Skillnad mellan versioner av "Gaston"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Rad 54: Rad 54:
* Manu (fr. ''Manu'', kallad Jens i en tidigare svensk översättning), en ytlig bekantskap till Gaston, med egenheten att aldrig kunna behålla ett jobb. Debut 1987 (skämt nr. 835)
* Manu (fr. ''Manu'', kallad Jens i en tidigare svensk översättning), en ytlig bekantskap till Gaston, med egenheten att aldrig kunna behålla ett jobb. Debut 1987 (skämt nr. 835)
* Tant Hortensia (fr. ''Tante Hortense''), en släkting till Gaston, som omtalas (första gången 1960, i skämt nr. 106) men aldrig syns i bild. Det antyds att Gaston vuxit upp hos henne, och att han ännu, åtminstone tidvis, bor hos henne.
* Tant Hortensia (fr. ''Tante Hortense''), en släkting till Gaston, som omtalas (första gången 1960, i skämt nr. 106) men aldrig syns i bild. Det antyds att Gaston vuxit upp hos henne, och att han ännu, åtminstone tidvis, bor hos henne.
* Diverse kändisar – däribland [[Björn Borg]] – skymtas i enstaka episoder.
* Diverse kändisar – däribland [[Björn Borg]] (skämt nr. 861) – skymtas i enstaka episoder.


==Utgivning==
==Utgivning==

Versionen från 21 oktober 2023 kl. 14.13

"Gaston" är en belgisk humorserie om livet på Spirouförlagets kontor, skapad 1957 av André Franquin. Titelfiguren är en lat, men uppfinningsrik, olycksfågel, som i original bär efternamnet Lagaffe (från La gaffe, franska för blundern). På svenska har serien också publicerats som "Galningen Gaston".

Historik

André Franquin arbetade som huvudtecknare för den komiska äventyrsserien "Spirou", under den tid som serien fick sina största framgångar, 1946–1967. 1957 fick Franquin i uppdrag av chefredaktören Yvan Delporte att fylla några av tidningen Le Journal de Spirous blanka sidor med skämtteckningar.

Första gången Gaston syntes på bild var i Le journal de Spirou nr 985 (1957), men redan i föregående nummer hade hans blåa fotspår synts till på tidningens sidmarginaler (likt marginalmullar) och förvirrat såväl tidningens läsare som figurerna Spirou och Nicke. När han väl dök upp och började interagera med tidningens figurer visste ingen, inte ens han själv, vad han egentligen hade där att göra. Men med tiden fogade sig alla i hans närvaro och på något sätt tycks han ha blivit anställd på tidningen. Hans eskapader skildrades först i skämtteckningar, snart också i egna serieavsnitt som blev ett fast inslag i tidningen. Då Franquin tecknade både "Spirou" och "Gaston" dök Gaston även upp flera gånger i "Spirou"-serien. Dessa crossovers tog slut då Franquin lämnade "Spirou"-serien i början av 1970-talet. Gastons egna äventyr fortsatte i ytterligare några år efter detta.

Tecknaren Jidéhem fanns med från början när Gaston skapades och tuschade serien fram till 1968 då Franquin tog över hela arbetet.

Franquins sista "Gaston"-serier publicerades 1996, året innan han avled.

Handling

Nicke, Gaston och Elefantofonens debut, ur "Gaston" av André Franquin. © Franquin

Gaston jobbar på Spirou-förlaget tillsammans med bl.a, redaktören Nicke, senare efterträdd av redaktör Mossberg, och sekreteraren Jeanette (den sistnämnda är förälskad i Gaston). Tillsammans med sin katt och halvtama mås lyckas den uppfinningsrike Gaston, direkt eller indirekt, förstöra varje affärskontrakt Nicke och Mossberg försöker få till med den potentiella storkunden direktör Gyllenhammer. Gaston ägnar all sin arbetstid till att sova, mata sina djur, uppfinna, laga mat, experimentera, "förbättra" för folk på kontoret m.m. Det jobb han i huvudsak förväntas att göra – skriva svar på Spirou-förlagets läsarbrev – undviker han i så stor utsträckning det bara är möjligt.

