Skillnad mellan versioner av "Bruno Brazil"
Zelena (diskussion | bidrag) |
Zelena (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 57: | Rad 57: | ||
| "Dossier Bruno Brazil" 1977|| "Dossier Bruno Brazil", ''Seriemagasinet'' nr | | "Dossier Bruno Brazil" 1977|| "Dossier Bruno Brazil", ''Seriemagasinet'' nr | ||
|- | |- | ||
| "La fin ... !??" 1995|| | | "La fin ... !??" 1995|| | ||
| "Ne tuez pas les immortels" (utgiven av Gibraltar) 1993|| | |- | ||
| "Ne tuez pas les immortels" (utgiven av Gibraltar) 1993|| | |||
|} | |} | ||
Versionen från 14 december 2006 kl. 13.44
"Bruno Brazil" är en belgisk agentserie av William Vance (bild) och Louis Albert (text). Serien startade 1967 i den belgiska serietidningen Tintin. Från början var avsnitten korta, 5–7 sidor på sin höjd. 1968 kom den första längre episoden, "Le requin qui mourut 2 fois". I albumet "Commando Caïman" organiserar Bruno Brazil sitt Kajman-kommando.
Rent grafiskt var serien en föregångare med bland annat uppsplittrade sidlayouter. Egentligen tecknade Vance serien mer i brittisk än belgisk stil i början, mer som Yaroslav Horaks "James Bond" eller Jim Holdaways "Modesty Blaise". Det är först efter några album, ungefär i samband med äventyret "Sarabande à Sacramento", som det börjar hända spännande saker grafiskt sett.
Handling
Till skillnad från hur det är i många andra agentserier dog agenter i Bruno Brazils Kajman-kommando hela tiden, vilket gjorde att persongalleriet förändrades med seriens gång och känslan av realism förstärktes (på bekostnad av mången "sidekick" som hunnit bli populär hos läsarna). Liksom Bernard Prince och Lefranc adopterar även Bruno Brazil en liten pojke, fast till skillnad från dessa barnkära belgiska hjältekollegor skaffar han sig samtidigt en fru också.
Kajman-kommandots medlemmar
- 0. Överste L (Brunos chef)
- 1. Bruno Brazil
- 2. Bill Brazil (Brunos yngre bror, omkommer i "Quitte ou double pour Alak 6")
- 3. Whip Rafale
- 4. Texas Bronco (Råkar också illa ut i "Quitte ou double pour Alak 6")
- 5. Felipe "Gaucho" Morales
- 6. "Big Boy" Lafayette (F.d. skum jockey, dör i "Bronselefanten".)
- 7. Tony "Vagabonden" Nomade ("Big Boys" ersättare, som dyker upp i "storm över Stilla havet")
Svensk utgivning
Tre album har getts ut på på svenska:
- "Spektakel i Sacramento", Winthers Förlag 1980
- "Bronselefanten", Winthers Förlag 1980
- "Storm över Stilla havet", Winthers Förlag 1980
Serien har även publicerats i Banggg (flera av de korta avsnitten som ingår i "Dossier"), Seriemagasinet och Magnum Comics.
Originalutgivning
Allt som allt finns det 11 album på originalspråket:
| Originaltitel | Svensk publicering |
|---|---|
| "Le requin qui mourut 2 fois" 1969 | "Hajen som dog två gånger", Magnum Comics 1/1990 |
| "Commando Caïman" 1970 | "Kommando Kajman", Magnum Comics nr 15/1989 |
| "Les yeux sans visage" 1971 | "Operation hjärntvätt", Magnum Comics nr 3/1990 |
| "La cité pétrifiée" 1972 | "Den förstenade Staden", Magnum Comics nr 8/1990 |
| "La nuit des Chacals" 1973 | "Sjakalernas natt", Magnum Comics nr 13/1990 |
| "Sarabande à Sacramento" 1974 | "Spektakel i Sacramento", Bruno Brazil album 1 (1980) "Möte med maffian", Magnum Comics nr 8/1991 |
| "Des caïmans dans la rizière" 1975 | "Bronselefanten", Bruno Brazil album 2 (1980) "Kajmaner i risfälten", Magnum Comics nr 13/1991 |
| "Orage aux Aléoutiennes" 1976 | "Storm över Stilla Havet", Bruno Brazil album 3 (1980) "Storm över Aleuterna", Magnum Comics nr 4/1992 |
| "Quitte ou double pour Alak 6" 1977 | "Kvitt eller dubbelt Alak 6", Magnum Comics nr 9/1992 |
| "Dossier Bruno Brazil" 1977 | "Dossier Bruno Brazil", Seriemagasinet nr |
| "La fin ... !??" 1995 | |
| "Ne tuez pas les immortels" (utgiven av Gibraltar) 1993 |
