Gyllenbom

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök

"Gyllenbom" ("Bringing Up Father" i original, ibland kallad "Jiggs and Maggie"), klassisk amerikansk dagspresserie skapad 1913 av George McManus.


Historik

McManus hävdade att han introducerat figurerna Jiggs och Maggie så tidigt som november 1911 i en av sina andra serier, oklart vilken.<ref>"The Encyclopedia of American Comics". Facts on File, 1990. Red. Ron Goulart.</ref>

Serien "Bringing up Father" debuterade den 13:e januari 1913. Den handlar om den nyrika familjen Gyllenbom och de kulturkrockar som familjen råkar ut för i de fina salonger som de nu får tillträde till.

McManus ansvarade för serien fram till sin död 1954. Därefter var det allmänt tippat att hans assistent Zeke Zekely (som jobbat på serien i tjugo år, 1935–54) skulle få ta över den, men syndikatet valde att låta jobbet gå till Vernon Greene istället.

När Greene gick bort 1965 gick serien vidare till Hal Campagna. De sista tjugo åren tecknades serien av Frank Johnson. Den lades ner 28:e maj 2000, och var vid det laget den dagliga dagspresserie som levt längst (Söndagspublicerade dagspresserier som "Knoll och Tott" har emellertid överlevt längre).

Toppers

Som med så många andra tidiga söndagsserier publicerades även en "extraserie" högst upp på söndagssidan, en s.k. "topper". Först var det McManus tidigare serie "Rosie Beau" som var Gyllenboms topper. 1941–1956 var toppern serien "Snookums", en nyversion av McManus tidigare serie "The Newlyweds".

Handling

Serien handlar om en irländsk familj i USA som plötsligt blir förmögen. Mannen i huset, Jiggs/Anders Petter Gyllenbom (enbart Bom före förmögenheten), har svårt att vänja sig vid den nya livsstilen, föredrar att förlusta sig på Olssons bar med favoriträtten corned beef and cabbage och sena pokerkvällar med polarna. Hans fru, den före detta tvätterskan Maggie/Rosamunda, är desto mer statusfixerad, försöker få fason på honom och uppmanar honom att bryta kontakten med gamla bekanta. När detta inte lyckas försöker hon istället hunsa honom medelst brödkavlar och kastat porslin. Till familjen hör också den bortskämda men ändå mer vidsynta giftasvuxna dottern Nora/Eulalia, samt en hel stab av tjänstefolk.

Ursprungsintrigen ska ha inspirerats av pjäsen "The Rising Generation" som spelades på den teater McManus' far ansvarade för och som behandlade en arbetarfamilj som plötsligt blev rika. George McManus' hustru, Florence Bergere McManus, var förebilden till seriens dotter Eulalia/Nora.

Bildstil

McManus teckningsstil kännetecknas av en tunn, elegant linje. Teckningarna saknar skrafferingar och skuggor. Denna stil påverkade bland annat Hergé<ref name="Herge">Benoit Peeters: "Hergé, boken om Tintin och hans skapare", Carlsen/if 1983, s. 14</ref>, vilket i sin tur gav upphov till den så kallade "klara linjen".[källa behövs] Serien är även känd för de små tavlorna i bakgrunden som kommenterar serien, och även i fasta miljöer ändras från ruta till ruta.

Bilderna är iögonfallande med sina karakteristiska och stilrena miljöteckningar. Sture Hegerfors vill i sin bok "Pratbubblan" påpeka hur konstepokerna jugend och rokoko påverkat McManus.<ref>Sture Hegerfors: "Pratbubblan", Bokförlaget Bra Böcker 1981, s. 63.</ref> Horst Schröder vill å sin sida, i boken "De första serierna", mena att McManus är inspirerad av art deco.<ref>Horst Schröder: "De första serierna", Carlsen/if 1981, s. 91.</ref> I Judith O'Sullivans "The Great American Comic Strip: One Hundred Years of Comic Art" sägs att McManus utvecklade sin stil som modetecknare för tidningen St. Louis Republic under inflytande av bland annat den internationella stilriktningen Secessionismen, och att de element han då använde senare skulle komma att kallas art deco.<ref>Judith O'Sullivan: "The Great American Comic Strip: One Hundred Years of Comic Art".</ref>

Publicering

Mini usa.gif USA

Dagspress

Serien distribuerades som söndagssida och dagsstripp av King Features Syndicate i 87 år, från 12 januari 1913 till 28 maj 2000.

Samlingar

Serietidningar

Serien har förekommit i amerikanska serietidningar, både som återtryckta dagsstrippar och som specialtecknade avsnitt.

Mini sverige.gif Sverige

"Gyllenbom" (1970) © KFS/Hemmets Journal

Veckopress

  • I Sverige publicerades serien i veckotidningen Hemmets Journal under flera decennier. Här etablerades de svenska översättningarna av figurernas namn.

Dagspress

  • Serien gick tidigt i flera svenska dagstidningar, bland annat i Aftonbladet på 1940-talet. I juli 1988 publicerades ett antal klassiska strippar i Dagens Nyheter under rubriken "Klassikern".