Noterbart är att det i det franskspråkiga originalet är serietidningen Le Journal de Spirou som Gaston "jobbar" på, men eftersom den tidningen inte finns i Sverige, har de svenska översättarna valt att låta Gaston jobba på "Spirou-förlaget" i stället.

Andra återkommande skämt rör Gastons gamla bil, en Fiat 509 från 1920-talet, som är i ständigt behov av renovering och som Gaston ofta försöker förbätta på olika sätt med hjälp av uppfinningar av olika slag. Han för också en ständig strid med konstapel Batong för att försöka undvika att behöva betala parkeringsavgifter.

Figurgalleri

Spirouförlagets anställda vid mitten av 1960-talet, tecknat av André Franquin. Övre raden: Jeanette, Bert Präntare, Josef Mummel, Julius Stäfvert, Mildred Mysing, Ivan Streckman och Leon Mossberg. Nedre raden: Gaston, Nicke, den eftertraktade kunden direktör Darling Gyllenhammer, Susanne, Yvonne och Sonja. © Franquin

Flera av figurerna har haft olika namn i olika svenska översättningar genom åren – nedan anges de namn som används i Björn Wahlberg översättning för Cobolt förlag.

Redaktionsmedarbetare

  • Nicke (fr. Fantasio), Spirouförlagets redaktionssekreterare vars tålamod hårt prövas av Gastons ständiga infall. Nicke lämnar serien i samband med att Franquin slutade teckna "Spirou"; hans sista reguljära framträdande var 1967 (skämt nr. 482), varefter han dyker upp sporadisk under ytterligare några år, innan det sista framträdandet 1971 (skämt nr. 662).
  • Leon Mossberg (fr. Léon Prunelle), redaktör och Nickes efterträdare som redaktionssekreterare. Mossberg dök först upp som en anonym redaktionsmedlem under 1962 (skämt nr. 207), varefter hans roll växte och när Nicke försvann från serien fick Mossberg axla rollen som Gastons hårt prövade motpol på kontoret.
  • Josef Mummel (fr. Joseph Boulier, i tidigare översättningar ibland kallad herr Persson), tillknäppt medelålders ekonomichef som ständigt ser med ogillande på Gastons påhitt. Flintskallig och glasögonprydd. Debut 1962 (skämt nr. 195)
  • Ivan Streckman (fr. Yves Lebrac, ursprungligen Yvon Lebrac, och i tidigare svenska översättningar kallad Pettersson), tecknare på redaktionen. Streckman låter sig oftast roas av Gastons infall, åtminstone tills de drabbar honom själv. Debuterar samtidigt med Mossberg 1962 (skämt nr. 207), och utvecklades liksom denne från en anonym medarbetare till en mer central karaktär.
  • Jeanette (fr. M'oiselle Jeanne), inledningsvis arkivarie och senare sekreterare, tillika Gastons flickvän. Rik på känslor och vanligen full av beundran gentemot Gaston. Känns igen på sin korta längd, och sitt långa röda hår uppsatt i hästsvans. Debut 1962 (skämt nr. 224).
  • Bert Präntare (fr. Bertje van Schrijfboek, i tidigare svenska översättningar kallad såväl Lundin som Bertil), rödlätt översättare (från franska till Belgiens andra stora språk, nederländska) med en lätt identifierbar mustasch. I originalet är han flamländare och efternamnet betyder "Anteckningsbok". Debut 1963 (skämt nr. 242).
  • Jeff Präntare (fr. Jef van Schrijfboek), redaktör och Berts bror. Liksom Bert har Jeff ett yvigt rött hår, men saknar helt ansiktsbehåring. Hans namn nämns inte i serien, och han saknade därför länge svenskt namn, men omtalas i Spirous samtida redaktionella texter. Jeff och Bert delar kontor, vägg i vägg med Gaston. Debut 1965 (skämt nr. 385).
  • städerskan Mildred Mysing (fr. Mélanie Molaire) och vaktmästare Julius Stäfvert (fr. Emile Soutier) namnges också de enbart i redaktionella texter. De är gifta och gör återkommande mindre roller i serien, med den gemensamma otacksamma uppgiften att städa upp efter Gaston. Debut 1958 (skämt nr. 5) respektive 1963 (skämt nr. 237).
  • sekreteraren Sonja (fr. Sonia), receptionisten Yvonne (fr. Yvonne) och sekreteraren Susanne (fr. Suzanne) är redaktionens mest utmärkande kvinnliga medarbetare, nästefter Jeanette. Brunetten Sonja debuterar i egenskap av Nickes sekreterare 1961 (skämt nr. 156) och fortsätter figurera även efter Nickes försvinnande. Den rödhåriga Yvonne gör sin premiär samtidigt som Sonja, medan blondinen Susanne debuterar samtidigt som Jeanette, 1966 (skämt nr. 224). Trion är exempel på 1960-talets kvinnliga skönhetsideal, och får 1966 (skämt nr. 404) sällskap av ytterligare en återkommande sekreterarkollega, som är mindre stereotyp men aldrig begåvas med ett namn – dock har hon en pågående flört med Streckman.
  • direktör Dyppel (fr. Monsieur Dupuis, baserad på Charles Dupuis, saknar namn i flertalet tidigare översättningar men omtalas som direktör Söderström i det första svenskpublicerade albumet "Gaston" från 1974, och som direktör Dupuis i Uti vår hage-översättningen) är förlagets chef. Hans ansikte visas aldrig, men refereras flitigt till under hela seriens levnad, och förekommer även i flera serier, dock alltid utanför bild. Han hyser en ovanlig, för de flesta av förlagets anställda svårförklarlig, tilltro till Gaston. Debut 1957 (skämt nr. 21)
  • Flera av verklighetens Dupuis-medarbetare – inklusuve Yvan Delporte, Raoul Cauvin och Franquin själv – skymtar ibland förbi i cameoroller.

