Rit-Ola

Från Seriewikin
Hoppa till: navigering, sök
SERIESKAPARE
Rit-Ola
Född:∗ 1905-08-25
Födelseplats:Stockholm
Död:† 1988-03-26 (82 år)
Död, ort:Stockholm
Född som:Jan-Erik Olsson
Fullständigt namn:Jan-Erik Garland
Pseudonym(er):Rit-Ola

Land:Sverige Sverige
Språk:Svenska Svenska

Serier i urval
"Biffen och Bananen"
"Ekenkisarna Loffe och Tjoffe"

Rit-Ola, pseudonym för Jan-Erik Garland, född Olsson 25 augusti 1905 i Stockholm, död 26 mars 1988 i Stockholm. Svensk sportjournalist, karikatyrtecknare och serieskapare. Garland arbetade som sportjournalist på Idrottsbladet 1928–1937 och därefter på Dagens Nyheter. Upphovsman till "Biffen och Bananen" (figuren Bananen sägs vara baserad på Rit-Ola själv).


Biografi

Jan-Erik Garland föddes 1905 i Stockholm, då under namnet Olsson. Han var son till den socialdemokratiska ecklesiastikministern Olof Olsson, samt bror till geografen Sven-Olof Garland och journalisten Gabriella Garland.[1] Han sysslade i sin ungdom med ett flertal sporter men hade en förkärlek för bandy, i Järva. Hans första publicerade teckningar gjordes för Järva idrottssällskaps medlemsblad.[2]

Tidig karriär

Garland studerade som ung vid Blombergs Målarskola och Konstakademien. På Akademien hade han bland annat Albert Engström som lärare.

Åren 1928–1938 arbetade han som sportjournalist och tecknare i Idrottsbladet. Från och med 1938 var han fast medarbetare på Dagens Nyheter, men medverkade också länge i tidningarna Se och Folket i Bild.[3] Garland var svensk stilbildare inom det tecknade sportreportaget och den moderna politiska skämtteckningen.[4] Hans första utgivna serie var "Ekenkisarna Loffe och Tjoffe", publicerad i Musse Pigg-tidningen 1937–38.

Signaturen Rit-Ola "lånade" den idrottstokige Garland från den finske långdistanslöparen Ville Ritola.[2]

Biffen och Bananen

Huvudartikel: Biffen och Bananen

1936 introducerade Rit-Ola sin kanske mest kända kreation, den tecknade serien "Biffen och Bananen". Ursprunget till serien kunde enligt Garlands egen utsago spåras till en dansk vadslagningstävling mellan två löpare; vegetarianen Vold Jensen och köttätaren Viggo Hansen, en tävling som slutade i en seger för vegetarianen, som kallades för "Bananen" medan hans medtävlare fått smeknamnet "Biffen". Namnen satte sig i Garlands huvud och inspirerade honom till att skapa en serie om två kumpaner, en stor stark och en liten och småfiffig.

Hemkommen från Berlinolympiaden 1936 hade Rit-Ola fem sidor "Biffen och Bananen" färdigtecknade. Dessa presenterade han för redaktionen på Folket i Bild som tackade ja. Rit-Ola fick göra vad han ville med figurerna så länge han undvek fylleri och våldtäkt, arbetade med svart, vitt och rött (s.k. "lingonsylt"-tryck) och låg fyra–fem veckor före publiceringen.[4]

Rit-Olas "Biffen och Bananen". © Jan-Erik Garland.

Ungkarlarna Biffen och Bananen var bosatta på Surbrunnsgatan i Vasastan i Stockholm och gav förmodligen en relativt autentisk bild av stadslivet på 30- och 40-talen. Bananen i serien fick flera uppenbara likheter med Rit-Ola själv, medan Biffen baserades på den svenske tyngdlyftaren Harry Dahlgren, som var springpojke i en köttaffär.[2] I slutet av 30-talet tyckte skaparen att duon borde utökas till en trio. Från boxaren Tony Galento (som slogs mot världsmästaren Joe Louis i New York den 28 juni 1939) tog han efternamnet och det småfeta utseendet och skapade den glade vimsige tjockisen Galento som blev nummer tre i stockholmsgänget.[4]

Serien pendlade mellan många olika ämnen, från ren buskis till humoristisk vardagsrealism, spännande äventyr ute i stora världen och inte minst idrottsliga eskapader. På flera sätt skulle man kunna kalla serien för en av de första svenska vuxenserierna och en föregångare till andra stockholmsbaserade serier som "Arne Anka" och "Rocky".

Garland var också en starkt övertygad anti-nazist, som häcklade Hitler, nazismen och fascismen mitt under brinnande världskrig och även innan det var en allmänt spridd företeelse i Sverige. Häcklandet skedde både i "Biffen och Bananen" och i dagspressens skämtteckningar. I perioder under kriget var han tvungen att ha livvakt till skydd mot de nazister som ogillande förlöjligandet. När Hitler dog i sin bunker 1945 tecknade Rit-Ola en skämtteckning där självaste Djävulen vägrar ta emot Hitler och räcker honom ett knippe ris med ordern: "Öppna ett litet helvete för dej själv!"[5]

Rit-Ola tecknade "Biffen och Bananen" i Folket i Bild (som 1963 bytte namn till FIB-aktuellt) till slutet av 1960-talet. Serien fortsatte att repriseras i tidningen fram till 1978. Efter detta har den bl.a. återtryckts i 91:an, Tuffa Viktor och tre samlingsalbum.

Senare år

Från 1970-talet tecknade Rit-Ola framför allt sportkrönikor i dags- och kvällspressen.

Jan-Erik Garland avled den 26 mars 1988 i Stockholm, i sviterna efter cancer i mun och hals. Han var en idog cigarrökare under större delen av sitt liv.

Utgivning

Serier i tidningar

Serier i bokform

Rit-Olas alster har samlats i bokform vid ett flertal tillfällen:

  • "Biffen och Bananen" Julalbum 1945–1971
  • "Biffen och Bananen: Ett glatt återseende", 1981
  • "Biffen och Bananen", 1990
  • "Ännu mera Biffen och Bananen", 1991

Övrigt i bokform

Kuriosa

  • Jan-Erik Garland är far till serietecknaren Olle Berg.
  • Garland hade själv en framgångsrik idrottskarriär som bland annat bandyspelare och var med och erövrade ett SM-guld med AIK Bandy 1931.[1]
  • Rit-Ola lanserade uttrycket "smokinglirare" i DN, vilket användes om fotbollsgenier som sällan ansträngde sig.[6]

Mer om Rit-Ola

Recensioner

  • "Biffen och Bananen – Ett glatt återseende" (Bild & Bubbla 2/1982)
  • "Biffen och Bananen" (B&B 2/1990)
  • "Ännu mera Biffen och Bananen" (B&B 3/1992)

Fotnoter

  1. 1,0 1,1 Wikipedia:Jan-Erik Garland [2008-04-28]
  2. 2,0 2,1 2,2 Bengt Lans: "Rit-Ola död", artikel i Dagens Nyheter 1988-03-23.
  3. Per Anders Fogelström och Ivar Öhman (red.): "25 svenska skämttecknare", Folket i Bild, 1954.
  4. 4,0 4,1 4,2 Sture Hegerfors: "Pratbubblan! En bok om serier", Bokförlaget Bra Böcker, 1978.
  5. Bobby Byström: "Han lockade oss unga", artikel i Expressen 1988-03-28
  6. Knut Grahnquist: "Rit-Ola är död", artikel i Expressen 1988-03-28