppgifter hamnade han i fängelse för att han förolämpade kungen.

Trollkarlen är till stor del dominerad av sin fru Blanche. Han hjälper kungen men tycker i hemlighet att han är en idiot.

Många skämt handlar om den extremt korte kungens storlek.

Kuriosa

Motorcykelklubben Finks i Australien har tagit sitt namn från en återkommande replik i serien; "The King is a fink!" Klubbmärket pryds av narren Bung från serien.

Mini sverige.gif Svensk utgivning

Serien har på svenska publicerats i ett flertal dagstidningar, däribland Dagens Nyheter med start 1964. Den har även publicerats som biserie i Knasen och ett antal egna album.

Album

"Trollkarlen från Id" på olika språk

Språk Namn
Mini danmark.gif Danska "Troldkarlen Kogle"
Mini finland.gif Finska "Velho"/"Näläkämoan noeta – Veleho kaenuuks"
Mini italien.gif Italienska "Mago Wiz"
Mini tyskland.gif Tyska "Magnus der Magier"

Hyllningar och parodier

  • "Fjollkarlen" i Pyton nr 8/1992.

Externa länkar

Fotnoter

  1. Historien berättad bl.a. i Sture Hegerfors: "Serier och serietecknare" s. 43. Bokförlaget Pan/Norstedts 1969.