Skillnad mellan versioner av "Fantomen (serietidning)"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Rad 63: Rad 63:
2011 utkom tidningen med sitt 1500:e nummer, 16-17/2011. Samma år fyllde Fantomen 75 år och Lee Falk skulle fyllt 100 år.
2011 utkom tidningen med sitt 1500:e nummer, 16-17/2011. Samma år fyllde Fantomen 75 år och Lee Falk skulle fyllt 100 år.


Efter 40 år och 1001 nummer, lämnade Ulf Granberg tidningen 2012 och av [[Mikael Sol]]. "Fantomen talar" kom att bli ett mer sällsynt inslag, men 2014–2016 publicerades artikelserien "[[Fantomens universum]]" av [[Andreas Eriksson]]. I en stil liknande [[The Official Handbook of the Marvel Universe|Marvels]] och [[Who's Who: The Definitive Directory of the DC Universe|DC:s]] listor, presenterades här olika figurer från seriens långa historia. Eriksson har därefter även vikarierat som redaktör under Sols föräldraledighet 2016 och sjukskrivning 2019–2020.
Efter 40 år och 1001 nummer lämnade Ulf Granberg tidningen 2012 och efterträddes av [[Mikael Sol]]. "Fantomen talar" kom att bli ett mer sällsynt inslag, men 2014–2016 publicerades artikelserien "[[Fantomens universum]]" av [[Andreas Eriksson]]. I en stil liknande [[The Official Handbook of the Marvel Universe|Marvels]] och [[Who's Who: The Definitive Directory of the DC Universe|DC:s]] listor, presenterades här olika figurer från seriens långa historia. Eriksson har därefter även vikarierat som redaktör under Sols föräldraledighet 2016 och sjukskrivning 2019–2020.


Sidantalet reducerades 2014 från 68 sidor per vanligt nummer och 132 per dubbelnummer, till 52 respektive 100 sidor. Följande år kortades standardlängden för nyproducerade äventyr från 32 till 22 sidor.
Sidantalet reducerades 2014 från 68 sidor per vanligt nummer och 132 per dubbelnummer, till 52 respektive 100 sidor. Följande år kortades standardlängden för nyproducerade äventyr från 32 till 22 sidor.

Versionen från 24 april 2020 kl. 23.57

Denna artikel handlar om den svenska serietidningen Fantomen. För serien och seriefiguren, se Fantomen.

Fantomen är en svensk serietidning som givits ut oavbrutet sedan 1950. Förutom titelserien är tidningen känd för sitt stora utbud av biserier, både egenproducerade och importerade.


Historik

Bakgrund

1950 hade Lukas Bonnier varit på besök i New York, och besökte då King Features Syndicate med förhoppningen om att kunna köpa serietidningsrättigheterna för serien "Dragos", som han hade läst i Svenska Dagbladet. Bonnier fick här veta att serien hette "The Phantom" på engelska och att de skandinaviska rättigheterna ägdes av Bulls Presstjänst. Väl hemma i Sverige besökte Bonnier Bjarne Steinsvik på Bulls i samma ärende. På Bulls hade man vid detta tillfälle ingen erfarenhet av serietidningsrättigheter eftersom deras serier aldrig publicerats i ett sådant format tidigare.[1]

När så detta hade avklarats kvarstod problemet med att övertyga Tor Bonnier (styrelseordförande i Åhlén & Åkerlund och tillika Lukas Bonniers far). Under ett styrelsesammanträde togs saken upp och i en ofta återberättad anekdot svarade Tor Bonnier: "Käre son, vår familj har gett det svenska folket en Strindberg, en Heidenstam, en Lagerlöf... och du vill ge dom Fantomen!" De yngre styrelseledamöterna var dock mer positiva och Lukas Bonnier fick klartecken till att starta serietidningen Fantomen.[1]

1950-talet

Omslaget till det första numret av serietidningen Fantomen i Sverige, tecknat av George Camitz.

