Skillnad mellan versioner av "Per Sjöblom"
N0WIS (diskussion | bidrag) (tillägg och puts) |
N0WIS (diskussion | bidrag) m (→Ankistisk forskning: korr) |
||
Rad 11: | Rad 11: | ||
"Den ankistiska kunskapsparadoxen" var Sjöbloms debutartikel i ''[[NAFS(k)|NAFS(<small>K</small>)uriren]]'' (nr 8, 1982).<ref name="Diös 1984">[[Stefan Diös]], "Blekenbergpriset 1983: Per Sjöblom" ''[[NAFS(k)uriren|NAFS(<small>K</small>)uriren]]'' #11, 1984.</ref> | "Den ankistiska kunskapsparadoxen" var Sjöbloms debutartikel i ''[[NAFS(k)|NAFS(<small>K</small>)uriren]]'' (nr 8, 1982).<ref name="Diös 1984">[[Stefan Diös]], "Blekenbergpriset 1983: Per Sjöblom" ''[[NAFS(k)uriren|NAFS(<small>K</small>)uriren]]'' #11, 1984.</ref> | ||
{{citat|Det är inte utan att man vill utnämna Per Sjöblom till "den ankistiska forskningens Carl Barks". [---] Tonen i Sjöbloms artiklar är | {{citat|Det är inte utan att man vill utnämna Per Sjöblom till "den ankistiska forskningens Carl Barks". [---] Tonen i Sjöbloms artiklar är blygsam och lågmäld. Ibland ber han nästan om ursäkt för att han tar upp läsarens tid. Men hans iakttagelser är alltid knivskarpa och hans slutsatser riktiga, värdefulla och nyskapande. [---] Han får oss att inse hur oerhört betydelsefull ankismen är i det mänskliga livet, långt mer än bara begränsat småprat om Kalle Anka.|[[Blekenbergfonden]]s ständige sekreterare [[Stefan Diös]], utkast till tal, november 1983.<ref name="Diös 1984"></ref><ref>Uppgift om Diös roll som "ständig sekreterare": ''[[NAFS(k)uriren|NAFS(<small>K</small>)uriren]]'' #11, 1984, s. 38.</ref>|}} | ||
{{fotn}} | {{fotn}} |
Versionen från 3 februari 2013 kl. 20.03
Per Sjöblom (född 1948), är en svensk ankist som tilldelades Blekenbergfondens pris 1983 (1 000 kronor samt en gyllene ankstatyett) för ankistiska insatser.[1]
Ankistisk forskning
Bild & Bubbla skrev i samband med Blekenbergpriset:
- "Per Sjöblom är speciellt känd för att ha formulerat den sk kunskapsparadoxen, som innebär att ju mer man lär sig om sin barndoms läsning (tecknarnamn, tillkomstår osv), desto svårare blir det att återkalla barndomens oförvillade och spontana upplevelse av serierna."[2]
"Den ankistiska kunskapsparadoxen" var Sjöbloms debutartikel i NAFS(K)uriren (nr 8, 1982).[3]
Det är inte utan att man vill utnämna Per Sjöblom till "den ankistiska forskningens Carl Barks". [---] Tonen i Sjöbloms artiklar är blygsam och lågmäld. Ibland ber han nästan om ursäkt för att han tar upp läsarens tid. Men hans iakttagelser är alltid knivskarpa och hans slutsatser riktiga, värdefulla och nyskapande. [---] Han får oss att inse hur oerhört betydelsefull ankismen är i det mänskliga livet, långt mer än bara begränsat småprat om Kalle Anka. — Blekenbergfondens ständige sekreterare Stefan Diös, utkast till tal, november 1983.[3][4] | |
Fotnoter
- ↑ Tidningarnas Telegrambyrå (TT) 1983-11-14.
- ↑ "Blekenbergpriset", Bild & Bubbla nr 6/1983, s. 28.
- ↑ 3.0 3.1 Stefan Diös, "Blekenbergpriset 1983: Per Sjöblom" NAFS(K)uriren #11, 1984.
- ↑ Uppgift om Diös roll som "ständig sekreterare": NAFS(K)uriren #11, 1984, s. 38.
föregående – |
Mottagare av Blekenbergpriset |
efterföljande Olof Siverbo |
---|