Mumin

Tove Jansson med några av sina figurer från "Mumin". © upphovskvinnan.

"Mumin" ("Moomin") heter serieversionen av Tove Janssons böcker om Mumintrollen.

Inkarnation 1

De första avsnitten skrevs och tecknades av Tove Jansson, med de efterföljande av Lars Jansson. Ursprungligen publicerade på engelska i en brittisk tidning.

Till skillnad från de skrivna berättelserna, bilderböckerna och de senare serierna, är denna version av muminserien inte i bara ämnad för barn, även om den är barnvänlig. Tove Jansson kontaktades 1952 av Charles Sutton på Associated Newspapers i London, ett brittiskt syndikat som förser olika dagstidningar med serier. Sutton ville att hon skulle rita en serie med mumintrollen, eftersom sådana figurer enligt hans mening skulle passa utmärkt i en samhällssatirisk serie.¹

Kontrakt skrevs 1952, men inte förrän den 20 september 1954 började serien att publiceras. Sutton hade velat vänta på att en stor tidning skulle ta in serien, och den första tidningen var också The Evening News, som på den tiden var världens största dagstidning med en upplaga på 12 miljoner. Tove Jansson ritade och skrev alla serier själv, på svenska, och sedan översatte brodern Lars till engelska.²

Serierna är från början ämnade att publiceras i dagstidningar och är därför ritade i strippformat. Av samma anledning är episoderna olika långa, och pågår i så många strippar som Jansson tyckte att de behövde.

Serierna har helt egna historier, även om många av dem liknar historierna i Muminromanerna. Figurernas karaktärer är också något annorlunda. Man kan säga att seriernas mumintroll har sin egen kanon, skild från romanerna – men inte mindre riktig för det, eftersom det ju faktiskt är Tove Jansson som själv ligger bakom båda. Den sammanhängande "verkligheten" genom alla serieepisoderna är alltså inte mindre riktig än den som finns i romanerna, den är bara en annan. Några av de återkommande figurerna i serieversionen saknar motsvarighet i böckerna; dit hör den lurvige skurken Stinky och den rosenälskande polismästaren... och vad beträffar Filifjonkan, som bor alldeles ensam i böckerna, så har hon i serierna ett helt hushåll, bestående av tre barn, hembiträdet Mabel och en ko.

Det blev till slut 73 olika episoder av Mumin-serien.

Inkarnation 2

Den andra inkarnationen kom på det sena 90-talet efter succén med de Japanproducerade animerade filmerna. Denna serie tecknades av bl.a. Mårdøn Smet. Precis som filmerna, var serierna mycket närmare baserade på romanernas mumintroll än vad den tidigare muminserien var.

Källor

• 1. Christina Björk: "Tove Jansson – mycket mer än Mumin", Bilda förlag, Stockholm 2003, s. 97
• 2. Christina Björk: "Tove Jansson – mycket mer än Mumin", Bilda förlag, Stockholm 2003, s. 99

Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer!