Klara linjen
Klara linjen (ligne claire på franska) är benämningen på den rena teckningsstil och linjeföring som har varit typisk för många serier i den fransk/belgiska serietraditionen. Typiskt för stilen är till exempel tunna och sammanhållna men få linjer, ett bortskalande av all överflödig bildinformation, få eller inga skuggor och inga skrafferingar, samt lättlästa bild- och sidlayouter som främst är till för att framhäva historien.
Hergé var den som mer eller mindre skapade stilen med sin "Tintin". Begreppet myntades av den nederländske serieskaparen Joost Swarte på 1970-talet, då Hergés stil fick en renässans bland franska och belgiska tecknare.
Hergé själv tyckte att det var ett bra begrepp, men ville personligen att det skulle omfatta även berättandet, som i hans fall höll en lika klar linje.[källa behövs]
Andra serieskapare som tagit till sig klara linjen-stilen i olika hög grad inkluderar Edgar P. Jacobs, Bob de Moor, 1950-talets André Franquin, Jacques Martin, Roger Leloup, Tibet, Maurice Tillieux, Willy Vandersteen, Dominique Hé, Jean-Claude Floc'h, Ted Benoit, Henk Kuijpers, Daniel Ceppi, Daniel Torres, Martin Veyron, Yves Chaland, Theo van den Boogaard och Joost Swarte.
I överförd och vidgad bemärkelse kan även serieskapare som Jacques Tardi, Moebius, Milo Manara, Lewis Trondheim, Geof Darrow och Jaime Hernandez sägas ägna sig åt ett slags "Klara linjen"-stil.
Den atomiska stilen
Den atomiska stilen är något av en subgenre till Klara linjen och syftar på den trend som uppkom bland franska och belgiska serieskapare under 1980-talet att teckna serier i en nostalgisk 50-talsinspirerad retrostil. Yves Chaland är den atomiska stilens frontfigur.
