Herr Spindelbens märkvärdiga irrfärder och sällsamma äfventyr till lands och vatten

Från Seriewikin
(Omdirigerad från Histoire de M. Cryptogame)
Hoppa till navigeringHoppa till sök

"Herr Spindelbens märkvärdiga irrfärder och sällsamma äfventyr till lands och vatten" är en serieberättelse av "den moderna seriens fader", schweizaren Rodolphe Töpffer. Den publicerades ursprungligen 1845 i fransk veckopress under titeln "Historie de M. Cryptogame". Två år senare publicerades den på svenska i vad expertisen brukar beteckna som det första svenskutgivna seriealbumet.


Historik

Mot slutet av sin korta levnad skapade konstnären Töpffer sina sju berömda "histoires en images", bildberättelser bestående av sidoställda bilder i sekvens. Bildberättelserna gjordes i form av autografier (en typ av litografi). De var ursprungligen inte ägnade för publicering, men flera av hans kollegor och bekanta (däribland ingen mindre än Johann Wolfgang von Goethe) övertalade honom sedermera att ge ut berättelserna i bokform.

"Herr Spindelben" var emellertid en av Töpffers allra sista berättelser och publicerades ursprungligen som följetong innan den samlades i bokform. I början av 1845 gick den i en fransk veckotidning under titeln "Histoire de M. Cryptogame".

1846 dog Töpffer, men en postum bokutgåva av historien var redan planerad i Tyskland. Inför bokutgivningen bearbetades historien lätt av en annan (ej namngiven) tecknare, en viss censur utfördes, och den gjordes överhuvudtaget mer barnboksaktig. De bifogade prosatexterna som Töpffer hade gett bilderna ersattes med rimmad vers. Albumet fick den tyska titeln "H. Steckelbein" då den gavs ut i Leipzig 1847.

Fel vid skapande av miniatyrbild: Kunde inte spara miniatyr till destinationen
Svensk utgivning

Det var denna tyska version som samma år gavs ut på D.F. Bonniers förlag i Göteborg. Samtidigt kom den även i Danmark och Holland. Den svenska översättningen gjordes av signaturen Orvar Odd (vars rim enligt en obekräftad uppgift lär vara bättre än den tyska förlagan).

På omslaget till det svenska utgåvan anges emellertid inte Rodolphe Töpffer som upphovsman, utan får gå under den något förbryllande pseudonymen Jockum Träsnidare. Hela krediteringen lyder: "Komiskt album, författadt i teckningar af Jockum Träsnidare och upplyst i konstiga rim af Orvar Odd". Redan 1847 använde man alltså ordet album om serieutgivning i bokform.

1879 kom en svensk nyutgåva av "Herr Spindelben", i något större format.

Form

Den svenska utgåvan består av 146 sidor med tecknade bilder i sekvens, vanligtvis en teckning per sida, men några gånger två i rad. Under varje bild finns sex rader parrimmad vers (som alltså inte fanns med i Töpffers originalversion).

Det är det sekventiella bildberättandet med minst två direkt sammanhängande bilder i följd, som gör att boken betraktas som en serie.

Handling

Herr Spindelben är en medelålders fjärilsfångare som är hårt övervakad av sin syster Märtha. Han lyckas fly till sjöss, jagad av systern, men slukas av en val, där han träffar på ett flertal märkliga gestalter. Innan berättelsen är över har Spindelben hunnit färdas över hela världen. I slutändan trolovas han med den fagra Lisalill, som han träffat i valmagen, och får åtta styvbarn på köpet. Systern Märtha exploderar bokstavligen av ilska.

I originalversionen var Spindelbens "syster" i själva verket hans fästmö, men det ändrades i och med den tyska utgåvan 1847, som även stod förlaga till den svenska. Man censurerade även bort hennes avrättning av två turkiska högreståndspersoner.

"Herr Spindelben" på andra språk

  • Fel vid skapande av miniatyrbild: Kunde inte spara miniatyr till destinationen
    Danska: "Herr Stankelbeens mærkværdige Reiser og selsomme Eventyr til Lands og Vands"
  • Fel vid skapande av miniatyrbild: Kunde inte spara miniatyr till destinationen
    Franska: "Histoire de M. Cryptogame"
  • Fel vid skapande av miniatyrbild: Kunde inte spara miniatyr till destinationen
    Tyska: "H. Steckelbein"

Källor

Merparten av informationen i denna artikel är hämtad från Olle Dahllöfs artikel "Herr Spindelben en pionjär", ursprungspublicerad i Dagens Nyheter den 21 oktober 1990.