Skillnad mellan versioner av "David Heatley"
OlaHe (diskussion | bidrag) |
OlaHe (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 30: | Rad 30: | ||
David Heatley arbetar främst i två olika seriegenrer, [[självbiografisk]] [[vardagsrealism]] och drömlik surrealism. Serierna om hans familj, hans sexliv och hans möten med svarta är exempel på det förstnämnda. Drömserierna är självbiografiska såtillvida att de är skildringar av självupplevda drömmar, men de har mer gemensamt med hans surrealistiska serier, som "Overpeck" i ''Mome''. | David Heatley arbetar främst i två olika seriegenrer, [[självbiografisk]] [[vardagsrealism]] och drömlik surrealism. Serierna om hans familj, hans sexliv och hans möten med svarta är exempel på det förstnämnda. Drömserierna är självbiografiska såtillvida att de är skildringar av självupplevda drömmar, men de har mer gemensamt med hans surrealistiska serier, som "Overpeck" i ''Mome''. | ||
Heatley använder sig av flera olika tecknings- och berättarstilar, men hans signum som serieskapare | Heatley använder sig av flera olika tecknings- och berättarstilar, men hans signum som serieskapare har blivit de serier där han fyller sidorna med ett myller av små små rutor och en naiv stil där både bild och text är avskalade till ett minimum. | ||
==Utgivning i andra länder== | ==Utgivning i andra länder== | ||
Versionen från 21 mars 2011 kl. 12.00
David Heatley (född den 17 oktober 1974) är en amerikansk skapare av alternativa serier, samt illustratör, grafisk designer och musiker. Upphovsman till serier som "Deadpan" och "Overpeck" och samlingsalbumet "My Brain is Hanging Upside Down". Har publicerats i bl.a. New York Times, McSweeney's och Mome, samt i svenska Galago.
Biografi
David Heatley föddes i Teaneck, New Jersey. Han läste konst och psykologi på Oberlin College där han tog examen 1997. Därefter studerade han film på San Francisco Art Institute till 2000.
Idag (2011) bor Heatley i Jackson Heights, New York, med hustru (Rebecca Gopoian) och dotter.
Serieskapande
I slutet av 1990-talet började Heatley teckna serier. 2004 började hans serier synas i välkända tidningar och antologier, såsom Kramers Ergot (Gingko Press) och Timothy McSweeney's Quarterly Concern (McSweeney's). I Kramers Ergot nr 5 trycktes en av hans mest kända serier, den 16-sidiga självbiografiska "My Sexual History", där han i runt 700 små rutor skildrar sitt sexuella liv från femårsåldern till idag. McSweeney's nr 13 publicerades "Portrait of My Dad" som med liknande berättarteknik berättar om Davids förhållande till sin far.
Heatleys serier blev ett stadigt inslag i Fantagraphics kvartalsutgivna antologi Mome med start 2005. Här publicerades bland annat hans surrealistiska serieföljetong "Overpeck". En egen serietidning med enbart Heatleys serier, Deadpan, gavs ut i två nummer av Fantagraphics 2005.
Hans illustrationer har även publicerats i tidningar som The New Yorker och New York Times,
2008 gav Pantheon Books ut det inbundna samlingsalbumet "My Brain is Hanging Upside Down", som bland annat återtryckte "Portrait of My Dad" och "My Sexual History", men även nyare alster som "Portrait of My Mom" (där han avhandlar förhållandet till sin mor), en svit korta serier där han återger underliga drömmar, samt den 48-sidiga "Black History" där Heatley självbiografiskt och kronologiskt berättar om sina möten med och förhållanden till afroamerikanska vänner och bekanta ur ett rasperspektiv.
Ett samlingsalbum med "Overpeck" ska vara på väg från Pantehon Books.
Inspirationskällor
Bland de serieskapare och konstnärer som Heatley har framhållit som inspirationskällor kan nämnas Daniel Clowes, Gary Panter och konstnärskollektivet Paper Rad.[1] Jeffrey Browns serier inspirerade honom till att skildra historien om sitt sexliv.[2] Bland konceptkonstnärer och experimentfilmare har han nämnt Sol Lewitt, Sophie Calle, Lawrence Weiner, Stan Brakhage, Scott Stark, Lewis Klahr, Luther Price och Joe Gibbons som några av sina favoriter.[2]
Musikkarriär
David Heatleys high school-band Velvet Cactus Society släppte två album på bolaget Shimmy Disc under tidigt 1990-tal.
Stil och innehåll
David Heatley arbetar främst i två olika seriegenrer, självbiografisk vardagsrealism och drömlik surrealism. Serierna om hans familj, hans sexliv och hans möten med svarta är exempel på det förstnämnda. Drömserierna är självbiografiska såtillvida att de är skildringar av självupplevda drömmar, men de har mer gemensamt med hans surrealistiska serier, som "Overpeck" i Mome.
Heatley använder sig av flera olika tecknings- och berättarstilar, men hans signum som serieskapare har blivit de serier där han fyller sidorna med ett myller av små små rutor och en naiv stil där både bild och text är avskalade till ett minimum.
Utgivning i andra länder
"My Brain is Hanging Upside Down" har även översatts och kommit ut i Frankrike, Belgien och Spanien.
David Heatley på svenska
- En svit korta drömserier, tecknade av Heatley och skrivna av Erica Clowes, Galago nr 88 (2006)
- "Sex-historia", Galago nr 2/2009
Hyllningar och parodier
- I Kramers Ergot nr 7 (2008) parodierar Johnny Ryan David Heatleys seriestil på en gigantisk seriesida med mängder av minimala rutor.
Mer om David Heatley
- Fredrik Jonsson: "Dåligt sex, längtan och letande efter kärlek: En intervju med David Heatley", Galago nr 2/2009 s. 59–62.
Externa länkar
Fotnoter
- ↑ David Heatley: "Inspiration", biografi på drawger.com. Läs texten här.
- ↑ 2.0 2.1 Fredrik Jonsson: "Dåligt sex, längtan och letande efter kärlek: En intervju med David Heatley", Galago nr 2/2009 s. 59–62.
