Stafettserie
En stafettserie är en serie där olika serieskapare samarbetar och där den ena tar vid efter den andra, utan att någon av dem vet helt och hållet var de andra har för avsikt att styra historien.
Exempel på stafettserier är t.ex. fanzinet Associativa Serier och DC Comics' 80-talstidning DC Challenge, samt även de rekord som har satts för att göra världens längsta serie.
Närliggande fenomen
Jamserier är närbesläktade med stafettserierna (eller en överordning till dem), men här hemlighåller man oftast inte sina avsikter för sina samarbetspartner, utan kan t.ex. prata ihop sig innan om vad man vill göra.
I amerikansk produktion av superhjälteserier är det ofta vanligt att man tecknar serien utan att manuset är helt färdigskrivet. Manusförfattaren gör då en grovskiss av historien, varefter tecknaren tar vid och gör sidlayouter och bilder. Därefter skriver författaren den faktiska dialogen så att den stämmer till bilderna, och till slut går sidorna ofta till en speciell tuschare. Detta produktionssätt brukar gå under beteckningen "The Marvel Method".
Litterär skildring av fenomenet
- Ingmar Bergman (1918–2007) angående mormor Anna Åkerblom (1864–1934):
[V]i ritade också "gubbar", ett slags serier. Den ena började med att rita en bild. Den andra skulle fortsätta med nästa bild och därigenom utveckla handlingen. Vi ritade "handlingar" under flera dagar, det kunde bli fyrtio, femtio bilder. Mellan bilderna skrev vi förklarande texter. — Ingmar Bergman, "Laterna magica" (1987), sid 31. | |
|
Se även
|
Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! |