Utomstående personer

  • Spirou (fr. Spirou), Nickes bäste vän, som figurerade sporadiskt så länge Nicke var med i serie. Även Spirous tama ekorre Spip syns i en handfull tidiga avsnitt.
  • direktör Darling Gyllenhammer (fr. Monsieur Aimé De Mesmaeker), Spirou-förlagets mest eftertraktade kund, vars tveksamma intentioner att skriva kontrakt med Nicke och Mossberg alltid avbryts av den intet ont anande Gaston. Gyllenhammers sekreterare är den åldrade fröken Kuckelmans. I originalet är Gyllenhammer namngiven efter Jidéhems far. Debut 1960 (skämt nr. 109).
  • konstapel Josef Batong (fr. Joseph Longtarin), polis, oftast med trafiktjänstgöring, och Gastons främste antagonist utanför kontoret. Debut 1962 (skämt nr. 191), och får en mer framträdande roll efter att Gaston 1964 köper sin troga Fiat (skämt nr. 321).
  • Julius hos Smith mittemot (fr. Jules-de-chez-Smith-en-face, kallad Mick Jansson i tidigare svensk översättning), Gastons närmaste vän och medlem av Gastons band, Moon Module Mecs. Har ett jobb liknande Gastons på firma Smith & Co belägen tvärs över gatan – därav smeknamnet. Debut 1962 (skämt nr. 211)
  • Barsk & Wredh (fr. Ducran & Lapoigne, i tidigare svenska översättningar kallade såväl Karlsson & Wredh, som Lund & Sjöberg), tillverkare av metallbroar, med kontor vägg i vägg med Gastons kontor. Debut 1964 (skämt nr. 297)
  • Gustav (fr. Gustave), godmodig bonde, vars gård Gaston ibland besöker för att få miljöombyte från kontoret. Debut 1964 (skämt nr. 315)
  • Bernard Blunder (fr. Bertrand Labévue, tidigare kallad såväl Bertrand som Elvis Lundin i svensk översättning), den tredje medlemmen av Moon Module Mecs. I bl.a. den tidigare svenska översättningen, liksom i den flamländska (men inte i det franska originalet) omnämns han som Gastons kusin. Debut 1965 (skämt nr. 349)
  • Freddy Flinkfinger (fr. Freddy-les-doigts-de-fée, kallad Freddy Långfinger i tidigare svenska översättningar), en inte helt lyckad inbrottstjuv. Debut 1967 (skämt nr. 472)
  • Gastons älskade – och mer eller mindre tama – husdjur, omfattar främst en energisk katt och en lynnig skrattmås, båda namnlösa, men även musen Ostis (fr. Cheese) och guldfisken Bubbel (fr. Bubulle). Samtliga debuterar 1970 (Ostis i skämt nr. 611, och övriga i skämt nr. 613)
  • Manu (fr. Manu, kallad Jens i en tidigare svensk översättning), en ytlig bekantskap till Gaston, med egenheten att aldrig kunna behålla ett jobb. Debut 1987 (skämt nr. 835)
  • Tant Hortensia (fr. Tante Hortense), en släkting till Gaston, som omtalas (första gången 1960, i skämt nr. 106) men aldrig syns i bild. Det antyds att Gaston vuxit upp hos henne, och att han ännu, åtminstone tidvis, bor hos henne.
  • Diverse kändisar – däribland Björn Borg (skämt nr. 861) – skymtas i enstaka episoder.

