Skillnad mellan versioner av "Jyckens gäng"
Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sökOlaHe (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Kategori:Organisationer och föreningar Kategori:Svenska organisationer och föreningar '''Jyckens gäng''' hette ''Aftonbladets'' barn- och ungdomsklubb i början av...') |
OlaHe (diskussion | bidrag) m |
||
Rad 3: | Rad 3: | ||
'''Jyckens gäng''' hette ''[[Aftonbladet]]s'' barn- och ungdomsklubb i början av 1990-talet. Klubbens maskot och namninspiration var [[Christina Alvner]]s och [[Arne Höök]]s seriefigur [[Jycken]] som publicerades med en egen veckoserie i ''Aftonbladet'' och även var tidningens galjonsfigur under den här tiden (en motsvarighet till ''[[Expressen]]s'' geting). | '''Jyckens gäng''' hette ''[[Aftonbladet]]s'' barn- och ungdomsklubb i början av 1990-talet. Klubbens maskot och namninspiration var [[Christina Alvner]]s och [[Arne Höök]]s seriefigur [[Jycken]] som publicerades med en egen veckoserie i ''Aftonbladet'' och även var tidningens galjonsfigur under den här tiden (en motsvarighet till ''[[Expressen]]s'' geting). | ||
Serien | Serien publicerades i ''Aftonbladet'' 1990–2005. Redan under hösten 1991 räknade Jyckens gäng över 5000 medlemmar.<ref name="SS">[[Nisse Larsson]]: "[[Svenska serietecknare]]", [[Alfabeta]] 1992, s. 168–172.</ref> Seriewikin har f.n. inga uppgifter om hur länge ungdomsklubben överlevde. | ||
{{fotn}} | {{fotn}} |
Nuvarande version från 29 februari 2012 kl. 00.35
Jyckens gäng hette Aftonbladets barn- och ungdomsklubb i början av 1990-talet. Klubbens maskot och namninspiration var Christina Alvners och Arne Hööks seriefigur Jycken som publicerades med en egen veckoserie i Aftonbladet och även var tidningens galjonsfigur under den här tiden (en motsvarighet till Expressens geting).
Serien publicerades i Aftonbladet 1990–2005. Redan under hösten 1991 räknade Jyckens gäng över 5000 medlemmar.[1] Seriewikin har f.n. inga uppgifter om hur länge ungdomsklubben överlevde.
Fotnoter
- ↑ Nisse Larsson: "Svenska serietecknare", Alfabeta 1992, s. 168–172.