Spawn

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Omslaget till första numret av Spawn 1992, tecknat av Todd McFarlane. © McFarlane.

Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.
Dave Sims Cerebus gästspelar i Todd McFarlanes "Spawn". © upphovsmännen.

"Spawn", amerikansk superhjälteserie skapad av Todd McFarlane.

"Spawn" har gått från serie till leksak, animerad film och spelfilm på mindre än ett årtionde. Hela tiden har McFarlanes ambition varit att göra Spawn till ett "household name", det vill säga var mans egendom.

Serien är både våldsam och mörk och har tidvis gjorts av andra kända serieskapare under McFarlanes överinseende.

I Sverige hade serien en egen tidning i flera år (Startad av Semic 1996, senare övertagen av Egmont).

Bakgrund

Todd McFarlane och hans kompanjoner på Image Comics har i intervjuer hävdat att de sparat sina bästa skapelser till sina egna titlar. McFarlane stod på toppen av sin popularitet när Image kom till och då Spawn nr 1 (maj 1992) genast sålde över en miljon exemplar i USA. Tidningen både skrevs och tecknades inledningsvis av McFarlane, men tecknarjobbet lämnades sedermera över till bl.a. Greg Capullo, som tecknar i en stil snarlik McFarlanes egen. Till en början bjöd McFarlane även in kända serieskapare som Frank Miller, Alan Moore, Dave Sim, Neil Gaiman och Grant Morrison, samarbeten som i åtminstone ett fall resulterat i stämningar angående rättigheterna till bifigurerna.

Med tiden har "Spawn" fått flera avläggare, bland dem "Sam & Twitch" (om de Helan & Halvan-liknande poliserna från huvudserien). Curse of the Spawn, var en titel med olika versioner av Spawn-tematiken, men är numera nedlagd. Angela handlade om Spawns ärkefiende, en ängel.

Handling

Al Simmons är en lönnmördare för USA:s underrättelsetjänst som själv blir avpolletterad. Al ingår ett avtal med djävulen Malebolgia: om Al får återvända till jorden och hustrun Wanda måste Al bli en Hellspawn, en Helvetets officer i kampen mot Himlen. Men Al läser inte det finstilta... När han återvänder har flera år gått och Wanda har gift om sig med Als bäste vän Terry Fitzgerald och fött dottern Cyan. Dessutom är Al nu vanställd med en kropp gjord av nekroplasma och en levande parasit till dräkt. Han besitter vissa krafter, men varje gång han använder dem minskar ett ändligt energiförråd, och när det en dag tar slut bär det av tillbaka till Helvetet.

Spawn, som han nu kallas, försöker hela tiden göra det rätta trots att hans krafter kommer från det onda. Han slits mellan sin goda och sin onda sida och dessutom, som hans fiender får erfara, har han en kort stubin och ett mycket dåligt humör. Bland de fiender han skaffar återfinns ängeln Angela och Als förre chef Jason Wynn. Bland de allierade finner han Cogliostro (en f.d. Hellspawn) och de fumliga detektiverna Sam & Twitch.

Spawn i andra medier

Redan tidigt var Todd McFarlane på det klara med att han ville göra bred underhållning av Spawn och satsa på merchandising runt figuren.

TV-serien

Eftersom McFarlane ville göra en lite vuxnare tecknad TV-serie än dylika vanligtvis är, framstod betalkanalen HBO (Home Box Office) som ett lämpligt hem. Denna kanal var först med att våga satsa på mer vågade och makabra saker som "Tales from the Crypt" (svensk titel: "Kalla kårar").

Det blev sammanlagt 3 säsonger och 18 avsnitt mellan 1997 och 1999. Varje avsnitt introducerades även av Todd McFarlane själv, i bästa Alfred Hitchcock- eller Crypt Keeper-stil. Handlingen följer serien i stora drag, men vissa blodigare avsnitt är nedtonade trots den vuxna profilen.

Filmen

McFarlanes ambitioner sträckte sig emellertid längre än till serietidningar, leksaker och tecknad film. I sin strävan att göra Spawn lika välkänd som Superman, Batman eller Spider-Man såg han till att göra en spelfilm med sitt skötebarn. Förhandlingar inleddes först med Columbia, men resulterade inte i något avtal. McFarlane ville behålla kontrollen över sin figur och var rädd att förlora den om han skrev på för ett jättebolag, så istället sökte han sig till det lilla bolaget New Line Cinema.

