Skillnad mellan versioner av "1950-talets moralpanik"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
m
m (Omformulering. Jag tror serietidningsläsarna på 50-talet oftare var äldre än moralpaniken insåg, framförallt i de genrer som attackerades.)
 
(6 mellanliggande versioner av 5 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
[[Kategori:Seriehistoria|Nittonhundrafemtiotalets moralpanik]]
[[Kategori:Seriehistoria|Nittonhundrafemtiotalets moralpanik]]
[[Bild:Seduction.png|frame|"[[Seduction of the Innocent]]" av [[Fredric Wertham]] orsakade 1950-talets '''moralpanik''' kring serier.]]
[[Bild:Comicscode.png|frame|Tidningsmärkning som anger att tidningen följer [[Comics Code Authority]]s normer. © CCA.]]
[[Bild:Comicscode.png|frame|Tidningsmärkning som anger att tidningen följer [[Comics Code Authority]]s normer. © CCA.]]
Under 1950-talet var de [[tecknade serier]]na föremål för en omfattande kritik. Serierna, framför allt [[skräckserier]]na, men även mediet i allmänhet, ansågs förföra och förstöra ungdomen och skapa ett råare samhällsklimat. De ansågs främja våld, sexism, sexualfixering och homosexualitet.  
Under 1950-talet var de [[tecknade serier]]na föremål för en omfattande kritik. Serierna, framför allt [[skräckserier]]na, men även mediet i allmänhet, ansågs förföra och förstöra ungdomen och skapa ett råare samhällsklimat. De ansågs främja våld, sexism, sexualfixering och homosexualitet.  


Den som startade rabaldret var psykologen [[Fredric Wertham]] som 1954 gav ut debattboken "[[Seduction of the Innocent]]", vilket fick stort gensvar och gav upphov till en omfattande censur av serier i USA (det s.k. [[Comics Code]]-systemet). I Sverige framfördes liknande åsikter av [[Nils Bejerot]] (med boken "[[Barn – Serier – Samhälle]]") och [[Lorentz Larsson]] ("[[Barn och serier]]") samma år.
Den som startade rabaldret var psykologen [[Fredric Wertham]] som [[1954]] gav ut debattboken "[[Seduction of the Innocent]]", vilket fick stort gensvar och gav upphov till en omfattande censur av serier i USA (det s.k. [[Comics Code]]-systemet). I Sverige framfördes liknande åsikter av [[Nils Bejerot]] (med boken "[[Barn – Serier – Samhälle]]") och [[Lorentz Larsson]] ("[[Barn och serier]]") samma år.


1955 kom manusförfattaren Olle Strandberg och filmregissören Stig Olin med ett svar på kritiken i satirkomedin "[[Hoppsan!]]" med Povel Ramel i huvudrollen som den fiktive serieskaparen [[Hubert Yrhage]].
[[1955]] kom manusförfattaren Olle Strandberg och filmregissören Stig Olin med ett svar på kritiken i satirkomedin "[[Hoppsan!]]" med Povel Ramel i huvudrollen som den fiktive serieskaparen [[Hubert Yrhage]].


Även om många anser att en viss kritik mot serierna under denna tid var berättigad, råder det inga större tvivel om att debatten var både onyanserad och överdriven och proppad med skräckpropaganda.
Även om många anser att en viss kritik mot serierna under denna tid var berättigad, råder det inga större tvivel om att debatten var både onyanserad och överdriven och proppad med skräckpropaganda. En analys av hur censuren av serietidningar i USA infördes och vilka strategier för censur som nyttjades har studerats av professor [[Amy Kiste Nyberg]] i hennes bok "[[Seal of Approval, the History of the Comics Code]]". Att reaktionen mot serier blev så stark på 50-talet, förklarar hon bland annat med att serieläsarna på den tiden ansågs vara en mycket ung målgrupp som man ville värna om.


Serierelaterad [[moralpanik]] har förekommit flera gånger sedan dess, även om den varit mer debatterbar än den uppenbart svepande kritiken från 1950-talet.
Serierelaterad [[moralpanik]] har förekommit flera gånger sedan dess, även om den varit mindre rigid än den uppenbart svepande kritiken från 1950-talet.


{{Citat|Well, I hate to say that, senator, but I think Hitler was a beginner compared to the comic-book industry. They get the children much younger. They teach them race hatred at the age of 4 before they can read.|Fredric Wertham|Utskottsförhör i den amerikanska senaten: Senate Subcommittee on Juvenile Delinquency 1954-04-21<ref>[http://www.thecomicbooks.com/wertham.html Transkript från Amerikanskt Senatsförhör om Ungdomsbrottslighet 1954-04-21]</ref>}}
==Se även==
==Se även==
*[[Moralpanik]]
*[[Moralpanik]]
Rad 21: Rad 23:
*[[Hoppsan!]]
*[[Hoppsan!]]


{{Fotnoter}}


{{stub}}
{{stub}}

Nuvarande version från 15 juni 2017 kl. 18.40

"Seduction of the Innocent" av Fredric Wertham orsakade 1950-talets moralpanik kring serier.
Tidningsmärkning som anger att tidningen följer Comics Code Authoritys normer. © CCA.

Under 1950-talet var de tecknade serierna föremål för en omfattande kritik. Serierna, framför allt skräckserierna, men även mediet i allmänhet, ansågs förföra och förstöra ungdomen och skapa ett råare samhällsklimat. De ansågs främja våld, sexism, sexualfixering och homosexualitet.

Den som startade rabaldret var psykologen Fredric Wertham som 1954 gav ut debattboken "Seduction of the Innocent", vilket fick stort gensvar och gav upphov till en omfattande censur av serier i USA (det s.k. Comics Code-systemet). I Sverige framfördes liknande åsikter av Nils Bejerot (med boken "Barn – Serier – Samhälle") och Lorentz Larsson ("Barn och serier") samma år.

1955 kom manusförfattaren Olle Strandberg och filmregissören Stig Olin med ett svar på kritiken i satirkomedin "Hoppsan!" med Povel Ramel i huvudrollen som den fiktive serieskaparen Hubert Yrhage.

Även om många anser att en viss kritik mot serierna under denna tid var berättigad, råder det inga större tvivel om att debatten var både onyanserad och överdriven och proppad med skräckpropaganda. En analys av hur censuren av serietidningar i USA infördes och vilka strategier för censur som nyttjades har studerats av professor Amy Kiste Nyberg i hennes bok "Seal of Approval, the History of the Comics Code". Att reaktionen mot serier blev så stark på 50-talet, förklarar hon bland annat med att serieläsarna på den tiden ansågs vara en mycket ung målgrupp som man ville värna om.

Serierelaterad moralpanik har förekommit flera gånger sedan dess, även om den varit mindre rigid än den uppenbart svepande kritiken från 1950-talet.

Well, I hate to say that, senator, but I think Hitler was a beginner compared to the comic-book industry. They get the children much younger. They teach them race hatred at the age of 4 before they can read.

— Fredric Wertham, Utskottsförhör i den amerikanska senaten: Senate Subcommittee on Juvenile Delinquency 1954-04-21[1].

Pratbubblekrok.gif

Se även

Fotnoter

Stub.png Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer!