Seal of Approval, the History of the Comics Code
Seal of Approval, the History of the Comics Code av professor Amy Kiste Nyberg vid institutionen för kommunikation, Seton Hall University.
Boken är en akademisk studie över den amerikanska censurdebatten kring serietidningar på 50-talet och införandet av riktlinjerna The Comics Code för publicering av serietidningar.
Utgivningsfakta
Utgiven 1998 av University Press of Mississippi. ISBN 9780878059751.
| Comics, Critics and Children's Culture | 1 |
| Censorship Strategies | 22 |
| The Senate Investigation | 53 |
| Fredric Wertham and the Comics Crusade | 85 |
| Creation and Implementation of the Comics Code | 104 |
| Evolution of the Comics Code | 129 |
| Conclusion: The Significance of the Code Today | 155 |
Citat ur boken
"As film, radio, and comic books each were introduced and became part of children's leisure activities, guardians of children's morality renewed their attack on the mass media." — Amy Kiste Nyberg | |
|
"When the antecedents of the postwar campaign against comics are understood, it becomes clear that while the debate shifted from an emphasis on education and morality to one of law and order, the fundamental concern – social control of children – remained the same." — Amy Kiste Nyberg | |
|
|
Innehåll
Nyberg tar upp den amerikanska seriedebatten 1948-54 och bildandet av branschens riktlinjer för seriernas innehåll, The Comics Code. Denna frivilliga överenskommelse inom branschen var ett svar på en massiv kritik från skilda läger, allt ifrån religiösa grupper och föräldraföreningar till etablerade psykiater som den kända Fredric Wertham. Kritiken var delvis baserad på moraliska grunder men också en reaktion mot en tilltagande ungdomsbrottslighet i samhället, som krävde förklaringar. Ofta gömdes kravet på censur bakom en argumentation om barnets väl. Nyberg pekar speciellt på hur opinionsbildningen och argumentationen fördes under denna tid.
Hon avfärdar också den utbredda uppfattningen att införandet av censurregler skulle orsakat den stora nedgång i upplagor för seriepublikationer som följde efter detta, utan menar att nya media som televisionen i stället var orsaken, då barn ägnade mer tid åt denna. Hon sätter också in seriekritiken i ett större sammanhang över tid, där populärkultur överhuvud taget sågs som mindre värt, och allt som lärare och bibliotekarier såg som olämpligt för barn kom att kritiseras. Det egentliga problemet för aukoriteterna var att man miste kontrollen över barnens kultur genom massmedias popularitet.
Nyberg tar också upp den kritik som seriemotståndaren Wertham på senare tid utsatts för där hans studier numera anses vara osofistikerade och felaktiga. Till Werthams försvar anför hon dock hans handlande i bredare mening, han var den första som använde sig av tvärvetenskapliga metoder i sammanhanget, och hans indignation rörde bredare fenomen än tecknade serier, han var en motståndare till hela det intresse för våld som han ansåg karaktäriserade samtiden.
Avslutningsvis ger Nyberg texterna för Comics Code i sina olika versioner genom tiderna; 1948, 1954, 1971 och 1989. Texterna anpassades både efter tidernas ändrade värderingar liksom det faktum att serieläsare blivit en allt äldre målgrupp.