För att distansera sig från serieutgivningen var det dock inte Åhlén & Åkerlund som stod som utgivare, utan det nyskapade Serieförlaget. Den förste som Lukas Bonnier anställde var Rolf Janson, som kom att bli Fantomens första redaktör. Efter mycket klippande och klistrande i en kontorslokal på Sveavägen fanns det första numret av tidningen ute i butikerna den 5:e oktober 1950. Det första numret bestod av 36 sidor i färg, och utöver "Fantomen" innehöll det även "Hopalong Cassidy", "Knock-Out Charlie", "Lisa och Sluggo" och "Ludvig". Anledningen till blandningen var Postens regler för distribution av tidsskrifter, som angav att minst 50 % av tidningens innehåll måste vara avslutat material. Eftersom Fantomenserien var i följetongsform fick resten fyllas ut med andra serier. Denna "nödlösning" slog dock väl ut bland läsarna och formeln används än idag, även om Postens regler sedan några årtionden har ändrats.[2]

Fantomen var en succé från starten och var den första tidning utgiven av ett Bonnierförlag som gick med vinst från första numret. Den berömda logotypen som prytt omslaget ända sedan starten (i olika varianter) formgavs av Rolf Janson själv, och omslaget till nr 1 tecknades av George Camitz. De sju nummer som kom ut 1950 hade en snittupplaga på 72 000 exemplar.

1955 gick tidningen över till svartvitt av besparingsskäl från och med nr 22. Serietidningsboomen hade kommit av sig och försäljningssiffrorna dalade. 1958 gick man över till veckoutgivning, vilket dock bara accelererade upplageraset. Redan nästa år var man därför tillbaka till varannanveckorsutgivning. Detta år började man även publicera kompletta Fantomenäventyr i varje nummer, och Fantomen förekom nu också alltid på omslaget – tidigare hade han haft konkurrens av biseriefigurer och dåtida sportstjärnor. Tidningen började få den profil och inriktning den har än idag.

1960-talet

Devil och Fantomen i klassisk scen av Sy Barry. © King Features.

Försäljningen var fortfarande i gungning, så därför gavs Fantomen ut som månadstidning från och med 1960. I takt med att försäljningen ökade man stegvis utgivningstakten, för att återgå till 26 nr per år igen från och med 1968.

Bristen på nytt material var påtaglig under denna tid. De gamla Falk/McCoy-avsnitt man hade tillgång till i bra kvalitet hade repriserats både en och två gånger. I USA hade Sy Barry tagit över dagsserien och man var orolig över hur hans stil skulle tas emot av läsarna. Därför fick man tillstånd från King Features att starta en egen licensproduktion. Dessa äventyr var tänkta att fungera som "buffert" medan man väntade in fler äventyr av Barry så man skulle kunna övergå till den modernare stilen i full skala senare. Det historiska första svenska Fantomenäventyret publicerades i nr 8/1963 under titeln "Skatten i Dödskallegrottan" och tecknades av den rutinerade Bertil Wilhelmsson. Vem författaren var är ännu okänt. Det kan ha varit Wilhelmsson själv, Ebbe Zetterstad eller någon helt annan. Under de följande åren levererade Wilhelmsson ett dussintal äventyr som publicerades parallellt med repriser av McCoy och nya äventyr av Barry.

1968 slutade man dock med egenproduktionen för att istället importera avsnitt från det italienska förlaget Fratelli Spada. Man ansåg sig dock inte kunna publicera dessa i originalskick, på grund av såväl formatskillnad (i Italien publicerades de i pocketformat) som bristande kvalitet. Äventyren fick därför i de flesta fall bearbetas hårt textmässigt samt delvis tecknas om eller utökas med nya sekvenser. Janne Lundström och Magnus Knutsson var inblandade i textredigeringen medan Wilhelmsson, Özcan Eralp och Anders Thorell stod för omteckningar och nya sekvenser.

I nummer 14/69 introduceras "Fantomen talar" i tidningen, ett uppslag där läsare kan skicka in frågor till tidningen och redaktionen kan skriva olika fakta.

