Jane
- För bifiguren i "Tarzan", se artikel.
"Jane", serie av Norman Pett för The Daily Mirror, där den också publicerades mellan 1932 och 1959. Titeln var från början "Jane's Journal: The Diary of a Bright Young Thing", men ändrades till "Jane..." 1938[1]. Från början stod Petts hustru modell för Jane, men från slutet av 1930-talet fick hon i stället sitt utseende efter konst- och fotomodellen Christabel Leighton-Porter.[2]
1938[3] tog Don Freeman över författandet och 1948[4] när Pett flyttade över till en konkurrenttidning så tog Michael Hubbard över serien. De sista episoderna 1959 skrevs av Ian Gammidge.
Handling
"Jane" är kanske främst känd för att den var relativt sexuellt explicit för sin tid och att den kvinnliga huvudpersonen ofta tappade kläderna. Under andra världskriget kom kriget i fokus även i denna serie, och Jane samarbetade ofta med militären mot den tyska fienden. Serien skall ha haft en moralhöjande inverkan på soldaterna som läste den när de låg i fält. Det brukar påstås att första gången hon förekom helt naken i serien så inspirerade det de brittiska soldaterna till ett massivt avancemang.[5] Det är möjligen sant att Jane inspirerade soldaterna, men däremot hade hon förekommit helt naken i serien redan 1943, innan avancemanget.[6]
Jane gifte sig 1959 och serien avslutades.
1961–1963 publicerades en uppföljare kallad "Jane, Daughter of Jane", där Janes dotter med samma namn hade huvudrollen. 1985–90 publicerades ännu en uppföljare, "Jane, Grand Daughter of Jane".
Återkommande figurgalleri
- Jane Gay, titelpersonen
- Count Fritz von Pumpernickel - tax
- Gorgie Porgie, från början Janes motståndare, senare allierade. Blev pojkvän och slutligen make.
Publicering i The Daily Mirror
- 1932-12-05 – 1959-10-10
- Bytte titel till "Jane..." 1938-04-01.
Publicering i andra länder
Svensk publicering
"Jane" publicerades i serietidningen Karl-Alfred, från nr 1/1946 och några månader framåt. "Jane" publicerades även i Top-hat under senare delen av 1940-talet.
Publicering i USA
Vid krigsslutet 1945 gjorde man ett försök att lansera Jane även i USA[7], men den var alldeles för vågad för den amerikanska marknaden och försöket avslutades 1946.[8]
Andra media
Serien blev teaterpjäs 1940, film 1949 ("The Adventures of Jane"), TV-serie 1982-1984 ("Jane") och film igen 1997 ("Jane and the Lost City"). Janes utseendemässiga förebild Leighton-Porter spelade själv Jane i filmen från 1949.[9] I TV-serien från 1980-talet spelades Jane av Glynis Barber; TV-serien var speciell i det avseendet, att den anslöt sig nära till seriemediets bildspråk, med blusecreen och delvis tecknad dekor.[10][11] I filmen från 1997 hade Kirsten Hughes titelrollen.[12]
Se även
- "Male Call", en serie som hade en liknande betydelse för amerikanska soldater under andra världskriget.
- "Jane, Daughter of Jane"
- "Jane, Grand Daughter of Jane".
Fotnoter
- ↑ 1938-04-01
- ↑ The Telegraph: Christabel Leighton-Porter
- ↑ December 1938
- ↑ 1948-05-01
- ↑ The Telegraph: Christabel Leighton-Porter
- ↑ Comic Book Legends Revealed #285
- ↑ Time Magazine: "Jane", den 27 augusti 1945
- ↑ Time Magazine: "Such Language", den 27 augusti 1947
- ↑ IMDb
- ↑ IMDb
- ↑ Gad, Sir! Comics!: So See-More-Able (Blogg)
- ↑ IMDb
Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! |