Völvans syner: Skillnad mellan sidversioner
E.G. (diskussion | bidrag) |
E.G. (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 25: | Rad 25: | ||
==Handling== | ==Handling== | ||
Det börjar bli dags för Tjalve och Röskva att återvända till Midgård, men innan de kan anträda färden måste Tjalve hitta sin fylgja, det djur som skall bli hans andliga följeslagare. I snön finner de spår efter Fenrisulven, som alltså måste ha sluppit lös igen (precis som i seriens första avsnitt, "[[Vargen är lös]]"). Röskva får en ''syn'' som visar hur Fenrisulven slukar solen. Tjalve menar att de behöver varna gudarna att Fenrisulven är lös, men innan de hinner tillbaka kommer de förbi [[Freja (Valhall)|Freja]]s gård Folkvang och upptäcker att den är skövlad och Freja bortrövad. Det enda de hittar i ruinerna är en kattunge, som de tar med sig. Freja är gudinnan som sätter igång våren genom att väcka solen, så när hon är borta kommer vintern att fortsätta, det blir en fimbullvinter. Gudarna förstår det som att Freja är bortrövad av jättar och drar ut i krig mot dem. [[Loke (Valhall)|Loke]] får i uppdrag att hitta Fenrisulven och utan att först förstå det, får han också Röskva med sig. De finner Fenrisulven, han är fängslad av jätten Surt. Snart framgår det också att det är Surt som har rövat bort Freja och låtit Fenrisulven äta upp henne – som i Röskvas syn. Surt har också tagit solens värme och kraft ifrån Freja och laddat sitt svärd med det. Surt och hans män beger sig mot Valhall för den slutliga drabbningen med gudarna, det som blir Ragnarök. När de är åter i Valhall och Röskva berättar för Oden om sina syner, tackar han henne och förklarar att hon är en völva, en som kan se framtiden. Sedan ger han sig ut i striden, medan Röskva och Tjalve med hjälp av kattungen, som visade sig vara Tjalves fylgja, kan färdas hem till Midgård | Det börjar bli dags för Tjalve och Röskva att återvända till Midgård, men innan de kan anträda färden måste Tjalve hitta sin fylgja, det djur som skall bli hans andliga följeslagare. I snön finner de spår efter Fenrisulven, som alltså måste ha sluppit lös igen (precis som i seriens första avsnitt, "[[Vargen är lös]]"). Röskva får en ''syn'' som visar hur Fenrisulven slukar solen. Tjalve menar att de behöver varna gudarna att Fenrisulven är lös, men innan de hinner tillbaka kommer de förbi [[Freja (Valhall)|Freja]]s gård Folkvang och upptäcker att den är skövlad och Freja bortrövad. Det enda de hittar i ruinerna är en kattunge, som de tar med sig. Freja är gudinnan som sätter igång våren genom att väcka solen, så när hon är borta kommer vintern att fortsätta, det blir en fimbullvinter. Gudarna förstår det som att Freja är bortrövad av jättar och drar ut i krig mot dem. [[Loke (Valhall)|Loke]] får i uppdrag att hitta Fenrisulven och utan att först förstå det, får han också Röskva med sig. De finner Fenrisulven, han är fängslad av jätten Surt. Snart framgår det också att det är Surt som har rövat bort Freja och låtit Fenrisulven äta upp henne – som i Röskvas syn. Surt har också tagit solens värme och kraft ifrån Freja och laddat sitt svärd med det. Surt och hans män beger sig mot Valhall för den slutliga drabbningen med gudarna, det som blir Ragnarök. När de är åter i Valhall och Röskva berättar för Oden om sina syner, tackar han henne och förklarar att hon är en völva, en som kan se framtiden. Sedan ger han sig ut i striden, medan Röskva och Tjalve med hjälp av kattungen, som visade sig vara Tjalves fylgja, kan färdas hem till Midgård. I Midgård möter de Ansgar, som har börjat sprida kristendomen, och sedan kommer de hem till sina föräldrars gård igen. | ||
==Kuriosa== | ==Kuriosa== | ||
Versionen från 29 juli 2025 kl. 23.19
"Völvans syner" (tidigare arbetsnamn "Fimbulvinter") är det femtonde (och sista) albumet i den danska albumserien "Valhall" som gavs ut i Sverige 2010.
Utgivning
Publicering på originalspråket
I Danmark gavs albumet ut 2009.
Publicering på svenska
- 2010: "Valhall" nr 15 "Völvans syner" Ekholm & Tegebjer Förlags AB ISBN 978-91-86048-09-9 Översättning: Mikael Tegebjer 21,9 × 29,5 cm 60 s. lim.
Handling
Det börjar bli dags för Tjalve och Röskva att återvända till Midgård, men innan de kan anträda färden måste Tjalve hitta sin fylgja, det djur som skall bli hans andliga följeslagare. I snön finner de spår efter Fenrisulven, som alltså måste ha sluppit lös igen (precis som i seriens första avsnitt, "Vargen är lös"). Röskva får en syn som visar hur Fenrisulven slukar solen. Tjalve menar att de behöver varna gudarna att Fenrisulven är lös, men innan de hinner tillbaka kommer de förbi Frejas gård Folkvang och upptäcker att den är skövlad och Freja bortrövad. Det enda de hittar i ruinerna är en kattunge, som de tar med sig. Freja är gudinnan som sätter igång våren genom att väcka solen, så när hon är borta kommer vintern att fortsätta, det blir en fimbullvinter. Gudarna förstår det som att Freja är bortrövad av jättar och drar ut i krig mot dem. Loke får i uppdrag att hitta Fenrisulven och utan att först förstå det, får han också Röskva med sig. De finner Fenrisulven, han är fängslad av jätten Surt. Snart framgår det också att det är Surt som har rövat bort Freja och låtit Fenrisulven äta upp henne – som i Röskvas syn. Surt har också tagit solens värme och kraft ifrån Freja och laddat sitt svärd med det. Surt och hans män beger sig mot Valhall för den slutliga drabbningen med gudarna, det som blir Ragnarök. När de är åter i Valhall och Röskva berättar för Oden om sina syner, tackar han henne och förklarar att hon är en völva, en som kan se framtiden. Sedan ger han sig ut i striden, medan Röskva och Tjalve med hjälp av kattungen, som visade sig vara Tjalves fylgja, kan färdas hem till Midgård. I Midgård möter de Ansgar, som har börjat sprida kristendomen, och sedan kommer de hem till sina föräldrars gård igen.
Kuriosa
Fimbulvinter är fornnordiska för "stor vinter", och betecknar den långa hårda vinter som inträffar i samband med Ragnarök.
| föregående "Muren" |
Album nr 14 i serien "Valhall" Völvans syner Text: Peter Madsen och Henning Kure, bild: Peter Madsen Originalpublicering 2009 |
nästa ingen |
