Skillnad mellan versioner av "The Demon"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
(kuriosa)
Rad 19: Rad 19:
==Kuriosa==
==Kuriosa==
[[Bild:Valiant_Demon.jpg|frame|left|Är [[Hal Foster]] "[[Prins Valiant]]" Etrigans förlaga? © [[King Features]].]]
[[Bild:Valiant_Demon.jpg|frame|left|Är [[Hal Foster]] "[[Prins Valiant]]" Etrigans förlaga? © [[King Features]].]]
En obekräftad teori är att Kirbys Etrigan skulle ha varit visuellt inspirerad av en scen i [[Hal Foster]]s dagspresserie "[[Prins Valiant]]", där hjälten klär ut sig till en gulhudad demon. Likheten är onekligen slående (se bild t.v.).
En obekräftad teori är att Kirbys Etrigan skulle ha varit visuellt inspirerad av en scen i [[Hal Foster]]s klassiska dagspresserie "[[Prins Valiant]]", där hjälten klär ut sig till en gulhudad demon. Likheten är onekligen slående (se bild t.v.).

Versionen från 10 februari 2006 kl. 08.50

Etrigan the Demons första framträdande i The Demon nummer 1, 1972, tecknat av Jack Kirby. © DC Comics.

"The Demon" är en serie skapad 1972 av Jack Kirby när han övergav Marvel Comics för DC Comics. Den handlar om demonen Etrigan, en gång Merlins husdemon, som nu är fångad i en dödligs, ockultisten Jason Bloods, kropp. Fastän Etrigan är en elak djävel står han ibland på det godas sida när Jason Blood uttalar av en förvandlingsformel och släpper lös honom.

Tidningen The Demon fanns i dryga två år och sexton nummer innan den lades ner. Därefter gick serien som biserie i bl.a. Detective Comics och levde därefter en tillbakadragen tillvarp tills Alan Moore moderniserade figuren i sin serie "Swamp Thing" 1984. Här lät Moore demonen prata på rimmad vers, som indikation på att Etrigan nu stigit i graderna i Helvetet. Många andra författare har sedan dess förvaltat denna tradition, men få har gjort det med samma elegans som Moore. (Det ska tilläggas att Etrigan började tala på rim redan tidigare samma år i en Stålmannen-historia skriven av Len Wein, publicerad i tidningen DC Comics Presents nr. 66, men det var Moore som gjorde det till ett återkommande karaktärsdrag.)

"The Demon" fick sedan en fyranummers miniserie 1987 av Matt Wagner och gick som biserie i Action Comics innan det åter blev dags för en egen månadstidning mellan åren 1990 och 1995. Även denna gång skrevs tidningen av en britt, den här gången Alan Grant, som satte sin prägel på tidningen med sin speciella svarta humor. Efter 40 nummer tog Garth Ennis och John McCrea över serien och då ändrades den till att bli mer actionbetonad (inte sällan med figuren Hitman inblandad). Humorn blev råare och driften med religion påtagligare. Tidningen lades slutligen ner med nr. 58.

1996 höjdes missnöjda röster lite varstans när John Byrne använde demonen som bifigur i "Wonder Woman" och passade på att retconna figuren, det vill säga med revisionistisk historieskrivning förklara allt som hänt sedan Jack Kirby för ogiltigt. I miniserien The Demon: Driven Out 2004 var Etrigan en rimmare igen, men så kom Byrne och Will Pfeifer ut med Blood of the Demon 2005, och vips så var det Byrnes version som gällde igen.

Kuriosa

Är Hal Foster "Prins Valiant" Etrigans förlaga? © King Features.

En obekräftad teori är att Kirbys Etrigan skulle ha varit visuellt inspirerad av en scen i Hal Fosters klassiska dagspresserie "Prins Valiant", där hjälten klär ut sig till en gulhudad demon. Likheten är onekligen slående (se bild t.v.).