Utgivning

Mini belgien.gif Belgien

Album utgivna av Dupuis. De fem första albumen utgavs i litet, liggande format. Dessa återutgavs senare tillsammans med opublicerat material i fullformat i den så kallade R-serien.

  1. "Gare aux gaffes" (1966)
  2. "Gala de gaffes" (1963)
  3. "Gaffes à gogo" (1964)
  4. "Gaffes en gros" (1965)
  5. "Les gaffes d'un gars gonflé" (1967)
  6. "Des gaffes et des dégâts" (1968)
  7. "Un gaffeur sachant gaffer" (1969)
  8. "Lagaffe nous gâte" (1970)
  9. "Le cas Lagaffe" (1971)
  10. "Le géant de la gaffe" (1972)
  11. "Gaffes, bévues et boulettes" (1973)
  12. "Le gang des gaffeurs" (1974)
  13. "Lagaffe merite des baffes" (1979)
  14. "La saga de gaffes" (1982)
  15. "Gaffe à Lagaffe!" (1996)
  • R0. "Gaffes et gadgets" (1985; återutger de allra äldsta Gastonteckningarna och -serierna som föregår album 1)
  • R1 "Gala de gaffes à gogo" (1970; omfattar serierna från album 2 & 3)
  • R2 "Le bureau des gaffes en gros" (1972; omfattar serierna från album 4, samt material som tidigare inte getts ut i albumformat)
  • R3 "Gare aux gaffes du gars gonflé" (1973; omfattar serierna från album 1 & 5)
  • R4 "En direct la gaffe" (1974; med serier som tidigare inte getts ut i albumformat)
  • R5 "Le lourd passé de Lagaffe" (1986; med serier som tidigare inte getts ut i albumformat)

Senare har samtliga ovanstående serier, samt opublicerat material, återutgivits av Marsu Productions i en mer kronologisk och komplett utgåva om 19 titellösa album.

Utöver i den egna serien dyker Gaston också upp som bifigur i flera av Franquins "Spirou"-serier, och under 1964 publicerades i Spirou-tidningen en rikt illustrerad prosaföljetong med Gaston, Spirou och Nicke i huvudrollerna: "Les Robinsons du rail". Denna samlades i album första gången 1981.

2023 återupplivades serien av serieskaparen Delaf i albumet "Le Retour de Lagaffe".

