Spara och Slösa

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Seriealbumet "Spara och Slösa" utgivet 1981 av Gidlunds. Omslagsteckning av Birgitta Lilliehöök © Lilliehöök.
"Spara och Slösa" av Birgitta Lilliehöök. © Lilliehöök.

"Spara och Slösa" är en svensk serie för barn, skapad av Birgitta Lilliehöök 1926 och publicerad i Sparbankens (numera Swedbanks) tidning Lyckoslanten.


Historik

Birgitta Lilliehöök (1899–1990) var aktiv som bland annat frilansjournalist (med uppdrag för Husmodern och Damernas värld), författare och barnboksillustratör. Vid Göteborgsutställningen 1923 blev hon tillfrågad av Thorsten Palmquist, folkskollärare och grundare av Lyckoslanten, om hon ville göra en tecknad serie som handlade om barn och sparande.[1] Serien "Spara och Slösa" debuterade i det allra första numret av Lyckoslanten i oktober 1926 och den publicerades där i princip varje nummer fram till 1963.

Serien blev med åren något av en kultklassiker. Några reprisavsnitt gästade ett nummer av serietidningen Åsa-Nisse i början av 1980-talet.[2] 1981 gavs en samlingsbok ut av Gidlunds. Under rubriken "Omläsning" i Bild & Bubbla 2/1995 skrev serieskaparen David Liljemark en uppskattande artikel som uppvärderade den då något bortglömda serien, och efterlyste en komplett bokutgåva med samtliga "Spara och Slösa"-serier – något som ännu inte utgivits.[3] 2010 skrev Jenny Hansson en diskursanalys av serien på Malmö Universitet,[4], vilken låg som grund till en artikel i Bild & Bubbla nr 2/2010.[5]

En nyproduktion av "Spara och Slösa" i modernare tappning startade i Lyckoslanten 2010. Lena Forsman skapar serien i dag.[6]

Stil och innehåll

Som titeln antyder handlade serien om två flickor med olika personligheter. Spara var blond, flitig, dygdig, händig och hjälpsam, ratade allt osunt och struntade i simpla nöjen som godis, "magasin", parfym, smink och flärd. Istället sparade hon sina pengar enligt Sparbankens ideal, sydde sina egna kläder, ägnade sig åt sunt friluftsliv och kunde ofta unna sig något riktigt fint i slutändan. Slösa å sin sida hade mörkt, stripigt hår och var osunt mager (utom när hon gick upp i vikt efter för mycket frosseri), kastade bort sina pengar på nöjen och skräpkonsumtion, vilket – förutom att hon alltid var utfattig – straffade sig på allehanda vis. Hon fick tandvärk och magont av för mycket godisätande, förkylning och reumatism av att klä sig för tunt, blev skallig efter att ha bränt håret med sin locktång, och blev påkörd när hon rusade till gottkiosken. Till och med Jultomten vägrade att ge henne några klappar. Slösa straffas för sitt moderna, lättsamma leverne och den gammaldags präktiga Spara firar den ena triumfen efter den andra.

Grundhistorien upprepades om och om igen, i avsnitt efter avsnitt (sammanlagt bortåt tvåhundra stycken), år efter år, alltid i fyra serierutor. Texten skrevs på rimmad vers och placerades under rutorna.

De ibland grymma sensmoralerna tycks vara åtminstone delvis inspirerade av tyska 1800-talsserier såsom Heinrich Hoffmanns "Pelle Snusk" och Wilhelm Buschs "Max och Moritz".

Utgivning

Tidningar

  • Lyckoslanten 1926–1963 (av Birgitta Lilliehöök), 2010– (av Lena Forsman)
  • Åsa-Nisse nr 7/1980 (reprissidor)

Album

Se huvudartikel: Spara och Slösa (seriealbum)

1981 gav förlaget Gidlunds ut ett album på 50 sidor, en bok som samlade ett urval av serierna (32 ensidesavsnitt), samt i för- och efterord presenterade Birgitta Lilliehöök respektive Skolsparrörelsen och Lyckoslanten.

Spara och Slösa i andra medier

  • I TV-programmet "Disneyklubben" (Kanal 1, 1992–93) fanns ett återkommande inslag med dramatiseringar av Lilliehööks sedelärande "Spara och Slösa"-historier. Programledarna Eva Röse och Alice Bah spelade rollerna som Spara och Slösa, medan Johan Petersson stod för uppläsningen av historierna.
  • Sommaren 2011 uppfördes en musikal baserad på serien. Denna barn- och familjeföreställning spelades 29 juni–13 augusti 2011 i Sagohörnan på Fjäderholmarna utanför Stockholm. Manus och illustrationer gjordes av seriens tecknare Lena Forsman, musiken skrevs av Christoffer Skoug och för regin stod Stefan Clarin. Föreställningen producerades av Curkus AB i samarbete med Swedbank.[7]

Hyllningar och parodier

  • Serien "Pyret" av Sture Ramberg, också publicerad i Lyckoslanten, utvecklades med tiden (1950-talet) till en variant på "Spara och Slösa – "Pyret och Lasse", där storebror Lasse var den som alltid ångrade sin slösaktighet, och lillasyster Pyret var den sparsamma flickan som skrattade sist.
  • Liljemark gjorde som ytterligare hommage till Lilliehöök en egen parafras på "Spara och Slösa", en feministiskt orienterad ensida som publicerades i Svenska Mad 3/2000 och Bang 4/2001, samt visades på utställningen "Fittstim" (Norrköping och Lund 2000, Helsingborg 2003, Hässleholm och Uppsala 2004, Tomelilla 2005).
  • Lina Neidestam har parodierat "Spara och Slösa" med ett avsnitt av sin egen serie "Zelda".
  • Spara och Slösa har även förekommit i reklamserier för Magnecyl Koffein Brus, så sent som på 1980-talet: "Köpa Treo, säger Spara, måste vara prilligt. För Magnecyl Koffein Brus är samma, men billigt."

Mer om Spara och Slösa

Recensioner

Externa länkar

Fotnoter

  1. ↑ Jenny Hansson: "»Så straffas de lata av ödet!» – ideal och stereotyper i »Spara och Slösa»" (Bild & Bubbla nr 3/2010, s. 52–59)
  2. ↑ Åsa-Nisse nr 7/1980
  3. ↑ David Liljemark: "Omläsning" (Bild & Bubbla nr 2/1995)
  4. ↑ Jenny Hansson: "Ja, Slösa för 'skönheten' lida får! En diskursanalys av Lyckoslantens omslagsbilder samt Spara och Slösa, år 1939–1945", universitetsuppsats, Historia med kulturanalys, Malmö Universitet 2010 Läs uppsatsen i PDF-form. [länkad 2012-01-02]
  5. ↑ Jenny Hansson: "»Så straffas de lata av ödet!» – ideal och stereotyper i »Spara och Slösa»" (Bild & Bubbla nr 3/2010, s. 52–59)
  6. ↑ "Lyckoslanten förr och nu", publicerad på www.swedbank.se 2010. [länkad 2011-08-19]
  7. ↑ Musikalen "Spara och Slösa" (officiell webbplats) [länkad 2011-08-19]
Hämtad från "https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php?title=Spara_och_Slösa&oldid=157444"