1950-talets moralpanik
Under 1950-talet var de tecknade serierna föremål för en omfattande kritik. Serierna, framför allt skräckserierna, men även mediet i allmänhet, ansågs förföra och förstöra ungdomen och skapa ett råare samhällsklimat. De ansågs främja våld, sexism, sexualfixering och homosexualitet.
Den som startade rabaldret var psykologen Fredric Wertham som 1954 gav ut debattboken "Seduction of the Innocent", vilket fick stort gensvar och gav upphov till en omfattande censur av serier i USA (det s.k. Comics Code-systemet). I Sverige framfördes liknande åsikter av Nils Bejerot (med boken "Barn – Serier – Samhälle") och Lorentz Larsson ("Barn och serier") samma år.
1955 kom manusförfattaren Olle Strandberg och filmregissören Stig Olin med ett svar på kritiken i satirkomedin "Hoppsan!" med Povel Ramel i huvudrollen som den fiktive serieskaparen Hubert Yrhage.
Även om många anser att en viss kritik mot serierna under denna tid var berättigad, råder det inga större tvivel om att debatten var både onyanserad och överdriven och proppad med skräckpropaganda.
Serierelaterad moralpanik har förekommit flera gånger sedan dess, även om den varit mer debatterbar än den uppenbart svepande kritiken från 1950-talet.
Well, I hate to say that, senator, but I think Hitler was a beginner compared to the comic-book industry. They get the children much younger. They teach them race hatred at the age of 4 before they can read. — Fredric Wertham, Utskottsförör i den amerikanska senaten: Senate Subcommittee on Juvenile Delinquency 1954-04-21[1]. | |
|
Se även
- Moralpanik
- Fredric Wertham
- Seduction of the Innocent
- EC Comics
- Comics Code Authority
- Nils Bejerot
- Lorentz Larsson
- Hoppsan!
Fotnoter
|
Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! |
