Skillnad mellan versioner av "Hopalong Cassidy"
Daha6439 (diskussion | bidrag) m |
Sir-L (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 10: | Rad 10: | ||
[[Kategori:Historiska serier]] | [[Kategori:Historiska serier]] | ||
[[Kategori:Serier baserade på böcker]] | [[Kategori:Serier baserade på böcker]] | ||
'''Hopalong Cassidy''' | "'''Hopalong Cassidy'''", amerikansk [[västernserier|västernserie]] baserad på de populära filmerna om [[Clarence E. Mulford]]s romanfigur med samma namn. | ||
==Bakgrund== | |||
Mulford skapade HopaLong Cassidy 1904 och skrev om hans bravader i en rad noveller och romaner. De första novellerna publicerades i tidningen ''Outing Magazine'' och samlades 1907 till en bok, "Bar-20". Totalt blev det 28 böcker, både romaner och novellsamlingar. | |||
Mulfords Hopalong Cassidy var helt olik den som kom att bli känd genom filmerna, och serien, han var en rödhårig, tobakstuggande hårding som jobbade på ranchen Bar-20. Namnet "hop-a-long" (ung. "halta fram") kom av att han efter en skottskada haltade kraftigt. | |||
1935 tog figuren steget över till filmens värld, tätt följd av en serietidningsversion och en TV-serie. Gemensamt för alla dessa andra medier är skådespelaren William Boyd, som kom att bli så intensivt förknippad med figuren att man i serietidningen lånade Boyds utseende. Faktiskt så hade till och med serien underrubriken "Starring William Boyd". | |||
==Serietidningsversionen== | |||
1942 debuterade Hopalong som serie. Debuten skedde i tidningen ''[[Master Comics]]'' nummer 33, som gavs ut av [[Fawcett]]. Den skrevs av [[Otto Binder]] och tecknades av [[Harry Parkhurst]]. 1943 gavs ett nummer av tidningen ''Hopalong Cassidy'' ut, det dröjde ända tills 1946 till nummer 2 kom ut. Tidningen gavs sedan ut ända tills Fawcett lades ner, 1954. Licensrättigheterna till Hopalong köptes då upp av National Periodical Publications (sedemera [[DC Comics]]). "DC" gav ut ''Hopalong Cassidy'' till och med 1959, då den lades ner. | |||
==Dagspressversionen== | |||
1949 letade William Boyd efter en tecknare som kunde teckna en serie baserad på hans vision av Hopalong. [[Dan Spiegle]], som hade kommit till byggnaden för ett annat tecknarjobb, fick höra detta och visade sina talanger. Spiegle kom att teckna både dags- och söndagsstrippen tills de lades ned 1955. Dagspresserien var syndikatiserad av [[Los Angeles Mirror Syndicate]] mellan 1949-51 och kom sedan att hamna hos [[King Features Syndicate]], 1951-55. Från 1952 till 1955 skrevs serien av [[Royal Cole]] | |||
==Hopalong Cassidy i andra medier== | |||
===Böcker=== | |||
Efter Mulfords 28 böcker har Louis L'Amour och Susie Coffman skrivit nya romaner. | |||
===Filmer=== | |||
===Radio=== | |||
===TV=== | |||
==Svensk publicering== | |||
I Sverige har serien publicerats i västerntidningar som t.ex. ''[[Buffalo Bill]]'', ''[[Hoppy]]'', ''Hopalong Cassidy'', ''[[Western-Serier]]'', i samlingsvolymen "[[Seriebiblioteket]]" samt i ''[[Fantomen]]''. | I Sverige har serien publicerats i västerntidningar som t.ex. ''[[Buffalo Bill]]'', ''[[Hoppy]]'', ''Hopalong Cassidy'', ''[[Western-Serier]]'', i samlingsvolymen "[[Seriebiblioteket]]" samt i ''[[Fantomen]]''. | ||
Versionen från 3 maj 2007 kl. 00.57
"Hopalong Cassidy", amerikansk västernserie baserad på de populära filmerna om Clarence E. Mulfords romanfigur med samma namn.
Bakgrund
Mulford skapade HopaLong Cassidy 1904 och skrev om hans bravader i en rad noveller och romaner. De första novellerna publicerades i tidningen Outing Magazine och samlades 1907 till en bok, "Bar-20". Totalt blev det 28 böcker, både romaner och novellsamlingar. Mulfords Hopalong Cassidy var helt olik den som kom att bli känd genom filmerna, och serien, han var en rödhårig, tobakstuggande hårding som jobbade på ranchen Bar-20. Namnet "hop-a-long" (ung. "halta fram") kom av att han efter en skottskada haltade kraftigt.
1935 tog figuren steget över till filmens värld, tätt följd av en serietidningsversion och en TV-serie. Gemensamt för alla dessa andra medier är skådespelaren William Boyd, som kom att bli så intensivt förknippad med figuren att man i serietidningen lånade Boyds utseende. Faktiskt så hade till och med serien underrubriken "Starring William Boyd".
Serietidningsversionen
1942 debuterade Hopalong som serie. Debuten skedde i tidningen Master Comics nummer 33, som gavs ut av Fawcett. Den skrevs av Otto Binder och tecknades av Harry Parkhurst. 1943 gavs ett nummer av tidningen Hopalong Cassidy ut, det dröjde ända tills 1946 till nummer 2 kom ut. Tidningen gavs sedan ut ända tills Fawcett lades ner, 1954. Licensrättigheterna till Hopalong köptes då upp av National Periodical Publications (sedemera DC Comics). "DC" gav ut Hopalong Cassidy till och med 1959, då den lades ner.
Dagspressversionen
1949 letade William Boyd efter en tecknare som kunde teckna en serie baserad på hans vision av Hopalong. Dan Spiegle, som hade kommit till byggnaden för ett annat tecknarjobb, fick höra detta och visade sina talanger. Spiegle kom att teckna både dags- och söndagsstrippen tills de lades ned 1955. Dagspresserien var syndikatiserad av Los Angeles Mirror Syndicate mellan 1949-51 och kom sedan att hamna hos King Features Syndicate, 1951-55. Från 1952 till 1955 skrevs serien av Royal Cole
Hopalong Cassidy i andra medier
Böcker
Efter Mulfords 28 böcker har Louis L'Amour och Susie Coffman skrivit nya romaner.
Filmer
Radio
TV
Svensk publicering
I Sverige har serien publicerats i västerntidningar som t.ex. Buffalo Bill, Hoppy, Hopalong Cassidy, Western-Serier, i samlingsvolymen "Seriebiblioteket" samt i Fantomen.
Recensioner i Bild & Bubbla
- Roger Schaeder: "Seriebiblioteket nr 6: Hopalong Cassidy" (B&B 3/1977)
|
Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! |
