Folket i Bild
Folket i Bild (FiB) var en svensk veckoutgiven reportage- och kulturtidning som gavs ut under åren 1934 till 1963[1] samt ett förlag med samma namn som gav ut böcker av skilda slag, där FIB:s små gyllene böcker ofta innehöll bilderboksvarianter av figurer som också förekom i serier.
Tidningen grundades av Karl Kilbom (1885-1961) som ett alternativ till den mer kommersiella kolorerade veckopressen. Kilbom var riksdagsledamot först för kommunisterna på 1920-talet och sedan ledare för det därifrån avsplittrade Socialistiska partiet (de s.k. "Kilbomskommunisterna" som inte ville låta sig styras av Moskva) under 1930-talet, varför FIB kom att få en vänsterprägel. Kilbom uteslöts ur Socialistiska partiet 1937 efter en personstrid och kom sedan att engagera sig i socialdemokraterna, som han också hade tillhört på 1910-talet. På 1950-talet tog Socialdemokratiska partiet över ägandet av tidningen tillsammans med Esselte, för att 1962 sälja till Bonnier-ägda tidningsförlaget Åhlén & Åkerlund. Tidningens chefredaktör var Ernst Lundqvist 1934-1936 och Ivar Öhman 1934-1963.
Tidningen Folket i Bild hade också en del serier, såsom "Biffen och Bananen" av Rit-Ola och "Pelle Svanslös" av Gösta Knutsson och Einar Norelius. Samtidigt var tidningens chefredaktör Ivar Öhman starkt engagerad i den dåvarande rörelsen som kritiserade serietidningar och seriemediet och den boken "Barn – Serier – Samhälle" av Nils Bejerot, som kritiserade serier, gavs ut på Folket i Bilds förlag 1954.[2]
När Bonnier tog över tidningen 1962 var avsikten att driva den vidare ungefär som tidigare och den slogs samman med Aktuellt för män och blev Nya Folket i bild med Aktuellt från hela världen som också skulle innehålla nyheter, men Bonniers fick inte någon ekonomi i projektet och från 1963 förkortades namnet till FIB aktuellt och bildreportagen fick en annorlunda karaktär och det räknades därför sedan dess som en ny tidning. På 1970-talet startade Folket i Bild/Kulturfront som en form av andlig arvtagare till den ursprungliga FIB.
