Fantomen (seriefigur)

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök

"Fantomen", eller "The Phantom" som den heter i original, skapades 1936 av Lee Falk och är idag en av världens mest populära äventyrsserier. Svenskar vurmar särskilt starkt för Fantomen eftersom vi här haft en egen livaktig licensproduktion av serien sedan 1960-talet. Denna licensproduktion har även gått på export till bl.a. de nordiska grannländerna, Australien, Brasilien, Spanien och Indien. Sedan Lee Falks frånfälle har även den amerikanska dagspresserien styrs från Skandinavien.

I dagspressen har serien även gått under namnet "Dragos" i Sverige.

Den amerikanska serien

Den första söndagssidan från 1939.

Efter att ha rönt stora framgångar med sin serie "Mandrake" gavs Lee Falk möjlighet att utveckla ännu en serie för King Features Syndicate. Han hade en idé om en riddarserie som skulle utspela sig på kung Arthurs tid, men denna refuserades (en liknande idé utvecklades istället av Hal Foster när han skapade "Prins Valiant"). Falk fick fundera vidare, och presenterade slutligen sin nya idé "The Phantom", om en maskerad hämnare med dödskallen som symbol som sprider skräck bland bovar.

Mystiska, maskerade hämnare hade förekommit i populärkultur tidigare, men Fantomen blev den första serien i sitt slag när den debuterade i amerikanska dagstidningar den 17:e februari 1936. Serien tecknades av Ray Moore som tidigare jobbat som assistent på "Mandrake". Under den första tiden gjorde Falk layoutskisser för varje strip, men han lämnade snart över det artistiska helt och hållet till Moore.

Den första episoden, betitlad "The Singh Brotherhood", löpte under drygt 10 månader, och det märks tydligt att Falk vidareutvecklade sitt koncept under arbetets gång. Tidigt möter vi en playboyaktig typ vid namn Jimmy Wells som förgäves försöker vinna Diana Palmers hjärta. Från början var det tänkt att Wells skulle vara Fantomens hemliga identitet (ungefär som det senare blev i"Batman"), men Falk ändrade sig plötsligt. Han bestämde sig istället för att Fantomen skulle vara den senaste i en lång rad av maskerade brottsbekämpare, som härstammade från en ensam överlevande efter ett piratöverfall. Även Fantomens hem Dödskallegrottan i De Djupa Skogarna introducerades i den första episoden.

Detaljer såsom Fantomenättens ursprungliga namn, tidpunkten för överfallet, placeringen av de djupa skogarna på världskartan med mera bearbetades och ändrades konstant av Falk. I det allra första äventyret är det ett piratöverfall 1525 utanför ön Luntok där endast kapten Christopher Standish överlever som blir starten på Fantomenmyten. I civila sammanhang använder sig senare fantomer av aliaset Mr Walker, men i Falks äventyr antyds det att detta namn är taget från epitetet The Ghost Who Walks (på svenska Den vandrande vålnaden) och inte ättens ursprungliga namn. Årtalet för överfallet fastställdes senare av Falk till 1536 (exakt 400 år innan serien började), och placeringen av Fantomens hemland Bengali i en fiktiv del av Afrika med tydliga asiatiska influenser.

Den version som vi svenskar betraktar som "rätt" är hårt präglad av hur Falks äventyr redigerades och bearbetades för publicering i den svenska Fantomen-tidningen. Här är Fantomens civila namn Christopher "Kit" Walker. Av allt att döma använde Falk aldrig namnet Christopher Walker utan endast Kit Walker. Bengalis placering är fast rotad till Afrikas östkust, och kallas för övrigt fortfarande Bengali i den svenska Fantomentidningen trots ett namnbyte till Bangalla i den amerikanska versionen.

Serien blev en stor framgång, och en söndagsversion påbörjades 28:e maj 1939. Till skillnad från många andra äventyrsserier löpte separata äventyr i dags- respektive söndagsversionen av Fantomen. Det var när den första söndagssidan skulle publiceras som Fantomens dräkt skulle färgläggas. Falk hade från början tänkt sig en gråaktig färg (han hade till och med övervägt att döpa serien till The Gray Ghost). En grön ton skulle också ha varit logisk, med tanke på seriens djungelmiljöer. Men det blev istället lila – av allt att döma utfört av en anonym färgläggare på King Features som ansåg att lila stack ut bra på seriesidorna. Falk fortsatte att referera till Fantomen som "gråklädd" i dialogen ända till 50-talet, men insåg sedan att den lila färgen blivit inarbetad bland läsarna (åtminstone i USA, se mer nedan).