1970-talet

Fantomen nr 20/1975 © KFS/Semic

Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

I början av 1970-talet började man åter producera egna äventyr, men huvuddelen av äventyren hämtades fortfarande från Italien och USA. Detta ändrades när Ulf Granberg blev ny redaktör 1973. De italienska äventyren lämnades och kreatörerna (som kom att kollektivt kallas Team Fantomen) började producera en större mängd äventyr. Jaime Vallvé hade redan 1972 anslutit sig till skaran som tidigare bearbetat italienska äventyr. Hans version kom att definiera den "svenska" stilen under 70-talet. De "svenska" äventyren var populära och tidningen ökade åter i upplaga. Teamet utökades även med fler personer, bl.a. Norman Worker, Donne Avenell, Heiner Bade och Kari Leppänen. I de svenskproducerade äventyren återintroducerades Fantomens ärkefiender Singhpiraterna, nu som ett modern internationell brottssyndikat under ledning av den diaboliske Dogai Singh.

Flera av tidningens klassiska biserier introducerades under 1970-talets första hälft, inklusive bland andra "Blixt Gordon", "Mandrake", "Rick O'Shay", och "Bernard Prince".

I slutet av decenniet gifte sig Diana och Fantomen i den amerikanska dagsserien. Detta fick stort genomslag även i Sverige och uppmärksammades i media. Bröllopsnumret (nr 6/1978) är den bäst säljande Fantomentidningen någonsin, tätt följd av numret där deras barn Kit och Heloise föds (nr 20/1979). Båda dessa nummer sålde över 200 000 exemplar.

1980-talet

Fantomen och Jacob Grimm av Hans Lindahl, från äventyret "Ondskans Slott". © KFS/Bulls

Under 1980-talets början sattes en påtaglig skandinavisk prägel på Team FantomenKnut Westad, Idi Kharelli, Hans Lindahl, Dai Darell och Claes Reimerthi stod för en stor andel äventyr. Framför allt Lindahl och Reimerthi blev centralgestalter i Fantomenproduktionen.

1987 gick Ulf Granberg över till att vara ansvarig utgivare och redaktör för Fantomenproduktionen, medan de övriga redaktörssysslorna på tidningen togs över av Mats Jönsson. Under det sena åttiotalet tillkom flera sydeuropeiska och sydamerikanska tecknare, inklusive bland andra Carlos Cruz, Felmang och César Spadari.

Bland biserierna blev den franska albumserien "Blueberry" en stor läsarfavorit, och de svenska humorserierna "Bacon & Ägg" och "Herman Hedning" debuterade i Fantomen under decenniet.

1990-talet

1990 firade tidningen 40-årsjubileum, bl.a. med en satsning på flera egenproducerade biserier, s.k. originalserier ("Achilles Wiggen", "Herman Storm", "Albatross" och "Tybalt", senare även "Dödsspelet"). Ny redaktör för tidningen var då Björn Ihrstedt. Jubileumsnumret (nr 20/1990) var i färg och innehöll ett nytryck av nr 1/1950. En inbunden jubileumsbok ("Krönika över en vandrande vålnad") gavs ut och Lee Falk gjorde ett Sverigebesök.

1991 var både året då tidningen utkom med sitt 1000:e nummer (nr 17/1991), samt återgick till färgtryck, efter mer än 35 år i svartvitt. Detta var ett omdiskuterat beslut som onekligen fick en del äldre läsare att rynka på näsan, men samtidigt var svartvita tidningar på väg bort från marknaden. Försäljningen hade vid det här laget sjunkit i sådan omfattning att det föranledde kraftåtgärder. Utvalda medlemmar ur redaktionen och Team Fantomen bildade den s.k. "Hjärntrusten" som därefter kom att hålla regelbundna möten för att planera tidningens och seriens utveckling. Detta fick till följd att tidningen gjordes om rejält 1994. Sidantalet utökades till 84 sidor och tonen i Fantomenserien blev mörkare när den onde Kigali Lubanga introducerades och blev president i Bengali. Detta löpte som en röd tråd genom äventyren, som tidigare hade varit i stort sett fristående. Fantomeninnehållet i tidningen utökades även med den ambitiösa följetongen "Fantomenlegender". Trots en prisbelönt reklamkampanj i samband med detta påverkades inte försäljningssiffrorna nämnvärt. 1997 var det mesta "som vanligt" igen.

En sidoeffekt av den dyra övergången till färgtryck var att samarbetet med de norska och finska Fantomentidningarna utökades. Detta sparade pengar men krävde också att innehållet var detsamma; tidigare hade de olika utgåvorna t.ex. kunnat ha olika biserier och publicera Fantomenäventyren i varierande ordningsföljd. Samproduktionen fortsatte tills såväl den finska som den norska tidningen gick i graven – 2010 respektive 2018.

