Mortis Comoedia

Från Seriewikin
Version från den 16 januari 2015 kl. 14.30 av Andreas (diskussion | bidrag)
(skillnad) ←Tidigare ändring | visa nuvarande version (skillnad) | Nyare ändring→ (skillnad)
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Ej att förväxla med andra serier om Döden, se gaffelsidan Döden


Albumet "La danse macabre" (2008) av Aurora Walderhaug. © Aurora Walderhaug

"Mortis Comoedia" (tidigare även kallad "Döden", "Skelettet" eller "La danse macabre", är en ordlös svensk skämtserie med skräckgotiska inslag, tecknad av Aurora Walderhaug. Den har publicerats i tidningarna Utopi och Nemi samt i två samlingsalbum.

Historik

Enligt Walderhaugs egen utsago började hon teckna serierna om Döden/Skelettet redan som 13-åring, men först under 2006 utvecklades det till det koncept läsaren känner idag. Walderhaug berättar på sin blogg: "Han är ett resultat av traumatiska besök hos Bockstensmannen [...] på Varbergs museum under barndomen, ihärdigt Fantomenläsande, flitigt spelande av det klassiska brädspelet Drakborgen – som var fullspäckat med otäcka benrangel, varav flera vandrande sådana – och sist men inte minst otaliga timmars anatomilektioner på Einar Granum Kunstskole med plastskelettet Lucas. (Att lära sig anatomi och teckna skelett är absolut obligatoriskt för den som vill bli en skicklig tecknare, men dylika lektioner slutar oftast med överdos varpå skeletten snart pryds med raffset och högklackat och/eller långa tungor.) Lägg till en skopa death- och blackmetalklichéer till detta koncentrat så har du Skelettet!"[1]

Det första avsnittet hette "Dödens käftar", vilket tillsammans med ett antal andra avsnitt av serien samlades i Walderhaugs debutalbum "La danse macabre", utgivet i begränsad upplaga av Grafikskolan i Stockholm 2008. Ett nytt samlingsalbum med serien gavs ut av Epix 2014.

Serien har publicerats i tidningen Utopi sedan första numret 2011 och i Nemi sedan 2015.

Handling

Serien är en tämligen traditionell humorserie med ordlösa visuella skämt, ofta av absurd slapstick-karaktär. Mindre traditionellt är de morbida ämnena och den realistiska teckningsstilen. Walderhaug sammanfattar: "Skelettet kan beskrivas som "liemannen som gör vad som faller honom in". Han trivs utmärkt med sin tillvaro som skelett och med sitt yrke, som bjuder på mycken variation och tillfällen att komma över godis och spetsunderkläder och annat som förstärker hans redan så vackra leende. Skelettet stöter ofta på motgångar på grund av sin fysionomi, men som vi alla vet vinner Döden (i regel) alltid till slut."[1]

Utgivning

Seriealbum

Tidningar

  • Utopi 1/2011–pågående
  • Nemi 1/2015–pågående

Fotnoter