Charles Crumb

Charles Crumb skulle möjligen aldrig ha nått någon berömmelse utanför sin närmaste krets, om det inte varit för framgångarna som hans bror Robert Crumb fick i och med undergroundserievågen på 60-talet, men han är en intressant personlighet i sin egen rätt, med sitt eget gripande människoöde.

I serier och intervjuer med Robert har det framgått att Roberts storebror Charles tidigt var den som var intresserad av serier, och den i familjen som tecknade flitigast och inspirerade resten av sina syskon till att bli en del av hans interna "serieförlag".

Charles är den person som flest brukar komma ihåg från Terry Zwigoffs dokumentärfilm Crumb, som helt har tagit avstånd från omvärlden, och bor i sitt rum tillsammans med sin seniliserade mamma i deras nedgångna hus, och fördriver tillvaron med att ständigt läsa om ett fåtal gamla böcker.

Charles teckningar, från början drivna och gulliga skämtfigurer och fabeldjur, fick med tiden något maniskt hotande över sig, innan han slutligen övergav teckningarna helt och hållet, för att istället skriva ner sina tankar i dagböcker, med titen allt tätare och tätare text i längre och längre haranger.

Ett år efter att Crumb-filmen var färdigfilmad, och Charles fyllt 50 år tog han livet av sig med en överdos sömntabletter.

Charles serier och teckningar har inspirerat inte enbart Robert, utan även hans dotter Sophie.

Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer!