Stål-Långben
Super Goof i original. Superhjälteparodi från Disney med Långben i huvudrollen.
Handling/bakgrund
Långben blir superhjälte om han äter speciella jordnötter, s.k. stål-nötter, som växer på en buske i hans trädgård. Han äter jordnätterna utan att skala dem först, och så snart han har fått i sig en sådan oskalad nöt så förvandlas hans kläder till superhjältedräkten han bär som Stål-Långben och han får flygförmåga och superstyrka. Nötens påverkan håller bara i sig en viss tid. För att klara sig utan att nödvändigtvis vara i närheten av sin buske, brukar Långben därför förvara några nötter i sin mössa.
Bifigurer
Stål-Långbens vanligaste antagonister är desamma som i Musse-serierna från samma tid – Svarte Petter, Emil Örn och Spökplumpen – men till skillnad från Musse så stångar han sitt huvud även mot Björnligan. Det finns en hel del bifigurer som bara förekommer tillsammans med Stål-Långben och den viktigaste av dem är Stål-Gilbert. Långbens brorson Gilbert kommer en dag på hemligheten med stål-nötterna och använder sin hjärna för att hjälpa sin farbror, superhjälten, i rollen som Stål-Gilbert.
Även Stora Stygga Vargen[1], José Carioca[2], Klarabella Ko[3], Pluto[4], Piff och Puff[5] samt diverse skurkar har ätit stål-nötter av misstag och blivit supervarelser. En skurk avslöjade en gång Stål-Långbens hemlighet, och stal alla nötterna, men tappade minnet i slutet av serien[6].
Mårten Gås åt en gång röda bär som gav honom superkrafter.[källa behövs]
Serierna
Stål-Långben som koncept dyker upp för första gången 1965 i "Plumpen möter Stål-Långben"[7]. Då är han egentligen inte den figur som han snart kommer att bli – i själva verket är det Långben som har fått för sig att han har superkrafter och klär ut sig i underkläder och en gammal potatissäck. Bara namnet är gemensamt med vad vi skall få två avsnitt senare i "En hjälpare och stjälpare"[8], då vi ser en färdig Stål-Långben med riktiga superkrafter som han får från sina stål-jordnötter.
De tre första serierna gjordes av Del Connell och Paul Murry och en eller båda av dem är att räkna som den som hittade på denna otroligt populäre superhjälte. En annan produktiv Stål-Långbentecknare är Tony Strobl.
Namn på olika språk
Hyllningar och parodier
- "Super-Kalsongben" i Pyton nr 8/1992.
Fotnoter
- ↑ "Super Goof Meets Super Bad Wolf" av Tony Strobl, från Super-Goof nr 6 (1967). I Sverige publicerad i Kalle Anka & C:o nr 15/1969. Historiekod: W SG 6-03.
- ↑ "Super-Amendoinzadas" av Waldyr Igayara de Souza, från Zé Carioca nr 821 (1967). Publicerad i Sverige i "Kalle Ankas Julkul 1971 under titeln "Guld på Månen". Historiekod: B ZC 821-C.
- ↑ "The Super-Change" av Josep Tello Gonzalez (bild) och Kaj Larsen (manus). Ursprungligen publicerad i Sverige i "Kalle Anka & C:o nr 48/1973 under titeln "Oförklarligt äventyr". Historiekod: D 2592.
- ↑ "The Boot On The Other Leg" av Josep Tello Gonzalez (bild) och Ebbe Iversen (manus). Publicerad i Sverige i "Kalle Anka & C:o nr 42/1973 under titeln "Pluto... den modige". Historiekod: D 2560.
- ↑ "Os Superesquilos" av Roberto O. Fukue, från Almanaque Disney nr 67 (1976). Bara publicerad i Brasilien. Historiekod: B 760138.
- ↑ "Super Goof Meets the Unpunchables" av av Tony Strobl, från Super-Goof nr 07 (1967). I Sverige publicerad i Kalle Anka & C:o nr 3–5/1973 under titeln "De oslagbara". Historiekod: W SG 6-03.
- ↑ "The Phantom Blot meets Super Goof" av Paul Murry (teckningar) och Del Connell (manus) först publicerad i The Phantom Blot (serietidning) nr 2 1965. I Sverige publicerad i Walt Disney's Serier nr 11/1967 under titeln "Plumpen möter Stål-Långben". Historiekod: W PB 2-01
- ↑ "All's well that ends awful" av Paul Murry (teckningar) och Del Connell (manus), ursprungligen publicerad i Donald Duck nr 102. I Sverige publicerad för första gången i Walt Disney's Serier nr 2 1969 under titeln "En hjälpare och stjälpare". Historiekod: W DD 102-03