Sofistikerade serier
Sofistikerade serier var en term som dök upp under 1960-talet för att beskriva en typ av humorserier (enbart inom dagsstrippstraditionen) som hade stor genomslagskraft under 50- och 60-talen. Serierna ifråga hade ofta en modernare och mer grovhuggen teckningsstil än traditionella skämtserier, samt en humor som oftast inte gick ut på slapstick utan mer eftertanke och "intellektuellt", ibland politiskt, innehåll. Då seriemediet i stort inte var särskilt intellektuellt vid den här tiden, sattes ribban lågt för vilka serier som skulle kategoriseras som "sofistikerade". Elaka tungor säger att det ibland räckte med att en figur hade halvslutna ögon och kom med en cynisk kommentar i seriens slutruta.
Till de serier som ofta räknades upp i dessa sammanhang hörde "Snobben" av Charles M. Schulz, "B.C." av Johnny Hart, "Trollkarlen från ID" av Hart och Brant Parker, "Rödöga" av Gordon Bess", "Kvast-Hilda" av Russell Myers samt "Våran Fröken" och "Mamma" av Mell Lazarus.
Idag är termen i stort sett död. Seriemediet har nått längre och producerat åtskilliga långt mer mångbottnade verk. Få bedömare torde längre anse att någon av ovanstående serier (möjligen med undantag av "Snobben") oavsett kvalitetsnivå är särskilt "sofistikerade" i jämförelse med många andra serier riktad till en vuxen publik.
På sin tid var termen däremot väldigt populär och "sofistikerade serier" kallades av vissa för "den tredje typen av serier" vid sidan av humorserier och äventyrsserier. (Idag skulle nog få påstå att det inte rörde sig om en form av humorserier.)
