Överste Gyllenskalp

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Överste Gyllenskalp och General Bäävenhjelm ur "91:an" av Rudolf Petersson. © Egmont

Överste Gyllenskalp är regementschef i den klassiska svenska serien "91:an" av Rudolf Petersson.

Beskrivning

Överste Hector Gyllenskalp är regementschef på Klackamo regemente där 91:an Karlsson ligger inkallad. Översten har ett koleriskt temperament och återkommande orsaker till hans vredesutbrott är konflikter med överordnade, hans skräckinjagande svärmor och det faktum att han ständigt utsätts för 91:ans välmenande klantigheter och 87:ans jäkelskap.

Äktenskapet med hustrun Adéle förefaller vara lyckligt – om det inte hade varit för svärmoderns existens... Adéles skräckinjagande mor, friherrinnan Platina von Blomsterlöök, tycks ha gjort det till sin livsuppgift att trycka den arme svärsonen så långt ner i skoskaften som det bara är möjligt, och hennes täta visiter i det gyllenskalpska hemmet – ofta med någon bjäbbig knähund, dyrbar raskatt eller papegoja i släptåg – är en ständigt återkommande pina för översten.

Översten har en stor familj. Hur många barn översteparet har är osäkert, men en dotter vid namn Margaret-Annette var en gång i seriens början halvt om halvt förlovad med löjtnant Bourdong, men gjorde slut, gifte sig med någon annan och blev mamma till överstens dotterson Melchior, som ibland medverkar i serien. Även 91:an hade under en kort period en romans med en annan en dotter till översten vid namn Helen. Någon enstaka gång har även en son till översten förekommit. Till familjen hör också Cesar, överstens grand danois. Denne är mycket god vän med 91:an, som ofta anlitas som hundvakt av översten och sålunda får tillfälle att gottgöra alla de klantigheter som han allt som oftast utsätter översten för under tjänstetid. Även svärmoderns många husdjur får njuta av 91:ans ömma – men ibland mer välmenande än välgörande – omsorger.