I ett äventyr på 1970-talet gav Falk en förklaring till det ovanliga valet av färg i ett serieavsnitt om den förste Fantomen. Här baseras dräktens utseende på en staty av en djungelgud, och färgas lila av bär.

Dräktens färg är dock något som skiljer sig betydligt mellan olika länder. I Italien hade Fantomen redan publicerats i färg innan den amerikanska söndagsversionen debuterade, och man fick därför gissa sig till lämplig färg. Valet föll här på rött, vilket är Fantomendräktens färg i många länder kring medelhavet och i Sydamerika. I Sverige lär det ha varit svårt att få fram rätt lila ton vid tryckning, vilket gjorde att dräkten blev i det närmaste flaggblå till slut. Detta spreds även till de övriga nordiska länderna.

Under 40-talet kom Moores assistent Wilson McCoy att ta över serien mer och mer. När Moore ryckte in var det McCoy som själv stod för allt teckningsarbete. Moore återvände sporadiskt till serien, men sedan 1948 var McCoy ensam ansvarig tecknare.

Under kriget tog även Lee Falk värvning. Det finns uppgifter om att serien helt eller delvis skrevs av Alfred Bester under denna tid.

Wilson McCoy dog på sin post 1961, och tecknandet togs över tillfälligt av Carmine Infantino och främst Bill Lignante. En fast ersättare hittades sedan i Sy Barry som sedan kom att vara serien trogen ända till 1994.

Under Barrys tid som huvudtecknare passade Falk på att modernisera serien på ett sätt som inte skulle ha passat till McCoys naivare stil. Landet Bengali blev självständigt och fler starka afrikanska bifigurer introducerades (t.ex. president Luaga och Djungelpatrullens överste Worubu). Barrys stil blev kännetecknet för den moderna Fantomen. Som brukligt är omgav sig Barry av en mängd assistenter som hjälpte till att producera serien varje dag i över 30 år. Bland dessa kan nämnas Bob Forgione, Joe Giella, Don Heck, Andre LeBlanc och George Olesen.

När Barry pensionerade sig fortsatte Olesen att skissa serien, som han gjort från och till sedan 60-talet. På dagsversionen tog Keith Williams över som tuschare. Söndagsversionen tuschades under knappt ett år av Eric Doescher, som dock inte fick fortsatt förtroende, och 1995 tog veteranen Fred Fredericks över tuschpenseln.

I och med Lee Falks död 1999 kom den svenska Fantomenredaktionen att bli inbladad i produktionen av dagspressäventyren. Team Fantomens författare Tony De Paul och Claes Reimerthi började då skriva manus till dags- respektive söndagsversionen. I dagsläget är De Paul ensam författare för den amerikanska dagstidningsversionen och har – efter många år – fått sitt namn inkluderat i seriens byline.

År 2000 ville George Olesen trappa ner och lämnade då söndagsserien. Ny tecknare blev Fantomenfantasten Graham Nolan som hade gjort en del Fantomenrelaterade saker tidigare, bl.a. omslag för den svenska Fantomentidningen. När Olesen även slutade på dagsserien 2005 blev ersättaren även här en Team Fantomen-medlem: Paul Ryan, rutinerad superhjältetecknare som började teckna för Fantomen 2001 och varit väldigt populär bland de svenska läsarna.

Den svenska tidningen

1950-talet

Omslaget till det första numret av serietidningen Fantomen i Sverige.

1950 hade Lukas Bonnier varit på besök i New York, och besökte då King Features Syndicate med förhoppningen om att kunna köpa serietidningsrättigheterna för serien "Dragos", som han hade läst i Svenska Dagbladet'. Bonnier fick här veta att serien hette "The Phantom" på engelska och att de skandinaviska rättigheterna ägdes av Bulls Presstjänst. Väl hemma i Sverige besökte Bonnier Bjarne Steinsvik på Bulls i samma ärende. På Bulls hade man vid detta tillfälle ingen erfarenhet av serietidningsrättigheter eftersom deras serier aldrig publicerats i ett sådant format tidigare.