Mini sverige.gif Sverige

"Kalabalik på kontoret" © Franquin/Dupuis/Carlsen/if

Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

Album

Album utgivna av Carlsen/if/Carlsen Comics och flertalet är översatta av Stellan Nehlmark. Enstaka nummer trycktes också upp av Nordisk bok i en onumrerad version, och distribuerades endast till medlemmar av "Tintins Äventyrsklubb" (TÄ).]

  1. "Olycksfågeln i högform" 1976. 2:a–4:e upplagan, 1980–1990
  2. "Kontorets skräck" 1977. 2:a–3:e upplagan, 1984–1989
  3. "Panik i kubik" 1977. 2:a- 3:e upplagan, 1980–1984
  4. "Kalabalik på kontoret" 1978. 2:a–4:e upplagan, 1983–1990. TÄ 1984
  5. "Den jättehäftige dårfinken" 1978. 2:a–3:e upplagan, 1984–1991. TÄ 1991
  6. "Katastrofernas konung" 1979. 2:a–3:e upplagan, 1985–1992. TÄ 1985
  7. "Knasgänget" 1979. 2:a upplagan, 1984
  8. "Tokstollen i praktslag" 1979. 2:a upplagan, 1985
  9. "Dundertabbar i kvadrat" 1980. 2:a upplagan, 1985
  10. "Dårpippi på kontoret" 1981. 2:a upplagan, 1985
  11. "Fiffighetsfantomen" 1981. 2:a upplagan, 1984. TÄ 1984
  12. "Höjden av trubbel"" 1982. 2:a upplagan, 1988
  13. "Missar i massor" 1982. 2:a upplagan, 1985. (albumet motsvarar i stort det av Carlsen utgivna engångsalbumet "Gaston", från 1974)
  14. "Snilleblixtar och fnåsknedslag" 1983. 2:a–3:e upplagan, 1985–1990
  15. "Fåntratten i farten" 1984. 2:a upplagan, 1985
  16. "Briljanta bravader" 1986. 2:a upplagan, 1990
  17. "God natt, Gaston" 1987. 2:a upplagan, 1990
  18. "Galna tider" 1988

Svenska album 4-8 och 14-17 motsvarar, med enstaka mindre förändringar, är i tur och ordning franskans nr. 9, 10, 11, 12, 13, 14, R4, R0 och R5. Övriga svenska album saknar direkt motsvarighet i originalutgivningen (även om de totalt samlar ungefär samma serieavsnitt), men kan översiktligt sammanfattas som följer:

  • Svenska album 1, 2 och 3 motsvarar närmast innehållet i de franskspråkiga album 7 och 8.
  • Svenska album 9, 10 och 11 samlar tillsammans ungefär samma material som finns i de franskspråkiga album R1, R2 och R3.
  • Svenska album 12 består av innehåll hämtat från de franskspråkiga albumen R3 och 6.
  • Svenska album 13 består av merparten av innehållet i det franskspråkiga album 6.
  • Vissa av serierna i svenska album 18 återfinns i det franskspråkiga album 15.

En ungefärlig kronologi skulle därmed sträcka sig från album 16 (som innehåller det första "Gaston"-material som publicerades) via 9, 10, 11, 12, 13, 15, 17, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, och 14 samt avslutningsvis 18 (som omfattar Franquins sista år på serien, och till stor del innehåller illustrationer och texthistorier). Framför allt album 15 och 17 består dock av material från flera perioder av serien.

Bildberättelsen "Les Robinsons du rail", med Gaston i en av huvudrollerna, utgavs i album från Carlsen/if 1983, och fick den svenska titeln "Ur spår!".

När serien återuppväcktes av Delaf 2023 följde Cobolt upp sin "Gaston"-samling (se nedan) med att ge ut de nya albumen samtidigt som i Belgien. Först ut var "Tokstollen slår till igen". Dessförinnan, 2017, hade Cobolt även gett ut jubileumsalbumet "Grattis, Gaston!", med utvalda Franquin-avsnitt av serien.

Pocket

Några av Gastonalbumen omredigerades till pocketformat och publicerades i Carlsen Comics pocketserie "CC Pocket".

