Skillnad mellan versioner av "Socker-Conny"
OlaHe (diskussion | bidrag) m (→Genombrott) |
|||
| Rad 19: | Rad 19: | ||
Albumet "Socker-Conny" blev en succé med vuxenseriemått mätt (sålde ca 12 000 exemplar under det första året), och gick i bräschen för den nya svenska vuxenserievåg som kom i mitten av 80-talet. Många som inte läste vuxenserier visste åtminstone vem Socker-Conny var (något som i viss mån är sant ännu tjugo år senare) och figuren nämndes t.o.m. i tvåloperor som "Varuhuset". I Pirinens kölvatten slog en mängd andra svenska serieskapare igenom i högre eller mindre grad, inklusive [[Max Andersson]], [[Christina Alvner]], [[Eva Lindström]] och [[Charlie Christensen]], och tidningen ''[[Galago]]'' fick ett uppsving. Andra hämningslösa figurer som [[Ulf Lundkvist]]s [[Razor]], [[Inger Edelfeldt]]s [[Hondjuret]] och [[Lars Sjunnesson]]s [[Åke Jävel]], liksom skådespelaren Micke Dubois klassiska rollfigur ''Svullo'', har förmodligen Socker-Conny att tacka för mycket. | Albumet "Socker-Conny" blev en succé med vuxenseriemått mätt (sålde ca 12 000 exemplar under det första året), och gick i bräschen för den nya svenska vuxenserievåg som kom i mitten av 80-talet. Många som inte läste vuxenserier visste åtminstone vem Socker-Conny var (något som i viss mån är sant ännu tjugo år senare) och figuren nämndes t.o.m. i tvåloperor som "Varuhuset". I Pirinens kölvatten slog en mängd andra svenska serieskapare igenom i högre eller mindre grad, inklusive [[Max Andersson]], [[Christina Alvner]], [[Eva Lindström]] och [[Charlie Christensen]], och tidningen ''[[Galago]]'' fick ett uppsving. Andra hämningslösa figurer som [[Ulf Lundkvist]]s [[Razor]], [[Inger Edelfeldt]]s [[Hondjuret]] och [[Lars Sjunnesson]]s [[Åke Jävel]], liksom skådespelaren Micke Dubois klassiska rollfigur ''Svullo'', har förmodligen Socker-Conny att tacka för mycket. | ||
===Socker-Connys död=== | ===Socker-Connys död=== | ||
| Rad 34: | Rad 32: | ||
===Galagopartiet=== | ===Galagopartiet=== | ||
Figuren blev frontfigur ("statsöverhuvud") i det nystartade skämtpartiet [[Galagopartiet De Glada]] 1988. | Figuren blev frontfigur ("statsöverhuvud") i det nystartade skämtpartiet [[Galagopartiet De Glada]] 1988. | ||
==Hyllningar och parodier== | |||
En parodi på Socker-Connys ofantliga popularitet dök upp i ''[[Elixir]]'' nr 1/1987 med serien "Socker-Orvar i sandlådan" av [[Mikael Grahn]], en mix av Socker-Conny och Grahns egen skapelse [[Orvar]]. I serien gräver Socker-Orvar ner sitt huvud i sandlådan för att slippa all uppmärksamhet. | |||
==Kuriosa== | ==Kuriosa== | ||
Versionen från 25 oktober 2007 kl. 19.27
"Socker-Conny" är en klassisk kultserie av Joakim Pirinen, kanske främst känd för sin devis "Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad!" Figuren dök först upp i albumet "Välkommen till sandlådan" 1983 och fick ett eget album 1985.
Historik
Debut
Socker-Conny debuterade i den tre sidor långa engångshistorien "Socker-Conny hälsar på", publicerad i Joakim Pirinens debutseriealbum "Välkommen till sandlådan", utgivet 1983 på Tago Förlag.
Genombrott
1985 gavs seriealbumet "Socker-Conny" ut på Tago. Här hade Pirinen utvecklat figuren och gett honom huvudrollen i en albumslång historia. Socker-Conny är en barnslig, våldsam, brutal och till stora delar tragisk figur, en bärsärk som bryter mot de flesta tabun som finns i samhället. Ändå hade figuren tonats ned något i sitt eget album jämfört med debutavsnittet, där han tar livet av både vuxna och barn.
