Diskussion:Klara linjen

Hallå där! Om Peyo ska räknas som klara linjen kan man mer eller mindre ta med alla serieskapare som verkat efter Hergé. Will, Hermann, Manara, Uderzo, Morris, William Vance, Victor Hubinon, Albert Weinberg osv. Begreppet devalveras fullständigt... Zelena 18 maj 2007 kl.12.01 (CEST)

Jag minns att jag själv reagerade på att Peyo skulle vara en "linjare", men han förekom i flera av de källor (dock inte särskilt auktoriserade) som jag hittade när jag skrev det här. Vi kan stryka honom. Eller ännu bättre, om du hittar någon "officiell lista" över dem som brukar ingå under rubriken i encyklopedier o. dyl. kan vi använda oss av den istället.

Av de övriga du nämner är det väl främst Manara som har en klar linjeföring? Men honom skulle jag nog placera i "i vidgad betydelse..."-meningen.OlaHe 18 maj 2007 kl.12.39 (CEST)

Skumt. Var inte Peyo en del av Marcinelle-skolan? 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * 18 maj 2007 kl.13.01 (CEST)

Vissa Hermann-serier från pennperioden (mellan att han slutade med pensel (tusch) och började med pensel (akvarell)), exempelvis "Nick" är helt klart "klara". Många av de övriga radade jag mest upp för att visa hur absurd Peyos närvaro på listan var. Tillhör inte f.ö. Willy Vandersteen och Tibet också klara linjen? Fast kanske måste man lägga till en postmodernist/ironi-aspekt i begreppet. För att något helt och fullt ska kvala in ska det vara något som gjorts av någon som jobbbar, säg, efter 1972 och försöker få serierna att se ut som om de antingen är tecknade på 30/40/50/60-talet eller refererar bakåt på ett finurligt/kvasi/konstnärligt/medvetet sätt. Gäsp.Zelena 18 maj 2007 kl.15.18 (CEST)

Jag tror begreppet blev populärt ganska sent, men man kan vara LC även om man verkade tidigare. Vandersteen och Tibet låter bra. Vad det gäller Vandersteen tror jag han/hans studio i början jobbade i en mer klassisk flamländsk, robust stil, men bytte sedan efter påtryckningar från Tintin-redaktionen, som ville ha en mer enhetlig stil i tidningen, eller något sånt. Vad har Albert Weinberg gjort, förresten? 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * 18 maj 2007 kl.16.48 (CEST)

Annars så tycker jag Lewis Trondheim känns litet osäker. Både tecknings- och berättarstil känns mer "slängig", än Hergé. Franquin tvivlar jag också på. "Tidiga Franquin" förstår jag inte riktigt. 40-tals-Spirou känns mer action-orienterad, 50-tals-Spirou kan jag förstå, men den är på gränsen... 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * 18 maj 2007 kl.17.00 (CEST)

Zelena: "Många av de övriga radade jag mest upp för att visa hur absurd Peyos närvaro på listan var."

Ja, jag anade väl det. Men Manara passar in på "vidgat begrepp".

Z: "Tillhör inte f.ö. Willy Vandersteen och Tibet också klara linjen? "

Jo, definitivt. Liksom Torres, Ceppi, Veyron... Man kan inte nämna alla, men lägg in dem om du vill.

Z: "För att något helt och fullt ska kvala in ska det vara något som gjorts av någon som jobbbar, säg, efter 1972 och försöker få serierna att se ut som om de antingen är tecknade på 30/40/50/60-talet eller refererar bakåt på ett finurligt/kvasi/konstnärligt/medvetet sätt."

Öh... nej. Inte nödvändigtvis. Det är nog den atomiska stilen du far efter.

Wakuran: "Annars så tycker jag Lewis Trondheim känns litet osäker. Både tecknings- och berättarstil känns mer "slängig", än Hergé. "

Sant. "Inspirerad av" är kanske en bättre beskrivning. Bäst att stryka honom också?

W: "Franquin tvivlar jag också på. "Tidiga Franquin" förstår jag inte riktigt. 40-tals-Spirou känns mer action-orienterad, 50-tals-Spirou kan jag förstå, men den är på gränsen... "

"Tidiga Franquin" kanske är lite slarvigt uttryckt. Men 50-tals-Franquin bör kvala in om vi nu inte ska stryka Chaland också... och han framställs ofta som en Klara linjens förkämpar. OlaHe 18 maj 2007 kl.17.55 (CEST)

Stryk Trondheim. Förtydliga iallafall att det är Spirou från 50-talet. 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * 18 maj 2007 kl.18.03 (CEST)

Vilka nämns i andra källor?

• Göran Ribes artikel i "Tintin och de fyrtio tecknarna" nämner följande arvtagare till Hergés klara linje: Edgar P. Jacobs, Bob de Moor, Jacques Martin, Roger Leloup, Tibet, Maurice Tillieux, Willy Vandersteen, Dominique Hé, Marc Smeets, Joost Swarte, Jean-Claude Floc'h, Ted Benoit, Theo van den Boogaard, Daniel Ceppi, Martin Veyron, Serge Clerc, Daniel Torres, Francois Thomas, Yves Chaland och Michael Cherkas, samt, "bara när man verkligen tittar efter den", Moebius och Tardi.
• Franska Wikipedia nämner Hergé, Jacobs, Vandersteen, de Moor, Martin, Swarte, Ever Meulen, Benoit, Floc'h, Chaland, van den Boogaard, Clerc, Alain Goffin, Ceppi, Tardi, Henk Kuijpers, Dick Briel, Peter van Dongen, Garen Ewing och Dirk Stallaert. OlaHe 18 maj 2007 kl.17.55 (CEST)

Maurice Tillieux har alltid känts mer Franquin- än Hergé-inspirerad av mig. Annars är det flera bra förslag, bland de tecknare jag känner till. 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * 18 maj 2007 kl.18.03 (CEST)

Atomiska stilen

Den atomiska stilen tror jag framför allt är inspirerad av Jijé, och då cartoon-stilen han körde i Blondin et Cirage och Spirou. 惑乱 分からん * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * 1 augusti 2011 kl. 18.44 (UTC)

Huvud/toppillustration Månbild????

Hm. Jag tycker inte att bilden ("fotorealism", massor av skuggor...) från Månalbumet är representativ för Klara linjen. Visst, Hergé hade skuggor ibland... Men ett av stilens viktigaste särdrag är just avsaknaden av skuggor. En av de absurda serierutorna (exempelvis i Det hemliga vapnet) där en bil far fram utan att det finns tillstymmelse till skugga under den vore mycket mer deskriptiv --- då fattar man direkt vilken stil det handlar om!Hoff 23 maj 2012 kl. 13.52 (CEST)