Fanzin

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Air Pirates Funnies nr 2/1971. © upphovsmannen.
Kall Anka & C:o nr 1/1978. © Ola Ambjörnsson
Bittes Bästa nr 4/2006, antologitidning av Bitte Andersson. © Bitte Andersson

Fanzin (även fansin eller fanzine) är det svenska namnet på en amatörproducerad/egenpublicerad tidning, från engelskans fanzine (eg. fan magazine).

Översikt

Ett fanzin behöver inte innehålla serier – det finns även musikfanzin, filmfanzin, litterära fanzin, sportfanzin m.m. I USA kallas seriefanzin traditionellt för comix, mini-comix, art-zines eller zines, medan ordet "fanzines" vanligtvis reserveras för textbaserade tidningar.

Eett fanzin kan även handla om serier, utan att innehålla själva serierna.

De första fanzinen kom på 1800-talet, men namnet "fanzine" fick de först oktober 1940 av Russ Chauvenet. "Fan" i "fanzine" är ursprungligen en basebollterm (antagligen förkortning av "fanatic") men togs senare upp inom andra kretsar, såsom science fiction-intresserade, etc. Det var huvudsakligen i science fiction-kretsar som fanzin cirkulerade fram till 60-talet, då musik- och serie-fanzin började dyka upp.

Den amerikanska amatörserietraditionen växte sig stark under slutet av 1960-talet med serieskapare som Robert Crumb, S. Clay Wilson och andra i den s.k. underground-rörelsen. Crumbs (visserligen förlagsutgivna) Zap Comix var för många den stora föregångaren. Den burleska paroditidningen Air Pirates Funnies från 1971 lyckades dra till sig så mycket uppmärksamhet att den drogs inför domstol.

Ursprungligen innebar "fanzin" vanligtvis tidningar som distribuerades som blåstenciler eller fotostatkopior. Med dagens layoutprogram, kopieringskvalitet, billiga tryckmöjligheter och "print-on-demand", är det ofta svårare att dra en absolut gräns mellan "amatörpublicerad" och "professionellt publicerad". I gränslandet finns begreppet small press.

Vissa fanzin, såsom amerikanska Love & Rockets och Optic Nerve har vuxit ur sin fanzinform och blivit förlagsutgivna serietidningar.

Svensk fanzinkultur

I Sverige har seriefanzin varit en stark alternativrörelse under många år. De första kom troligen under 1970-talet (ev. kom något även på sextiotalet), vissa som ett led i vänsterrörelsen. Viktiga tidiga titlar var Quid Facto (1971) och Olberska paradoxen (1974-81). Under 1980-talet ökade fenomenet i tillväxt. På denna tid talade man sällan om fanzin i seriekretsar, oftast användes termen amatörserietidning. Detta berodde dels på tidsandan, präglad av punkens "do it yourself"-tänkande. Dels på att tidningen Svenska Serier inspirerade många till att börja teckna. Många tecknare som blev refuserade skickade material till befintliga fanzin eller startade egna. En andra "boom" nåddes under 1990-talet. Denna "folkrörelse i miniformat" har gjort att en mängd serieskapare som inte platsade i det kommersiella standardutbudet har haft möjlighet att utveckla sin egen stil och prångla ut resultatet till ett mindre eller större antal läsare.

Bland de professionella serieskapare som började inom fanzinrörelsen märks Ulf Jansson, Johan Höjer, Åke Forsmark, Lars Andreasson, Johan Andreasson, Joakim Pirinen, Gunnar Krantz, Nicolas Križan, Pidde Andersson, Johan Wanloo, Mats Jonsson, David Liljemark, Daniel Ahlgren, Karna Rusek, Åsa Grennvall, Coco Moodysson, Marcus Ivarsson, Li Österberg och många fler.

Andra, som Mattias Wiberg, Gustaf Skördeman och Zwing är kanske framför allt ihågkomna i seriesammanhang just för sina fanzin.

Flera serieskapare har vittnat om hur de föredrar fanzinpublicering av olika orsaker. Gunnar Krantz är en av dem som återkommit till fanzinvärlden gång på gång även efter det att han blivit professionellt publicerad.

På senare år har flera fanzin blivit Internetbaserade, s.k. web-zines.

Runt 00-talet växte sig serieskolorna i Sverige stora, och SPX i Stockholm blev en knutpunkt för offentlig fanzinförsäljning, och kontaktutbyte mellan serieskapare landet över.

Mer om fanzin

  • Tidningen Bild & Bubbla har i över tjugo år tillhandahållit en spalt kallad "Avigserier", där seriefanzin recenseras.
  • Ingemar Bengtsson (red.) och Gunnar Krantz: "Fanzine-Index 2001" (Optimal Press 2001). En förteckning av alla (då kända) svenska seriefanzin utgivna fram till 2001. Innehåller även intervjuer och en historisk bakgrund.
  • Fredrik Kullman (red.) och Sabina Ostermark (red.): "Fanzinerad: en bok om svenska fanzines" (Lystring, 2005). Essäer om fanzinutgivning (inte bara serier) i Sverige.
  • Christina Westergren & Johan Knutsson (red.) "Fatburen 2005, Formgivare folket". (Nordiska museets förlag). Artikel av Per Eriksson. "Med nya verktyg i en ny offentlighet", om pojkrumskultur som seriefanzines, flyers och hemsidor.

Motsvarande begrepp på andra språk

Ord motsvarande svenskans fanzin finns på många språk. Orden har dock ofta något olika betydelsenyanser på respektive språk, beroende på landets kultur och serietraditioner, varför läsaren hänvisas till respektive artikel för att få en mer exakt beskrivning av respektive begrepp.

Se även

Externa länkar

Hämtad från "https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php?title=Fanzin&oldid=210671"