Skillnad mellan versioner av "Lingonsylt"
E.G. (diskussion | bidrag) |
E.G. (diskussion | bidrag) m |
||
| Rad 5: | Rad 5: | ||
Med färgraster kunde man åstadkomma olika nyanser av den valda kulören och således egentligen åstadkomma mer än bara ett enkelt tvåfärgstryck. Det röda kunde vara klarrött och svagare rött med dragning mot rosa. Med inblandning av svart, kunde även mörkare nyanser åstadkommas. Genom att använda färre färger blev trycket billigare. Man undvek också risken för att de olika färgerna skulle ligga ojämnt mot varandra, något som inte var ovanligt med den tidens trycktekniker då varje färg trycktes för sig på pappret. | Med färgraster kunde man åstadkomma olika nyanser av den valda kulören och således egentligen åstadkomma mer än bara ett enkelt tvåfärgstryck. Det röda kunde vara klarrött och svagare rött med dragning mot rosa. Med inblandning av svart, kunde även mörkare nyanser åstadkommas. Genom att använda färre färger blev trycket billigare. Man undvek också risken för att de olika färgerna skulle ligga ojämnt mot varandra, något som inte var ovanligt med den tidens trycktekniker då varje färg trycktes för sig på pappret. | ||
Det fanns även en grön variant av tvåfärgstryck, men denna var mindre vanlig. [[Red Clown]] gav 1973-1974 ut ''[[TV-album]]'', som trycktes i svart och cyan (den "blå" färgen i CMYK). | Det fanns även en grön variant av tvåfärgstryck, men denna var mindre vanlig. [[Red Clown]] gav 1973-1974 ut ''[[TV-album]]'', som trycktes i svart och cyan (den "blå" färgen i [[Fyrfärgstryck|CMYK]]-färgskalan). | ||
Tekniken med tvåfärgstryck förekom redan i tidiga serier. Sedan 1990-talet har serieskapare som [[Daniel Clowes]], [[Joe Matt]], [[Seth]] och [[Adrian Tomine]] arbetat medvetet med tvåfärgstryck i olika färger för den grafiska effektens skull. (Enligt Clowes är detta inspirerat av mexikanska [[romantikserier]].) Även [[Batman]]tidningen ''[[Detective Comics]]'' hade en kort period av tvåfärgstryck under 2000-talet. | Tekniken med tvåfärgstryck förekom redan i tidiga serier. Sedan 1990-talet har serieskapare som [[Daniel Clowes]], [[Joe Matt]], [[Seth]] och [[Adrian Tomine]] arbetat medvetet med tvåfärgstryck i olika färger för den grafiska effektens skull. (Enligt Clowes är detta inspirerat av mexikanska [[romantikserier]].) Även [[Batman]]tidningen ''[[Detective Comics]]'' hade en kort period av tvåfärgstryck under 2000-talet. | ||
Versionen från 21 augusti 2012 kl. 23.46
Lingonsylt var en populär benämning på det tvåfärgstryck (svart och rött) som var vanligt i svenska serietidningar under 1960- och 70-talen. Knasen, Lilla Fridolf och Åsa-Nisse var alla helt och hållet i tvåfärgstryck, medan t.ex. 91:an blandade serier med tvåfärg och fyrfärg.
Med färgraster kunde man åstadkomma olika nyanser av den valda kulören och således egentligen åstadkomma mer än bara ett enkelt tvåfärgstryck. Det röda kunde vara klarrött och svagare rött med dragning mot rosa. Med inblandning av svart, kunde även mörkare nyanser åstadkommas. Genom att använda färre färger blev trycket billigare. Man undvek också risken för att de olika färgerna skulle ligga ojämnt mot varandra, något som inte var ovanligt med den tidens trycktekniker då varje färg trycktes för sig på pappret.
Det fanns även en grön variant av tvåfärgstryck, men denna var mindre vanlig. Red Clown gav 1973-1974 ut TV-album, som trycktes i svart och cyan (den "blå" färgen i CMYK-färgskalan).
Tekniken med tvåfärgstryck förekom redan i tidiga serier. Sedan 1990-talet har serieskapare som Daniel Clowes, Joe Matt, Seth och Adrian Tomine arbetat medvetet med tvåfärgstryck i olika färger för den grafiska effektens skull. (Enligt Clowes är detta inspirerat av mexikanska romantikserier.) Även Batmantidningen Detective Comics hade en kort period av tvåfärgstryck under 2000-talet.
Flera bilder med lingonsyltstryck
"Stålmannen" i Look, februari 1940.
© Jerry Siegel och Joe Shuster.
"Dilly!" av Alfred Andriola.
© Andriola
"Kapten Jack", bild av Ray Bailey ur Levande Livet.
© Press & Publicity
"Lasse och Lena från Legoland", reklamserie för Lego® av Rune Andréasson 1963.
© Andréasson och Lego AS
