Barry Windsor-Smith

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Barry Windsor-Smith (född som Barry Smith), brittisk serieskapare född 1949. Han är mest känd som tecknare med en ambitiöst detaljerad stil, främst på serier som "Conan the Barbarian" och senare på "Weapon X" och egna serien "Rune". Barry Windsor-Smith har även tecknat många omslag.


Biografi

Barry Windsor-Smith (född Barry Smith) är en brittisk serieskapare som föddes den 25 maj 1949 i Forest Gate, ett arbetarklassområde i Londons East End. Windsor-Smith studerade industriell design och illustration i tre år vid East Ham Technical College.

Tidig karriär

1967 publicerades hans första serierelaterade verk – Marvel-pinupbilder för brittiska Odhams Press, som publicerade Marvelserier på licens. Windsor-Smith ville söka sig till Marvel och USA, och nitton år gammal skickade han arbetsprover till kontoret i New York. Efter positiv respons åkte Windsor-Smith och hans vän Steve Parkhouse, som ville bli manusförfattare, till USA. Stan Lee gillade Windsor-Smiths teckningar och gav honom jobb.

1968 tecknade Windsor-Smith sin första episod av "X-Men". Efter det följde flera mindre jobb, ett par av serierna skrev Steve Parkhouse manus till. Då de hade dåligt med pengar så sparkades de ut från sitt hotell, och Windsor-Smith tecknade stora delar av serierna sittandes på parkbänkar. Efter några månader skickades de tillbaka till Storbritannien av myndigheterna, som med rätta misstänkte att de arbetade utan visum.

Genombrottet

"Sibyl". Ett grafiskt blad av Barry Windsor-Smith som publicerades 1981 på The Gorblimey Press. © Barry Windsor Smith

Ett par år senare slog Barry Windsor-Smith igenom stort som tecknare på Marvels serieversion av fantasyfiguren "Conan the Barbarian". De första sju numren gjorde han då han fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar. Serien ritade han mellan 1970–74 efter manus av Roy Thomas; tillsammans överförde de flera av Robert E. Howards mest kända berättelser till serieform. Windsor-Smith var också med om att skapa seriefiguren "Red Sonja" under den här perioden. Under tiden på "Conan the Barbarian" utvecklades Windsor-Smiths teckningsstil från superhjältemanér till mer åt det illustrativa hållet.

1971 fick Windsor-Smith sitt Green Card och emigrerade till USA, och fortsatte där med att jobba mer intensivt för Marvel. Förutom "Conan the Barbarian" bidrog han till serier som "Daredevil", "The Avengers", "Dr. Strange" och "Iron Man". Förutom att teckna så skrev han ofta grundmanus till berättelserna, som sedan skrevs om och dialogsattes av manusförfattaren. Denna arbetsinsats erkändes aldrig i den tryckta serien, vilket Windsor-Smith var missnöjd med.

1974 lämnade Windsor-Smith Marvel, främst på grund av att han kände sig utnyttjad och illa behandlad, men också för att han kände sig begränsad rent kreativt av att arbeta på den kommersiella seriemarknaden. Han ville istället fokusera sig på bildskapande startade The Gorblimey Press, för att där publicera konsttryck och illustrerade berättelser av sig själv och andra. 1975 startade han tecknarkollektivet The Studio tillsammans med Michael Kaluta, Jeff Jones och Bernie Wrightson.

Åter till seriebranschen

I början av åttiotalet började Windsor-Smith åter dras till seriemediet, men det var svårt att byta fokus från att göra enskilda bilder till att börja arbeta med sekvenser igen. Flera arbeten lämnades oavslutade, men ett av dem, "The Beguiling", publicerades 1983 i nummer 16 av Marvels vuxenserietidning Epic Illustrated.

Det var först då en gammal vän, Herb Trimpe, erbjöd Windsor-Smith att tuscha mini-serien "Machine Man" 1984 som han började att teckna serier mer eller mindre på heltid igen, mest med specialserier och omslag för serier som "The Uncanny X-Men", "Kull the Conqueror", "Daredevil" och "The New Mutants". 1987 gjorde han ett antal nya Conan-omslag då hans Conan-serier repriserades av Marvel. 1991 skapade han serien "Weapon X", som berättar om Wolverines ursprung.

Fortfarande missnöjd över hur Marvel behandlade sina serieskapare började Windsor-Smith 1991 att jobba för Valiant Comics, ett nytt serieförlag startat av Jim Shooter, före detta chefredaktör för Marvel. Här tecknade och skrev han bland annat serien "Archer & Armstrong". Efter ett par år sparkades Jim Shooter från förlaget, och Windsor-Smith började bli missnöjd igen och lämnade förlaget 1993.

Egna serier

Windsor-Smith hamnade istället på Malibu Comics, där han tillsammans med Chris Ulm skapade vampyrserien "Rune". Han ritade och skrev också flera andra titlar för förlaget, men det var "Rune" som var den mest betydelsefulla serien. Tiden på Malibu Comics blev inte långvarig heller då förlaget 1994 köptes upp av Marvel, som ville komma åt Malibus digitala färgläggningsavdelning. Windsor-Smith tecknade då Conan vs Rune, en one-shot där hans egen skapelse Rune möter Conan, som han inte tecknat på 22 år. Han blev dock missnöjd med den digitala färgläggningen, vilket resulterade i att man till slut scannade in Windsor-Smiths handmålade färganvisningar direkt istället för att färglägga digitalt.

1995 gjorde Windsor-Smith bland annat flera omslagsjobb för ett annat färskt serieförlag, Image Comics, men viktigast det året var att hans egna tidning, Barry Windsor-Smith Storyteller, började komma ut på Dark Horse Comics. Den innehöll serierna "The Freebooters", "Young Gods" och "The Paradoxman", alla tre originalserier av Windsor-Smith. Tidningen var i stort format och överlevde fram till 1997, då det nionde och sista numret kom ut. Tolv nummer var planerade och i de samlade utgåvorna av The Young Gods och The Freebooters från Fantagraphics finns det kompletterande material från de tänkta kommande numren.

De senaste åren har Windsor-Smith mest gjort kortare serier för Marvel.

Stil

De tidiga verken av Windsor-Smith är inspirerade av klassiska serieskapare som Gil Kane, Carmine Infantino, och särskilt betydelsefull var Jack Kirby. Stilen utvecklades till en egen utan att för den delen stå still, och denna utveckling syns extra tydligt i hans tidiga Conan-serier. I hans illustrationer finns mer spår av den klassiska konsten, speciellt Art Nouveau/Jugend, särskilt i hans illustrationer och omslagsbilder.

Priser och utmärkelser

  • 1970 – "Academy of Comic Book Arts Award for Outstanding New Talent".
  • 1971 och 1972 – "Best Continuing Feature"

Recensioner

Externa länkar