När så detta hade avklarats kvarstod problemet med att övertyga Tor Bonnier (styrelseordförande i Åhlén & Åkerlund och tillika Lukas Bonniers far). Under ett styrelsesammanträde togs saken upp och i en ofta återberättad anekdot svarade Tor Bonnier: "Käre son, vår familj har gett det svenska folket en Strindberg, en Heidenstam, en Lagerlöf... och du vill ge dom Fantomen!" De yngre styrelseledamöterna var dock mer positiva och Lukas Bonnier fick klartecken till att starta serietidningen Fantomen.

För att distansera sig från serieutgivningen var det dock inte Åhlén & Åkerlund som stod som utgivare, utan det nyskapade Serieförlaget. Den förste som Lukas Bonnier anställde var Rolf Janson, som kom att bli Fantomens första redaktör. Efter mycket klippande och klistrande i en kontorslokal på Sveavägen fanns det första numret av tidningen ute i butikerna den 7:e oktober 1950. Det första numret bestod av 36 sidor i färg, och utöver "Fantomen" innehöll det även "Hopalong Cassidy", "Knock-Out Charlie", "Lisa och Sluggo" och "Ludvig". Anledningen till blandningen var Postens regler för distribution av tidsskrifter, som angav att minst 50 % av tidningens innehåll måste vara avslutat material. Eftersom Fantomenserien var i följetongsform fick resten fyllas ut med andra serier. Denna "nödlösning" slog dock väl ut bland läsarna och formeln används än idag, även om Postens regler sedan några årtionden har ändrats.

Fantomen var en succé från starten och var den första tidning utgiven av ett Bonnierförlag som gick med vinst från första numret. Den berömda logotypen som prytt omslaget ända sedan starten (i olika varianter) formgavs av Rolf Janson själv, och omslaget till nr 1 tecknades av George Camitz. De sju nummer som kom ut 1950 hade en snittupplaga på 72 000 exemplar.

1955 gick tidningen över till svartvitt av besparingsskäl från och med nr 22. Serietidningsboomen hade kommit av sig och försäljningssiffrorna dalade. 1958 gick man över till veckoutgivning, vilket dock bara accelererade upplageraset. Redan nästa år var man därför tillbaka till varannanveckorsutgivning. Detta år började man även publicera kompletta Fantomenäventyr i varje nummer, och Fantomen förekom nu också alltid på omslaget – tidigare hade han haft konkurrens av biseriefigurer och dåtida sportstjärnor. Tidningen började få den profil och inriktning den har än idag.

1960-talet

Försäljningen var fortfarande i gungning, så därför gavs Fantomen ut som månadstidning från och med 1960. I takt med att försäljningen ökade man stegvis utgivningstakten till 26 nr per år igen från och med 1968.

Bristen på nytt material var påtaglig under denna tid. De gamla Falk/McCoy-avsnitt man hade tillgång till i bra kvalitet hade repriserats både en och två gånger. I USA hade Sy Barry tagit över dagsserien och man var orolig över hur hans stil skulle tas emot av läsarna. Därför fick man tillstånd från King Features att starta en egen licensproduktion. Dessa äventyr var tänkta att fungera som "buffert" medan man väntade in fler äventyr av Barry så man skulle kunna övergå till den modernare stilen i full skala senare. Det historiska första svenska Fantomenäventyret publicerades i nr 8/1963 under titeln "Skatten i Dödskallegrottan" och tecknades av den rutinerade Bertil Wilhelmsson. Vem författaren var är ännu okänt. Det kan ha varit Wilhelmsson själv, Ebbe Zetterstad eller någon helt annan. Under de följande åren levererade Wilhelmsson ett dussintal äventyr som publicerades parallellt med repriser av McCoy och nya äventyr av Barry.