2000-talet

En tydlig trend under slutet av 1990- och början av 2000-talet var att allt fler amerikanska serieskapare knöts till Team Fantomen. Den vikande seriemarknaden i USA gjorde att allt fler amerikanska serieskapare sökte sig till andra marknader, samtidigt som t.ex. Internet underlättat kommunikationerna. Bland de amerikaner som producerat material för den svenska Fantomentidningen finns Tony De Paul, Ben Raab, Graham Nolan, Don Perlin, John Cassaday, Bob McLeod, Dick Giordano, Paul Ryan och Sal Velluto. DePaul, Nolan och Ryan kom sedermera att jobba med den amerikanska dagspressversionen av serien, vilket också gjorde att denna version åter började publiceras i tidningen.

2003, efter flera redaktörsbyten, återinträdde "gammelredax" Ulf Granberg som tidningens redaktör, efter att sedan 1986 ha fokuserat på rollerns som ansvarig utgivare och produktionsledare för "Team Fantomen". En ny trend blev, med start 2004, att producera äventyr som sträckte sig över flera nummer, utan att för den skull återgå till "Lubanga-tiden" där i stort sett samtliga äventyr var en del i en större, övergripande följetong. 2007 lämnde Luaga presidentämbetet och hans ersättare blev Singh-piraternas nya ledare, Dogais dotter Sandal Singh.

Sedan 2007 har det förekommit "dubbelnummer" vilket gör att antalet enskilda utgåvor per år har minskat, samtidigt som det totala sidantalet är detsamma som ett år med 26 standardnummer.

2010-talet

2011 utkom tidningen med sitt 1500:e nummer, 16-17/2011. Samma år fyllde Fantomen 75 år och Lee Falk skulle fyllt 100 år.

Efter 40 år och 1001 nummer lämnade Ulf Granberg tidningen 2012 och efterträddes av Mikael Sol. "Fantomen talar" kom att bli ett mer sällsynt inslag, men 2014–2016 publicerades artikelserien "Fantomens universum" av Andreas Eriksson. I en stil liknande Marvels och DC:s listor, presenterades här olika figurer från seriens långa historia. Eriksson har därefter även vikarierat som redaktör under Sols föräldraledighet 2016 och sjukskrivning 2019–2020.

Sidantalet reducerades 2014 från 68 sidor per vanligt nummer och 132 per dubbelnummer, till 52 respektive 100 sidor. Följande år kortades standardlängden för nyproducerade äventyr från 32 till 22 sidor.

2016 inledde en seriesvit som utspelar sig i framtiden, efter den 21:e Fantomens försvinnande, och följer hur tvillingarna Kit och Heloise motvilligt tvingas inta Fantomen-rollen.

I decenniets sista svenskproducerade Fantomen-serie, "Ett nytt hopp" i Fantomen 24/2019, med manus av redaktör Sol, återvaldes Lamanda Luaga till Bengalis president. Då hade redan Sandal Singhs skuggspel tvingat henne att gå under jorden tillsammans med den son hon fått med Fantomen, då denne varit drogad. Det redaktionella beslutet att återinsätta Luaga motiverades med en vilja att harmonisera de svenskproducerade äventyren med den amerikanska dagspresserien.

2020-talet

2020 firade tidningen 70-årsjubileum, och Sol meddelade att antalet nyproducerade äventyr skulle komma att reduceras markant; endast årets 7 "dubbelnummer" planerades att innehålla nya serier (antingen svenskproducerade äventyr eller dagspresserier). Även mängden biserier krympte, och ersattes av repriserade "Fantomen"-serier av Lee Falk, företrädelsevis i svartvitt.

Biserier

Se Lista över biserier i Fantomen för en komplett förteckning.

Utöver Fantomenserien har tidningen fyllts med en stor mängd andra, framförallt amerikanska och europeiska serier. Bland de riktiga trotjänarna utmärker sig de amerikanska dagspresserierna "King vid Gränspolisen" av Jim Gary, "Johnny Hazard" av Frank Robbins, "Mandrake" av Lee Falk, "Rick O'Shay" av Stan Lynde, samt både Dan Barrys och Austin Briggs versioner av "Blixt Gordon". Även Sam Leffs "Knockout-Charlie" och Will Eisners "Spirit" har åtnjutit längre sejourer.