Serietidningar

Seriealbum

Hyllningar och parodier

  • "Gyllenbom" lär ha varit en av förebilderna till Rune Mobergs "Lilla Fridolf" som startade som radioserie 1955 och som tecknad serie året efter.<ref>Erik Sundblom: "Lilla Fridolf – Sju decennier av roliga relationsproblem", artikel publicerad på bloggen "Rutor och reflektioner" 2011-11-23. [länkad 2012-09-17]</ref>
  • I amerikanska MAD Magazine och svenska versionen Svenska Mad förekom ett flertal parodier. I "Bringing Back Father" från MAD nr 17 (november 1954), tecknad av Will Elder och Bernard Kriegstein, visas hur Gyllenbom får fysiska skador och bestående men av Rosamundas attacker med kastat porslin m.m. Gyllenbom-parodier förekomemer också i "Gäster i serierutan" (Svenska Mad nr 2/1965), "Dödsrunor över seriefigurer" (Svenska Mad nr 3/1967), och "Avslöjande pratbubblor" (Svenska Mad nr 2/1974).
  • I Fantastic Four nr 276 (1985) av John Byrne från Marvel Comics, gästspelar en realistiskt tecknad Gyllenbom i en ruta tillsammans med flera andra dagspresseriefigurer.
  • I Marvels Power Pack nr 47 (1989) kommer Katie Power till dimensionen Elsewhere där alla invånare är baserade på klassiska seriefigurer. Gyllenbom står förebild till figuren "McManus – King of Elsewhere"
  • Art Spiegelman tecknar sig själv som Gyllenbom och sin fru som Rosamunda i sin bok "In the Shadow of No Towers" (2004).
  • Gyllenbom gör ett glatt gästspel i Jimmy Johnsons serie "Stoffe & Majsan" på Saint Patrick's Day 17 mars 2006.
  • Gyllenbom är en av många figurer som gör cameos i Alan Moores och Gene Has "Top 10: The Forty-Niners]]" (2005)

"Gyllenbom" i andra medier

Teater

  • En scenmusikal baserad på serien regisserades sattes upp av producenten Gus Hill på Broadway 1914. Regissör var Frank Tannenhill Jr, musiken komponerades av Frank H. Grey, sångtexterna skrevs av Elven E. Hedges, librettot av John P. Mulgrew och Thomas Swift, och koreografin gjordes av Edward Hutchinson.
  • Gus Hill producerade ytterligare ett flertal scenuppsättningar som turnerade runt i USA, inklusive "Bringing Up Father in Florida", "Bringing Up Father on Broadway", "Bringing Up Father in Ireland", "Bringing Up Father Abroad", och "Bringing Up Father in Wall Street". "Bringing Up Father at the Seashore" hade premiär i Manhattan Opera House på Broadway 1921, men lades ned efter 18 föreställningar. En uppdaterad version sattes upp 1928. Ytterligare en teateruppsättning kom till Lyric Theatre 1925, men lades ner efter 24 föreställningar.

Animerad film

Nio animerade stumfilmer gjordes av International Film Service och distribuerade av Pathé Film Exchange åren 1916–18:

  • "Father Gets into the Movies" (1916)
  • "Just Like a Woman" (1916)
  • "A Hot Time in the Gym" (1917)
  • "The Great Hansom Cab Mystery" (1917)
  • "Music Hath Charms" (1917)
  • "He Tries His Hand at Hypnotism" (1917)
  • "The Stimulating Mrs. Barton" (1918)
  • "Father's Close Shave" (1918)
  • "Jiggs and the Social Lion" (1918)

Kortfilm

Tre stumma kortfilmskomedier producerades av International Film Service och distribuerade av Pathé Exchange åren 1920–21. Reggie Morris var regissör och i huvudrollerna syntes Johnny Ray och Laura La Plante:

  • "Jiggs in Society" (1920)
  • "Jiggs and the Social Lion" (1920)
  • "Jiggs' Close Shave" (alternativ titel: "Father's Close Shave") (1921)

Långfilm

  • Stumfilmen "Bringing up Father" kom 1928 från Metro-Goldwyn-Mayer, regisserad av Jack Conway. J. Farrell MacDonald och Polly Moran spelade huvudrollerna.
  • En finsk (!) film kom 1939 och var den första ljudfilmen baserad på serien. "Vihtori ja Klaara" regisserades av Teuvo Tulio.
  • "Bringing up Father" kom 1946 Monogram Pictures, författad och regisserad av Edward F. Cline. Joe Yule (far till skådespelaren Mickey Rooney) och Renie Riano spelade huvudrollerna. George McManus medverkade som sig själv. Denna film fick fyra uppföljare från Monogram:
  • "Jiggs and Maggie in Society" (1948)
  • "Jiggs and Maggie in Court" (1948)
  • "Jiggs and Maggie in Jackpot Jitters" (1949)
  • "Jiggs and Maggie Out West" (1950)

Radioteater

  • Radioserien "Bringing up Father", bestående av 30-minutersavsnitt, sändes 1 juli&ndash:30 september 1941. Mark Smith och Agnes Moorehead spelade huvudrollerna. Programmet sponsrades av Lever Brothers och sändes tisdagkvällar klockan 21 via kanalen Blue Network.

Kuriosa

  • Gyllenbom står som symbol för USA:s flygvapens 11th Bomb Squadron, i vilken McManus tjänstgjorde under första världskriget.
  • Serien gavs ut på frimärke i USA 1995.

"Gyllenbom" på andra språk

  • Mini danmark.gif Danska: "Gyldenspjæt"
  • Mini finland.gif Finska: "Vihtori ja Klaara"
  • Mini frankrike.gif Franska: "La Famille Illico"
  • Mini island.gif Isländska: "Gissur Gullrass"
  • Mini norge.gif Norska: "Fiinbeck og Fia"
  • Mini spanien.gif Spanska: "Educando a Papá"
  • Mini turkiet.gif Turkiska: "Güngörmüşler"

Mer om Gyllenbom

Recensioner

  • Simon Wigzell: "Bra teckningar, dåligt manus: "Bringing up Father", recension på bloggen "Simon säger" 2010-02-13. Läs här. [länkad 2012-09-17]

Fotnoter

<references />