1968 slutade man dock med egenproduktionen för att istället importera avsnitt från det italienska förlaget Fratelli Spada. Man ansåg sig dock inte kunna publicera dessa i originalskick, på grund av såväl formatskillnad (i Italien publicerades de i pocketformat) som bristande kvalitet. Äventyren fick därför i de flesta fall bearbetas hårt textmässigt samt delvis tecknas om eller utökas med nya sekvenser. Janne Lundström och Magnus Knutsson var inblandade i textredigeringen medan Wilhelmsson, Özcan Eralp och Anders Thorell stod för omteckningar och nya sekvenser.

1970-talet

I början av 70-talet började man åter producera egna äventyr, men huvuddelen av äventyren hämtades fortfarande från Italien och USA. Detta ändrades när Ulf Granberg blev ny redaktör 1973. De italienska äventyren lämnades och kreatörerna (som kom att kollektivt kallas Team Fantomen) började producera en större mängd äventyr. Jaime Vallvé hade redan 1972 anslutit sig till skaran som tidigare bearbetat italienska äventyr. Hans version kom att definera den "svenska" stilen under 70-talet. De "svenska" äventyren var populära och tidningen ökade åter i upplaga. Teamet utökades även med fler personer, bl.a. Norman Worker, Donne Avenell, Heiner Bade och Kari Leppänen. Under denna tid introducerades även klassiska biserier i tidningen, såsom Blixt Gordon och Mandrake.

I slutet av decenniet gifte sig Diana och Fantomen i den amerikanska dagsserien. Detta fick stort genomslag även i Sverige och uppmärksammades i media. Bröllopsnumret (nr 6/1978) är den bäst säljande Fantomentidningen någonsin, tätt följd av numret där deras barn Kit och Heloise föds (nr 20/1979). Båda dessa nummer sålde över 200 000 exemplar.

1980-talet

Under 80-talet sattes en påtaglig skandinavisk prägel på Team FantomenKnut Westad, Idi Kharelli, Hans Lindahl, Dai Darell och Michael Tierres stod för en stor andel äventyr. Framför allt Lindahl och Tierres (Claes Reimerthi) har varit stöttepelare i Fantomenproduktionen ända sedan dess.

1987 gick Ulf Granberg över till att vara ansvarig utgivare och redaktör för Fantomenproduktionen, medan de övriga redaktörssysslorna på tidningen togs över av Mats Jönsson.

1990-talet

1990 firade tidningen 40-årsjubileum, bl.a. med en satsning på flera egenproducerade biserier (Achilles Wiggen, Herman Storm, Albatross och Tybalt. Ny redaktör för tidningen var då Björn Ihrstedt. Jubileumsnumret (nr 20/1990) var i färg och innehöll ett nytryck av nr 1/1950. En inbunden jubileumsbok ("Krönika över en vandrande vålnad") gavs ut och Lee Falk gjorde ett Sverigebesök.

1991 återgick tidningen till färg, efter mer än 35 år i svartvitt. Detta var ett omdiskuterat beslut som onekligen fick en del äldre läsare att rynka på näsan, men samtidigt var svartvita tidningar på väg bort från marknaden. Försäljningen hade vid det här laget sjunkit i sådan omfattning att det föranledde kraftåtgärder. Utvalda medlemmar ur redaktionen och Team Fantomen bildade den s.k. "Hjärntrusten" som sedan 1992 regelbundet har hållit möten för att planera tidningens och seriens utveckling. Detta fick till följd att tidningen gjordes om rejält 1994. Sidantalet utökades till 84 sidor och tonen i Fantomenserien blev mörkare när den onde Kigali Lubanga introducerades och blev president i Bengali. Detta löpte som en röd tråd genom äventyren, som tidigare hade varit i stort sett fristående. Trots en prisbelönt reklamkampanj i samband med detta påverkades inte försäljningssiffrorna nämnvärt. 1997 var det mesta "som vanligt" igen.

En sidoeffekt av den dyra övergången till färgtryck var att samarbetet med de norska och finska Fantomentidningarna utökades. Numera samtrycks alla tre tidningarna, vilket sparar pengar men också kräver att innehållet är detsamma. Tidigare kunde de olika utgåvorna t.ex. ha olika biserier och publicera Fantomenäventyren i varierande ordningsföljd.

Fantomen i andra medier

Filmerna

Musikalen

Externa länkar