Stål-Långben
Super Goof i original. Superhjälteparodi från Disney med Långben i huvudrollen.
Handling/bakgrund
Janne Långben blir superhjälte om han äter speciella jordnötter, s.k. stål-nötter, som växer på en buske i hans trädgård.
Bifigurer
Stål-Långbens vanligaste antagonister är desamma som i Musse-serierna från samma tid – Svarte Petter, Emil Örn och Spökplumpen – men till skillnad från Musse så stångar han sitt huvud även mot Björnligan. Det finns en hel del bifigurer som bara förekommer tillsammans med Stål-Långben och den viktigaste av dem är Stål-Gilbert. Långbens brorson Gilbert kommer en dag på hemligheten med stål-nötterna och använder sin hjärna för att hjälpa sin farbror, superhjälten, i rollen som Stål-Gilbert.
Även Stora Stygga Vargen, Klarabella Ko, José Carioca, Pluto, Piff och Puff samt diverse skurkar har ätit stål-nötter av misstag och blivit supervarelser. En skurk avslöjade en gång Stål-Långbens hemlighet, och stal alla nötterna, men tappade minnet i slutet av serien.
Mårten Gås åt en gång röda bär som gav honom superkrafter.
Serierna
Stål-Långben dyker upp för första gången 1965 i The Phantom Blot meets Super Goof (i Sverige publicerad i Walt Disney's Serier nr 11 1967). Då har han inga superkrafter och bara namnet är gemensamt med vad vi skall få två avsnitt senare i "All's well that ends awful" i Donald Duck nr 102 (på svenska som "En hjälpare och stjälpare" i Walt Disney's Serier nr 2 1969), då vi ser en färdig Stål-Långben med riktiga superkrafter som han får från sina stål-jordnötter.
De tre första serierna gjordes av Del Connell och Paul Murry och en eller båda av dem är att räkna som den som hittade på denna otroligt populäre superhjälte. En annan produktiv Stål-Långbentecknare är Tony Strobl.