Ursprungligen var tidningens innehåll i allt väsentligt amerikanskt, och utöver dagspresserierna var Fawcetts serietidningsversion av "Hopalong Cassidy" ett troget inslag under stora delar av tidningens första decennium. Västerngenren kom därefter att dominera tidningens biserieutbud fram till slutet av sextiotalet, men huvudsakligen med fristående engångsserier och enstaka episoder av längre serier hämtade från USA:s serietidningar. Bland de som bereddes större plats under femtio- och sextiotalet fanns Fawcetts "Tom Mix" och Charlton Comics "Bill Montana". Mot slutet av sextiotalet fasades västernserierna ut och ersättas bland annat av skräckserier från Marvel Comics och andra förlag, under rubrikerna "Det okända" och "Fantomenrysaren". Därefter rönte flera serier från DC Comics framgångar, bland andra "Robin Hood" och "Tyste Riddaren", båda huvudsakligen av Russ Heath, och Mike W. Barrs och Brian Bollands "Camelot 3000".

Sextio- och sjuttiotalen innebar dessutom att flera brittiska och spanska serier publicerades i tidningen. Även av detta material var mycket fristående serier, men här märks också läsarfavoriter som "Ödeshandsken" från IPC och Carlos Giménez' "Delta 99".

Sedan åttiotalet har de fransk-belgiska serierna blivit allt vanligare, och bland tidningens mest långlivade exempel märks "Bernard Prince" av Greg och Hermann, "Blueberry" av Jean-Michel Charlier och Jean Giraud, "Thorgal" av Jean van Hamme och Grzegorz Rosinski, och "Jerome K. Bloche" av Alain Dodier.

Svenskproducerade serier fanns i tidningen redan under dess första decennier, främst representerat av Göte Göranssons västern "Texas Jim". Under åttiotalet skapades Patrik Norrmans "Bacon & Egg" och Jonas Darnells "Herman Hedning" för tidningen, och under nittiotalet och början av 2000-talet fick ett flertal serier världspremiär i Fantomen: Kari Leppänens "Achilles Wiggen", Ian Kennedys "Tybalt", Rolf Gohs "Dom oskyldiga", och Gösta Lindwall och Nisse Lindbergs "De utvalda", bland många andra.

I och med att Mikael Sol tillträdde som redaktör kom tidningen i allt väsentligt att fokusera på svenska och fransk-belgiska serier. Nytillskott under Sols redaktörskap har bland annat innefattat originalserierna "The Norseman" av Henrik Jonsson och "Prasselsork" av Anders Végh Blidlöv, och de från franskan översatta "Skorpionen" och "Oslagbar".

Omröstningar om bästa äventyr och omslag

Bästa Fantomenomslag och Bästa Fantomenäventyr är en årligen återkommande omröstningar bland tidningen Fantomens läsare. Sedan starten 1971 har omslagsomröstningen varit ett uppskattat inslag bland läsekretsen, samtidigt som det gett redaktionen värdefull information om vilken typ av omslagsmotiv och vilka omslagsartister som är populärast. Sedan 1978 trycks det vinnande bidraget som affischbilaga i tidningen. Omröstningen Bästa Fantomenäventyr har varit med i Fantomen sedan 1978.

Andra Fantomenpublikationer

Mer om Fantomen

Recensioner

  • David Haglund: "Lee Falk’s Fantomen – Den inbundna årgången 1956: del 1–3" (B&B webbrecension mars 2009)
  • David Haglund: "Fantomen [julalbum] 2008" (B&B webbrecension mars 2009)

Se även

Externa länkar

Fotnoter

  1. 1.0 1.1 Lukas Bonnier: "Minnesstänk", Lee Falk – mannen som skapade Fantomen, Egmont Serieförlaget (1999)
  2. Peter Nilsson/Claes Reimerthi: "'Jag har ställt till mycket elände för Lukas Bonnier ...' - en intervju med Rolf Janson". "Svensk Seriehistoria: första boken från Svenskt Seriearkiv", Seriefrämjandet (2005)