Albumet "Socker-Conny" blev en succé med vuxenseriemått mätt (sålde ca 12 000 exemplar under det första året), och gick i bräschen för den nya svenska vuxenserievåg som kom i mitten av 80-talet. Många som inte läste vuxenserier visste åtminstone vem Socker-Conny var (något som i viss mån är sant ännu tjugo år senare) och figuren nämndes t.o.m. i tvåloperor som "Varuhuset". I Pirinens kölvatten slog en mängd andra svenska serieskapare igenom i högre eller mindre grad, inklusive Max Andersson, Christina Alvner, Eva Lindström och Charlie Christensen, och tidningen Galago fick ett uppsving. Andra hämningslösa figurer som Ulf Lundkvists Razor, Inger Edelfeldts Hondjuret och Lars Sjunnessons Åke Jävel, liksom skådespelaren Micke Dubois klassiska rollfigur Svullo, har förmodligen Socker-Conny att tacka för mycket.
Socker-Connys död
Socker-Conny dök upp i ytterligare ett fåtal korta serieepisoder, såsom "En första lektion i svensk poesi", "Socker-Conny Super Star" och "Socker-Conny lussar upp grannarna".
Till slut blev Pirinen själv trött på sin skapelse. I Galago nr 3/1989 publicerade han en intervju med Socker-Conny som här är inlagd på sjukhus efter en hjärtinfarkt, stillsam och försynt och dessutom samhällsanpassad, nyfrälst, gift och flerbarnsfar. Han har också återtagit sitt dopnamn Zacharias Konrad. Efter intervjun nämns i en fotnot att Socker-Conny strax därefter "avlidit i hjärtinfarkt på Sjösaladalens sjukhus i en ålder av tjugoåtta år." 1
Figuren har därefter återupplivats i diverse illustrationer m.m. 1998 kom samlingen "Stora boken om Socker-Conny" som samlar såväl albumet som alla kortare historier med figuren.
Socker-Conny i andra medier
Teaterpjäsen
Till albumets releasefest övertalade den stockholmsbaserade teatergruppen Sputnik Pirinen att skriva en pjäs om figuren, vilket han gjorde på två veckor. Sputnik repeterade i ytterligare två veckor och spelade sedan 200 föreställningar av "Socker-Conny" med Bengt Rydén i titelrollen.2
Galagopartiet
Figuren blev frontfigur ("statsöverhuvud") i det nystartade skämtpartiet Galagopartiet De Glada 1988.
Hyllningar och parodier
En parodi på Socker-Connys ofantliga popularitet dök upp i Elixir nr 1/1987 med serien "Socker-Orvar i sandlådan" av Mikael Grahn, en mix av Socker-Conny och Grahns egen skapelse Orvar. I serien gräver Socker-Orvar ner sitt huvud i sandlådan för att slippa all uppmärksamhet.
Kuriosa
Joakim Pirinen har hävdat att det statliga seriestödet från Statens Kulturråd har varit avgörande för hans konstnärliga och kommersiella utveckling och säger i en intervju i Svenska Dagbladet 1992: "Det är otänkbart att 'Välkommen till Sandlådan' och 'Socker-Conny' skulle kommit till utan Kulturrådet, det där att bra saker kommer fram ändå, oavsett ekonomiskt stöd, är inte sant annat än i teorin. Kommersiella serieförlag är för fega för att stödja och upptäcka nya saker." 3
Seriealbum med Socker-Conny
- "Välkommen till sandlådan", 1983
- "Socker-Conny", 1985
- "Kvarteret Kniven", 1989
- "Stora boken om Socker-Conny", 1998
Referenser
- 1. "Det sista samtalet med Socker-Conny", Galago nr 3/1989, s. 14–15.
- 2. Betty Skawonius: "Årsta får ny teater", artikel i Dagens Nyheter 5 oktober 2007 [1]
- 3. Svenska Dagbladet 4 maj 1992.
Artiklar i Bild & Bubbla
- "Allt går mot svart – men jag är glad ändå" (B&B 5/1983)
- Lars Thulin: Socker-Conny analyserad (B&B 1/1987)
- Daniel Atterbom: Joakim Pirinen har tröttnat på mig (B&B 1/1987)
- Henrik Gundenäs: Fyra tecknares serier skärskådas (B&B 4/1998)
Recensioner i Bild & Bubbla
- Inger Edelfeldt: "Socker-Conny" (B&B 1/1985)