En bok med Gaston ingick i "Roa-serien", där serier bearbetades om till ett mellanting mellan serie och bilderbok.

  • "Roa-serien" nr 3: "Gastons katt", 1981.

Egmonts samlingsutgivning

En samlingsbox med samtliga Franquins Gaston-serier (inklusive sådant som tidigare varit outgivet i Sverige) gavs ut 2007 av Egmont Kärnan, med Mikael Tegebjer som redaktör. Huvudsakligen användes Carlsens översättning, och de tidigare oöversatta serierna gavs en svensk språkdräkt av Erika Bonnard.

Totalt omfattar boxen sju band på vardera ca 120 sidor.

Cobolts samlingsutgivning

2018–2022 genomförde Cobolt förlag en ny utgivning om sex inbundna volymer, "Gaston – den kompletta samlingen", med allt Franquins "Gaston"-material i nyöversättning av Björn Wahlberg. Varje bok omfattar ca 180 sidor och innehåller utöver serier ett rikt redaktionellt material.

Nummer Period Innehåll År
Volym 1 1957-1962 Skämt nr. 1-224 2018
Volym 2 1962-1966 Skämt nr. 225-427 2019
Volym 3 1966-1969 Skämt nr. 428-549 2019
Volym 4 1969-1971 Skämt nr. 550-673 2020
Volym 5 1971-1974 Skämt nr. 674-804 2021
Volym 6 1974-1996 Skämt nr. 805-913 2022

Övrig publicering

"Gaston" har dessutom publicerats som biserie i tidningarna FF med Bert (under titeln "Galningen Gaston") och Uti vår hage, i en bilaga i Knasen nr 2/2007, och i de båda serieantologierna "Serieboken" (Natur och Kultur, 1986) och "Comics – den nya stora serieboken" (Carlsen Comics, 1993).

Avläggare och gästframträdanden

Gastons gästspel i "Spirou"

Mellan 1957 och 1969 arbetade Franquin både med "Gaston" och "Spirou", som båda originalpublicerades i Spirou-tidningen. Under denna tid gästspelade Gaston då och då i Spirous äventyr.

  • "Besökaren från urtiden" från 1957. I en bild från huvudstaden ses Gaston cykla mot rött ljus.
  • "Full rulle på semestern" från 1957. Gaston cyklar och krockar med Nicke och Spirous nya bil.
  • "Gangstermarknaden" från 1958. Gaston möter Spirou i ett boxningstält.
  • "Bravo the Brothers" från 1965. Utspelar sig på Spirou-förlaget och i huvudstaden. Innehåller stora delar av persongalleriet från den reguljära Gaston-serien, och är en Gaston-serie lika mycket som en Spirou-serie.
  • "Raffel med Zafir" från 1967. Gaston är orsaken till Nickes nervsammanbrott. Detta är upprinnelsen till att Spirou och Nicke beger sig till Champignac.
  • "Guldmaskinen" från 1969. Gastons bild dyker upp i en tankebubbla från Greven.

Amnesty-serien

En av de visuellt snällaste scenerna ur Gastons mardröm i Amnesty-serien av Franquin och Yvan Delporte. © Franquin/Delporte

Franquin gjorde även tillsammans med Yvan Delporte en serie med Gaston i "Svarta idéer"-stil för Amnesty International. I denna tämligen okända serie utsattes Gaston (i en mardröm) för en ovanligt grym tortyr och rå misshandel. Den visar explicita tortyr-, misshandels-, avrättnings- och våldtäktsscener. Denna engångsserie har publicerats i Sverige i Splasch (oöversatt) samt i den nya samlingsutgåvan (på svenska).

Gastoon

2011 skapades avläggaren "Gastoon" av manusförfattarna Yann och Jean Léturgie och tecknaren Simon Léturgie. Serien baserades på Gastons brorson, som tidigare hade figurerat namnlös i några av Franquins reklamserieavsnitt med "Gaston", och som nu fick namnet Gastoon.