Vid den här tidpunkten hade McFarlane redan mött regissören Mark Dippé, som tidigare jobbat med specialeffekter för George Lucas legendariska Industrial Light and Magic (ILM), med filmer som "Jurassic Park", "The Flintstones", "The Mask" och "Terminator 2" på meritlistan. Redan tidigt insåg man att seriens överdrivna fysionomier innebar ett problem. Speciellt då Clown/Violator, Malebolgia och Spawns slängkappa. Dessa har ju i serien porträtterats i McFarlanes distinkta teckningsstil, och denna prägel var något man ändå ville behålla. Därför framstod datoranimation i stor utsträckning som den bästa lösningen, och 375 datoranimerade inslag arbetades in i filmen med varierande resultat.

Precis som i serien ser vi filmen hur Jason Wynn låter mörda agenten Al Simmons då han blir obekväm. I filmen gör han det emellertid mer handgripligt. Al sluter en pakt med Malebolgia och återvänder efter fem år som den vanställde Spawn bara för att finna sitt liv i spillror. Han hamnar istället i skottlinjen mellan ont och gott: Cogliostro och Clown (som kan förvandlas till Violator) drar honom i var sin riktning. Cogliostro vill att Spawn ska använda sina krafter till mänsklighetens fromma. Clown vill orsaka jordens undergång och hetsar Spawn att hämnas på Wynn, samtidigt som han samarbetar med sagde maktgalne underrättelseofficer. Jason Wynn planerar att ta över världen genom utpressning: han har placerat experimentella bomber i städer över hela jorden. Clown övertygar Wynn om att det enda sättet att skydda sig mot Spawn är att koppla detonatorn till Wynns eget hjärta: om Jasons puls upphör exploderar bomberna. Mycket av spänningen bygger alltså på hur länge Spawn kan kontrollera sin vrede.

I huvudrollen ser vi Jae White, en före detta kampspsutövare och relativt okänd skådespelare. Varje dag fick han uthärda flera timmars sminkning till oigenkännlighet. Detsamma gällde för John Leguizamo som spelade Clown. Denne fick varje dag dra på sig en tiokilosdräkt av latex, löständer, kontaktlinser samt gå på huk för att se ut som seriens Clown. Producenterna var först tveksamma till dräkten och John, men efter att ha sett honom i aktion var de mer än nöjda. Martin Sheen spelar här med liv och lust Jason Wynn, den onde spionchefen. Sheen har berättat om hur hans barnbarn övertygade honom om att tacka ja till rollen. Jessica Priest, hans medhjälperska i filmen, spelas av Melinda Clarke, Cogliostro av Nicol Williamson ("Excalibur"), Wanda av Theresa Randle ("Bad Boys", "Girl 6") och som statist ser vi Todd McFarlane själv. Mest uppståndelse väckte rollbesättningen av Terry Fitzgerald. Rollen gick till D.B. Sweeney, som är vit, medan seriefiguren är svart. Motivationen var enligt McFarlane själv att det inte var bra med alltför många svarta i en och samma film, då uppfattas den som en "svart" film och då sviker den vita biopubliken.

Om McFarlane hade rätt låter vi vara osagt, men filmen gick inte dåligt. Totalt sett ställde New Line Cinema upp med en budget på 35 miljoner dollar, vilket de fick tillbaka med råge. Vid USA-premiären 1 augusti 1997 gick "Spawn" överraskande direkt in som den andra mest sedda filmen och drog in 21,75 miljoner dollar bara första helgen. På tre veckor drog filmen in över 50 miljoner dollar. Filmen har sedan dess gått upp på biodukar över hela världen – utom i Sverige då, där Sandrews valde att släppa den direkt på video. I Sverige fick vi istället se en så kallad "director’s cut", inte den klippta bioversionen. I samarbete med redaktionen för den svenska Spawn-tidningen ordnade dock Sandrews en specialvisning av filmen på bio för fansen.

Planer på en andra film har länge funnits, men inget konkret finns ännu att berätta.

Mer om Spawn