Seriemagasinet
Seriemagasinet var en klassisk svensk serietidning som startades 1948 och lades ner 2001. Efter Kalle Anka & C:o och Fantomen är den den svenska serietidning som utkommit med flest nummer (1435 stycken). Innehöll en stor mängd serier, främst av äventyrskaraktär, bl.a. "Kilroy", "Steve Roper & Mike Nomad", "Kerry Drake", "Kelly Green", "Stålhanden", "Bob Morane", "Bruno Brazil" och "Dylan".
Historik
Starten
Första numret av Seriemagasinet kom ut under hösten 1948 som ett led i det lilla förlaget Press & Publicitys ambitioner att etablera sig på den ännu nya svenska seriemarknaden. Det gjorde man genom att införa ett helt nytt format som inte hade skådats tidigare, men som skulle bli stilbildande för åtskilliga svenska seriepublikationer under många år framöver. En stor del av innehållet bestod av äventyrliga dagspresserier som redigerats om till följetongsavsnitt anpassade för serietidningssidorna. Serieepisoderna var vanligtvis längre än i andra svenska äventyrstidningar.
Huvudnumret i tidningen var från början den italienska äventyrsserien "Amok" av Tony Chan som här introducerades för en svensk publik. I vad som visade sig vara ett genidrag gav man denna rätt mediokra Fantomen-kopia namnet Kilroy i Sverige. Efter andra världskriget var klottret "Kilroy was here!" mäkta populärt och hade nått närmast mytiska dimensioner då det dök upp på de mest spridda och oåtkomliga platser på jordklotet men ingen verkade veta vem som skrev dem. (Historien om Kilroy-sloganen finns att läsa här.) Succén lät inte vänta på sig och "Kilroy" hade förmodligen stor del i Seriemagasinets framgång. En av de populäraste serierna efter "Kilroy" var Alfred Andriolas polisdeckare "Kerry Drake" som först dök upp i nummer 1/1949.
Seriemagasinet trycktes främst i svart/vitt, men enstaka bildrutor kunde i början ha gröna eller röda inslag. De första två åren gavs tidningen ut varannan vecka, men från och med 1950 var det en månadstidning. Utgivningstakten var ursprungligen 2 nr/månad men höjdes 1950 till 1 nr/vecka. Formatet bar 17 X 25 cm och 32 sidor, vilket även detta blev något av en standard på den svenska serietidningsmarknaden.[1]
1950-talet
Svenska bidrag till tidningen började dyka upp på 1950-talet. Då de italienska avsnitten av "Kilroy" av olika anledningar slutade levereras började det svenska förlaget själva producera nya avsnitt av den svenske tecknaren Rolf Gohs med start 1952. Gohs tecknade också en handfull egna äventyrsserier för tidningen under denna period, däribland science fiction-serien "Mannen från Claa". Även Nils Egerbrandt bidrog med sina teckningar till tidningen, främst till omslag, men även med sin första publicerade serie, skämtserien "Mickel & Mackel" 1951–52.
I nummer 28/1952 gjorde ett annat av tidningens långlivade paradnummer entré, deckarserien "Steve Roper" av Allen Saunders och Elmer Woggon (vilken senare skulle byta namn till "Steve Roper & Mike Nomad" då en av seriens bifigurer fick en prominentare roll). Liksom "Kerry Drake" hängde serien med under återstoden av tidningens historia.
1960-talet
1970-talet
1980-talet
1990-talet
Under de sista åren drog man igång en egen nyproduktion av klassiska äventyrsserier och köpte även in originalproducerade svenska serier. Från Seriemagasinet nr 8/1991 publicerade man "Dragon Chiang" av Timothy Truman – originalpublicering skedde i fyra europeiska länder samt i Australien via Semic. Huvudserien "Kerry Drake" hade man också egen produktion av. Det svenska materialet var mestadels av kortare engångskaraktär, utom hussserien "Maggan" med en sexig och bitsk blondin. Till en början besvarade Maggan läsarbrev och sedan fick en egen strippserie.
Nedläggning
Utgivningstakt per år
- 1948: 3 nr
- 1949: 25 nr
- 1950–62: runt 52 nr
- 1963–66: runt 12 nr
- 1967: 18 nr
- 1968–91: runt 26 nr
- 1992–94: runt 13 nr
- 1995–98: 6 nr
- 1999: 4 nr
- 2000–01: 2 nr
Sidoutgivning
Parallellt med huvudtidningen gavs tidningarna Seriemagasinet Special och Seriemagasinet Extra ut under 1970-, 80- och 90-talen. Dessutom förekom Seriemagasinet som en av de roterande titlarna i Serie-Pocket.
I andra länder
Tidningskonceptet har även använts för serietidningar i andra länder:
Seriemagasinet i Norge, utgiven 1951–1979.
Seriemagasinet i Danmark, utgiven 1968–1984.
JK-anmälan
1991 fick Justitiekanslern in en anmälan mot serien "Lätt byte" av Timothy Truman som publicerats i Seriemagasinet. Detta skedde i spåren på Pox-rättegången, men JK valde ändå att skicka ärendet vidare till åklagare. Ansvarig utgivare Anders Eklund ställdes till svars för "Förledande av ungdom" enligt brottsbalkens 16:e kapitel, §12.
I andra medier
1995–96 satte den svenska teatergruppen Teater Normlösa upp en scenversion av Seriemagasinet nr 16/1977, där "Steve Roper & Mike Nomad" var huvudnumret. Pjäsen visades först på Boulevardteatern 1995 och sedan på Stadsteaterns Kilen 1996. Regissörer var Andreas Tottie och Stefan Wiik.
Artiklar i Bild & Bubbla
- Rolf Geschwind: Sedelärande, superhjältar, sopnedkast och söndagssidor (B&B 1/1985)
- Daniel Atterbom & Per A. J. Andersson: Poxrättegången skapade prejudikat (ledare i B&B 2/1991)
- XX: [En ny Timothy...] (nyhetsnotis i B&B 2/1991)
- XX: [Seriemagasinet och dess...] (nyhetsnotis i B&B 2/1991)
- XX: [Justitiekanslern har beslutat...] (nyhetsnotis i B&B 2/1991)
- Per A. J. Andersson: Arkitekten bakom den kurviga hjärnkirurgen (B&B 6/1991, s. 2)
Fotnoter
- ↑ Svenska serietidningar 1937– (webbplats om svensk serietidningshistoria) [länkad 2009-09-11]
|
Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! |
