Moralpanik

"Seduction of the Innocent" av Fredric Wertham orsakade 1950-talets moralpanik kring serier.

Moralpanik är en benämning på en överdriven och fördomsfull reaktion på nya kulturfenomen som anses hota rådande värderingar eller kunna skada samhället. Det är även vanligt att kritik av kulturfenomen avvisas som moralpanik, även då kritiken kan vara motiverad.

Begreppet moralpanik

Benämningen myntades ursprungligen av Stanley Cohen 1972 för att beskriva reaktionerna i Storbritannien under 1960-talet på ungdomsfenomenen mods och rockers. Fenomenet i sig är däremot betydligt äldre.

Ofta handlar debatten om en viss typ av populärkultur eller mediers skadliga inverkan på barn och ungdomar. Ibland kännetecknas moralpaniken av att fenomenet som reaktionen riktas mot inte är skadligt i sig själv, utan det är mer eller mindre troliga sidoeffekter som kritikerna vänder sig emot. Exempelvis drevs den kraftiga debatten kring videons intåg på 1980-talet framför allt av en rädsla för att ungdomar skulle se våldsamma filmer och därav själva bli våldsbenägna.

Vad som bör klassas som moralpanik är naturligtvis subjektivt.

Moralpanik i seriernas värld

Under 1950-talet var de tecknade serierna föremål för en omfattande kritik. Serierna, framför allt skräckserierna, men även mediet i allmänhet, ansågs förföra och förstöra ungdomen och skapa ett råare samhällsklimat. De ansågs främja våld, sexism, sexualfixering och homosexualitet.

Den som startade rabaldret var psykologen Fredric Wertham, som 1954 gav ut debattboken "Seduction of the Innocent", vilken fick stort gensvar och gav upphov till en omfattande censur av serier i USA (det s.k. Comics Code-systemet). I Sverige framfördes liknande åsikter av Nils Bejerot (med boken "Barn – Serier – Samhälle") och Lorentz Larsson ("Barn och serier") samma år.

Även om många anser att en viss kritik mot serierna under denna tid var berättigad, råder det inga större tvivel om att debatten var både onyanserad och överdriven – rena skräckpropagandan.

Serierelaterad moralpanik har förekommit flera gånger sedan dess, även om den varit mer debatterbar än den uppenbart svepande kritiken från 1950-talet.

De båda akademikerna Tommy Gustafsson och Klara Arnberg har i sin bok "Moralpanik och lågkultur" (Atlas, 2013), granskat och analyserat moralpaniken i Sverige mellan åren 1900-2012 vad gäller bl.a. tecknade serier ur ett medie- och genushistoriskt perspektiv.

Moralpanikens resultat:En brasklapp från Kalle Anka & C:o nr 19/1964 som utlovar "Inget osunt eller rafflande, god moral, gott humör och illustrationer av högsta klass." © Egmont

Serierelaterade fenomen som har liknats vid moralpanik

• 1950-talets moralpanik
• Rupert-kontroversen 1970
• Elitserien-bråket
• Pox-rättegången
• Epix-bojkotten
• Rättegången mot Mike Diana

Se även

• Fredric Wertham
• Seduction of the Innocent
• EC Comics
• Comics Code Authority
• Nils Bejerot
• Lorentz Larsson
• Hoppsan!
• Comic Book Legal Defense Fund
• Mangamålet
• Tintingate

Externa länkar

• Kritiken mot serietidningarna – Historisk artikel på Swecomics.
• Moralpanik, polismotstånd och åtal – Epix förlag och vuxenserierna var inte välkomna i den svenska ankdammen – Artikel om moralpaniken kring Epix förlag

Artikeln, i den version den hade den 5 juni 2006, innehåller till stor del information hämtad från Wikipedia:Moralpanik.

Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer!