Skillnad mellan versioner av "Klara linjen"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
m
m (Lite om Marcinelle)
Rad 3: Rad 3:
'''Klara linjen''' ('''ligne claire''' på franska) är benämningen på den rena teckningsstil och linjeföring som har varit typisk för många serier i den fransk/belgiska serietraditionen. Typiskt för stilen är till exempel tunna och sammanhållna men få linjer, ett bortskalande av all överflödig bildinformation, få eller inga skuggor och inga skrafferingar, samt lättlästa bild- och sidlayouter som främst är till för att framhäva historien.
'''Klara linjen''' ('''ligne claire''' på franska) är benämningen på den rena teckningsstil och linjeföring som har varit typisk för många serier i den fransk/belgiska serietraditionen. Typiskt för stilen är till exempel tunna och sammanhållna men få linjer, ett bortskalande av all överflödig bildinformation, få eller inga skuggor och inga skrafferingar, samt lättlästa bild- och sidlayouter som främst är till för att framhäva historien.


==Historik==
[[Hergé]] var den som mer eller mindre skapade stilen med sin "[[Tintin]]". Begreppet myntades av den nederländske serieskaparen [[Joost Swarte]] på 1970-talet, då Hergés stil fick en renässans bland franska och belgiska tecknare.  
[[Hergé]] var den som mer eller mindre skapade stilen med sin "[[Tintin]]". Begreppet myntades av den nederländske serieskaparen [[Joost Swarte]] på 1970-talet, då Hergés stil fick en renässans bland franska och belgiska tecknare.  


Rad 9: Rad 11:
Andra serieskapare som tagit till sig klara linjen-stilen i olika hög grad inkluderar [[Edgar P. Jacobs]], [[Bob de Moor]], 1950-talets [[André Franquin]], [[Jacques Martin]], [[Roger Leloup]], [[Tibet]], [[Maurice Tillieux]], [[Willy Vandersteen]], [[Dominique Hé]], [[Jean-Claude Floc'h]], [[Ted Benoit]], [[Henk Kuijpers]], [[Daniel Ceppi]], [[Daniel Torres]], [[Martin Veyron]],[[Vittorio Giardino]], [[Yves Chaland]], [[Theo van den Boogaard]] och [[Joost Swarte]].
Andra serieskapare som tagit till sig klara linjen-stilen i olika hög grad inkluderar [[Edgar P. Jacobs]], [[Bob de Moor]], 1950-talets [[André Franquin]], [[Jacques Martin]], [[Roger Leloup]], [[Tibet]], [[Maurice Tillieux]], [[Willy Vandersteen]], [[Dominique Hé]], [[Jean-Claude Floc'h]], [[Ted Benoit]], [[Henk Kuijpers]], [[Daniel Ceppi]], [[Daniel Torres]], [[Martin Veyron]],[[Vittorio Giardino]], [[Yves Chaland]], [[Theo van den Boogaard]] och [[Joost Swarte]].


==Samma andas barn==
I överförd och vidgad bemärkelse kan även serieskapare som [[Jacques Tardi]], [[Moebius]], [[Milo Manara]], [[Lewis Trondheim]], [[Geof Darrow]], [[Chris Ware]] och [[Jaime Hernandez]] sägas ägna sig åt ett slags "Klara linjen"-stil.
I överförd och vidgad bemärkelse kan även serieskapare som [[Jacques Tardi]], [[Moebius]], [[Milo Manara]], [[Lewis Trondheim]], [[Geof Darrow]], [[Chris Ware]] och [[Jaime Hernandez]] sägas ägna sig åt ett slags "Klara linjen"-stil.


==Den atomiska stilen==
==Den atomiska stilen==
'''Den atomiska stilen''' är något av en subgenre till Klara linjen och syftar på den trend som uppkom bland franska och belgiska serieskapare under 1980-talet att teckna serier i en nostalgisk 50-talsinspirerad retrostil. [[Yves Chaland]] är den atomiska stilens frontfigur.
'''Den atomiska stilen''' är något av en subgenre till Klara linjen och syftar på den trend som uppkom bland franska och belgiska serieskapare under 1980-talet att teckna serier i en nostalgisk 50-talsinspirerad retrostil. [[Yves Chaland]] är den atomiska stilens frontfigur.
==Klara linjens motsats: Marcinelle-skolan==
[[Marcinelle-skolan]] (l'Ecole de Marcinelle) är ett samlingsnamn för ett tiotal av de tecknare som arbetade för ''[[Journal de Spirou]]'', utgiven av [[Dupuis]] i just Marcinelle, under tidningens storhetstid på 1950- och 60-talen. Marcinelle-skolan brukar bedömas i motsats till Bryssel-skolans och Hergés ligne claire-stil, där Hergé förespråkade en schematisk och lättläst tydlighet, medan tecknarna i Marcinelle-skolan var mer intresserade av en expressiv rörlighet. (Vissa tecknare kan givetvis ses som en produkt av båda skolorna.)


==Externa länkar==
==Externa länkar==
*[http://klarelijninternational.midiblogs.com/ Klare lijn international – blogg om klara linjen (fransk)]
*[http://klarelijninternational.midiblogs.com/ Klare lijn international – blogg om klara linjen (fransk)]

Versionen från 17 januari 2008 kl. 11.54

Klar linjeföring av Hergé. © Studio Hergé

Klara linjen (ligne claire på franska) är benämningen på den rena teckningsstil och linjeföring som har varit typisk för många serier i den fransk/belgiska serietraditionen. Typiskt för stilen är till exempel tunna och sammanhållna men få linjer, ett bortskalande av all överflödig bildinformation, få eller inga skuggor och inga skrafferingar, samt lättlästa bild- och sidlayouter som främst är till för att framhäva historien.


Historik

Hergé var den som mer eller mindre skapade stilen med sin "Tintin". Begreppet myntades av den nederländske serieskaparen Joost Swarte på 1970-talet, då Hergés stil fick en renässans bland franska och belgiska tecknare.

Hergé själv tyckte att det var ett bra begrepp, men ville personligen att det skulle omfatta även berättandet, som i hans fall höll en lika klar linje.[källa behövs]

Andra serieskapare som tagit till sig klara linjen-stilen i olika hög grad inkluderar Edgar P. Jacobs, Bob de Moor, 1950-talets André Franquin, Jacques Martin, Roger Leloup, Tibet, Maurice Tillieux, Willy Vandersteen, Dominique Hé, Jean-Claude Floc'h, Ted Benoit, Henk Kuijpers, Daniel Ceppi, Daniel Torres, Martin Veyron,Vittorio Giardino, Yves Chaland, Theo van den Boogaard och Joost Swarte.

Samma andas barn

I överförd och vidgad bemärkelse kan även serieskapare som Jacques Tardi, Moebius, Milo Manara, Lewis Trondheim, Geof Darrow, Chris Ware och Jaime Hernandez sägas ägna sig åt ett slags "Klara linjen"-stil.

Den atomiska stilen

Den atomiska stilen är något av en subgenre till Klara linjen och syftar på den trend som uppkom bland franska och belgiska serieskapare under 1980-talet att teckna serier i en nostalgisk 50-talsinspirerad retrostil. Yves Chaland är den atomiska stilens frontfigur.

Klara linjens motsats: Marcinelle-skolan

Marcinelle-skolan (l'Ecole de Marcinelle) är ett samlingsnamn för ett tiotal av de tecknare som arbetade för Journal de Spirou, utgiven av Dupuis i just Marcinelle, under tidningens storhetstid på 1950- och 60-talen. Marcinelle-skolan brukar bedömas i motsats till Bryssel-skolans och Hergés ligne claire-stil, där Hergé förespråkade en schematisk och lättläst tydlighet, medan tecknarna i Marcinelle-skolan var mer intresserade av en expressiv rörlighet. (Vissa tecknare kan givetvis ses som en produkt av båda skolorna.)

Externa länkar