Den nya serien frigjorde sig dock från sina rötter, och utökade persongalleriet med yngre versioner av flera av "Gaston"-seriens persongalleri, främst Jeanette, Mick, Elvis och Gyllenhammer – en grepp som även tagits på andra serier och då resulterat i t.ex. "Disney Babies" och "Lucky Kid".

Endast två "Gastoon"-album publicerades: "Gaffe au neveu!" (2011) och "Des vertes et des pas mûres" (2012), båda utgivna av Marsu Productions.

Hyllningar och parodier

Transmedieringar och merchandise

Gaston har blivit filmad vid ett flertal tillfällen. 1981 kom det ut en spelfilm: "Fais gaffe à la gaffe!" Franquin gav dock inte tillåtelse till att använda figurernas namn i filmatiseringen, så alla personer är omdöpta eller namnlösa. [2] 1989 filmades ett program med skådespelare i masker, "Merci Gaston"[3] och 2009 sändes det en animerad TV-serie i Flash. 2018 släpptes ytterligare en spelfilm, "Gaston Lagaffe".

1983 gavs det ut en singel med två Gaston-låtar i Belgien, Petite souris qui m'sourit och Ça casse tout le rock à Gaston, skrivna av Henri Serouka.

Gaston har hamnat på belgiskt frimärke och på väggmålning i Bryssel. En staty av Gaston (med katt och kaktus) står vid Boulevard Pachéco i Bryssel.

I Köpenhamn finns Café Viggo, en bistro döpt efter Gastons danska namn "Vakse Viggo". (Info)

Gaston på andra språk

  • Mini danmark.gif Danska: Vakse Viggo
  • Mini storbritannien.gif Brittisk engelska: Gomer Goof (Cinebook), Gaston Lagaffe
  • Mini usa.gif Amerikansk engelska: Gomer Goof (Fantagraphics)
  • Mini esperanto.gif Esperanto: Gastono Lafuŝ
  • Mini finland.gif Finska: Niilo Pielinen
  • Mini island.gif Isländska: Viggó viðutan
  • Mini nederlanderna.gif Nederländska: Guust Flater
  • Mini norge.gif Norska: Viggo
  • Mini tyskland.gif Tyska: Gaston, Jojo (föråldrad)

Se även

Mer om Gaston

  • Daan Jippes, Freddy Milton & Horst Schröder: Franquin och Roba (Bild & Bubbla 1/1980)
  • Göran Ribe: Samtal med Franquin och Roba (B&B 1/1980)
  • Magnus Knutsson: "Gaston – seriefiguren som blev självporträtt (B&B 3/1981)
  • Freddy Milton: André Franquin in memoriam – "Gastons" skapare är död (B&B 5–6/1996)
  • Göran Ribe: "André Franquin var en virtuos tecknartalang" (B&B 5–6/1996)
  • Göran Ribe: André Franquin 1924–97 (B&B 5–6/1996)
  • Olof Siverbo: Sex, album och sextiotal (B&B 1/1997)
  • Gert Lozell: Franquin – inte bara "Spirou" (B&B 1/1999)

Recensioner

  • Jan Ström: "Gaston nr 1: Olycksfågeln i högform" (Bild & Bubbla 2/1977)
  • Göran Ribe: "Mini-album nr 8: Vakse Viggo" (B&B 4/1977)
  • Göran Ribe: "Gaston nr 10: Dårpippi på kontoret" (B&B 2/1981)
  • Tobias Andersson: "Gaston nr 17: Godnatt, Gaston (B&B 1/1988)
  • Annika Nilsson: "Gaston: Klantarnas klant" (B&B 3/1990)
  • Annika Nilsson: "Gaston: Tidernas tokbok" (B&B 3/1990)
  • Per A.J. Andersson: "Gastarn – på slapp linje (B&B 3/1991)
  • Göran Semb: "Gaston nr 13: Missar i massor" (B&B 5–6/1994)

Externa länkar

Fotnoter