Seriealbum

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
"Black Hole", tjockt inbundet seriealbum/seriebok av Charles Burns. © upphovsmannen.

Ett seriealbum är en seriepublikation utgiven i bokform.

Det finns åtminstone tre etablerade användningar av ordet seriealbum:

  1. En serieutgåva, vilken som helst, i bokform.
  2. En specifik typ av seriepublikation i bokform, ofta limbunden, av lite större format och lite tjockare pärmar än en serietidning.
  3. Ett avslutat serieäventyr, ca 40–60 sidor, i fransk-belgisk serietradition.


Definition I

Den mest övergripande betydelsen av ordet "seriealbum" är då serier utges i bokform, oavsett design eller sidantal, oavsett om utgåvan är inbunden eller limmad, har hårda eller halvmjuka pärmar, och oavsett om det innehåller ett sammanhängande serieavsnitt eller flera olika.

Termen "seriealbum" är i detta fall synonym med "seriebok", medan seriepocketar och julalbum räknas som underkategorier. Serietidningar, d.v.s. publikationer som är periodiska och i många fall tunnare och billigare, räknas vanligtvis inte till seriealbumen.

"Seriealbum" i denna breda bemärkelse används t.ex. i Seriewikins kategori "seriealbum". Det är även utgångspunkten då Seriefrämjandets Urhunden-pris-delas ut för årets bästa seriealbum.

Definition II

"Den mystiska stjärnan" av Hergé – traditionellt europeiskt seriealbum med mjuka pärmar.
© Casterman/Bonnier Carlsen.
Casablanca nummer 1/1987. Albumhistoria i tidningsform. © RSR Epix.
Comix Pocket nr 1, 1989, seriepocket med omslag målat av Rolf Gohs.
© Gohs/Bulls Presstjänst.

Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

Ett vanligt sätt att använda termen på är när man avser en publikation av lite större format och lite tjockare pärmar än en serietidning. Oftast är albumet limmat, av större format (ung. A4 eller något större), innehållande en enda avslutad serie och med mjuka pärmar. (Inom den franskspråkiga världen är det dock vanligast med hårda pärmar, se nedan.) Denna typ av seriealbum är särskilt vanlig i den europeiska, i synnerhet den fransk-belgiska, albumtraditionen. Albumen om Tintin, Spirou, Asterix, Lucky Luke och Smurferna är kända exempel.

Dock finns det album som avviker från allt detta, t.ex. inbundna album, album med hårda pärmar, klammerhäftade album, album i mindre format etc.

Även seriealbum i denna tradition kan kallas serieböcker (även om det sistnämnda begreppet ofta förbehålls tjockare utgåvor med hårdare pärmar).

Definition III

"Seriealbum" som ett sätt att beteckna ett format på en seriehistoria är inte så vanligt, men det har förekommit att serietidningar, t.ex. Casablanca från RSR Epix, annonserat ut att deras nummer innehåller "ett avslutat album".

Ofta avses här serier från den europeiska och fransk-belgiska traditionen, eftersom dessa ofta ges ut (eller planeras att ges ut) i bokform redan från början, till skillnad från den amerikanska och i viss mån svenska traditionen, där det mesta först går i serietidningar och endast samlas i album om efterfrågan finns. Dock har den amerikanska marknaden på senare hand mer och mer frångått tidningsmarknaden som viktigaste forum och istället satsat på miniserier och story arcs, som redan från början är tänkta att samlas i trade paperback-form.

Gränsdragning

Förutom att definitionerna varierar är gränsen mellan serietidning, seriealbum och seriebok ofta flytande och det är svårt att finna en allmängiltig definition.

Det kan vara värt att notera att det som på engelska brukar kallas comic book ofta avser en periodisk publikation av det slag som på svenska snarare skulle betraktas som en serietidning.

Historik

Mini forenta nationerna.gif Internationellt

StubAvsnitt.png Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Mini sverige.gif Sverige

  • Bland publicerade originalsvenska seriealbum kan Conny Burmans årliga julhäften tillhöra de första. Under titlarna "Karrikatyrer" och "Krumelurer" började de ges ut 1866 och innehöll varierande skämtteckningar och serier, dock är det osäkert i vilken grad serierna dominerar publikationen.[2] Nämnas bör också en helt annan bok med titeln "Karrikatyrer" av Bruno Liljefors från 1895, en konstbok där serier och serieliknande berättelser är de främsta inslagen.

Se även

Fotnoter

  1. Olle Dahllöf: "Herr Spindelben en pionjär", Dagens Nyheter den 21 oktober 1990
  2. Östen Hedin: "Karin med banden : personlig festskrift tillägnad Karin Wijkström av vännerna på KB med anledning av hennes pensionering: 1 juni 2007". Stockholm 2007
  3. Helena Magnusson: "Berättande bilder" (2005) s. 194, 206