Skillnad mellan versioner av "Fotoserier"
Wakuran (diskussion | bidrag) m |
|||
| Rad 25: | Rad 25: | ||
*'''Realistiska fotoserier''' | *'''Realistiska fotoserier''' | ||
Ovanligt men existerar. T.ex. har [[Simon Gärdenfors]] gjort en [[självbiografisk]] fotoserie i ''[[Galago]]'' nr 3/2000. | |||
Enligt uppgift har rena fotoserier med realistiskt innehåll varit vanliga i Afrika. En artikel om detta fanns publicerad i ''[[Thud]]'' nr 8. | Enligt uppgift har rena fotoserier med realistiskt innehåll varit vanliga i Afrika. En artikel om detta fanns publicerad i ''[[Thud]]'' nr 8. | ||
Versionen från 28 oktober 2007 kl. 14.05
Fotoserier är serier där bilderna består av fotografier istället för teckningar. Formen har aldrig slagit igenom i Sverige, men är desto vanligare i Storbritannien, Spanien och Italien. Fotoserier kallas även fumetti efter det italienska ordet för serier.
Eftersom de avviker från den gängse formen för "tecknade serier" så anser vissa det vara tveksamt om fotoserier bör kategoriseras som serier över huvud taget.
En underkategori till fotoserierna är de serier som baseras på stillbilder tagna från animerad film. Här kopierar man helt enkelt enskilda bildrutor och utrustar dem med textplattor och pratbubblor. Det är dock inte fråga om "foto" i vanlig bemärkelse.
Historia
Typer av fotoserier
- Skämtserier i fotografisk form
Kortare skämtserier där bilderna består av fotografier är vanliga särskilt i den brittiska skämttidningstratidionen, men även i Frankrike, Spanien och Italien. Harvey Kurtzman var en av de som lanserade formen i USA. Exempel på detta kan hittas i tidningar som Weirdo, Viz, Help!, National Lampoon, samt i enstaka fall, Mad.
- Äventyrsserier i fotografisk form
Det har experimenterats med fotoserier i t.ex. västerngenren, främst under 1950-talet.
- Romantikserier i fotografisk form
Har förekommit i bl.a. USA, England och Sverige.
- Realistiska fotoserier
Ovanligt men existerar. T.ex. har Simon Gärdenfors gjort en självbiografisk fotoserie i Galago nr 3/2000.
Enligt uppgift har rena fotoserier med realistiskt innehåll varit vanliga i Afrika. En artikel om detta fanns publicerad i Thud nr 8.
- Bearbetade fotografier som seriebilder
Den franske serieskaparen Jean Teulé har i sina serier använt en teknik där bilderna i grunden är fotografier som bearbetats med fotostatopiering och tusch tills endast en fotorealistisk, grafisk bild utan gråtoner återstår. Många serietecknare har använt den här tekniken i enstaka verk eller serierutor (t ex Ulf Lundkvist), men få har gjort det lika genomgående som Teulé.
- Fotocollageserier
Jan Stenmark är en kreatör vars serier och skämtbilder ofta består av urklippta foton och andra bilder från veckotidningar.
- Serier med fotografier som delelement
Dave McKean och Olivier Marboeuf är två av de serieskapare som ofta använder collage med såväl fotografier som andra bildelement i sin seriekonst.
- Fotoserier baserade på film och tv
Periodvis har det varit populärt med serieversioner av filmer och tv-serier i fotografisk form, främst med dockor från barnprogram som "Drutten och Jena" eller "Byggare Bob", men det har även skett med avfotograferade skådespelare.
- Fotoserier baserade på animation
Ett särfall av ovanstående fenomen utgör serieversionerna av animerad film, till exempel långfilmen "Tintin och Hajsjön" och TV-serien "Dragon Ball", där stillbilder utrustats med textplattor och pratbubblor.
- Leksaksserier
Lego, Playmobil, Barbie med flera leksakstillverkare har producerat serier där serierutorna består av avfotograferade leksaksfigurer. Detta har främst skett i annonser, men även i utgivna serietidningar.
- Bildserier av konstfotografer
Flera kända konstfotografer har arbetat med bildserier och bildsviter som berättar historier i sekvens. Dessa har traditionellt inte kategoriserats som "serier", men uppfyller kriterierna för de vanligaste definitionerna. En av förgrundsgestalterna inom den här genren är den surrealistiske fotografen Duane Michals.
- Bildreportage i sekvens
Nyhetsreportage innehåller ofta bildserier som skildrar ett händelseförlopp. Särskilt vanligt är detta inom kvällstidningsjournalistiken, t.ex. när man återger en kriminell handling i fotografier, eller i "skvallerpressen", som när man i bild efter annan förföljer en kändis som gör något skandalartat. Inte heller dessa brukar vanligtvis förknippas med serier, men stämmer också in på flera vanliga definitioner av mediet.
- Reklamserier
Tidnings- och affischreklam använder sig ofta av sekventiellt berättande med två eller flera fotografier. Denna typ av reklamserie är ytterligare ett exempel på "serier som inte brukar klassas som serier".
