Skillnad mellan versioner av "Claire Bretécher"
Wakuran (diskussion | bidrag) (→Album: Länkar till album som kan förtjäna artiklar så småningom.) |
Keffy (diskussion | bidrag) |
||
| (10 mellanliggande versioner av 3 användare visas inte) | |||
| Rad 4: | Rad 4: | ||
[[Kategori:Franskt förlagsfolk|Bretécher, Claire]] | [[Kategori:Franskt förlagsfolk|Bretécher, Claire]] | ||
[[Bild:Frustrerade.jpg|thumb|200px|right|"[[De frustrerade]]" av [[Claire Bretécher]]. © Bretécher.]] | [[Bild:Frustrerade.jpg|thumb|200px|right|"[[De frustrerade]]" av [[Claire Bretécher]]. © Bretécher.]] | ||
'''Claire Bretécher''' (född 1940), fransk serieskapare, känd för sina satiriska kvinnoporträtt och serier om vardagsproblem och genusfrågor. I Sverige är hon främst känd för albumserien "[[De frustrerade]]". | '''Claire Bretécher''' (född 17 april 1940, död 10 februari 2020), fransk serieskapare, känd för sina satiriska kvinnoporträtt och serier om vardagsproblem och genusfrågor. I Sverige är hon främst känd för albumserien "[[De frustrerade]]". | ||
==Historik== | ==Historik== | ||
Claire Bretécher föddes den 17 april 1940 i Nantes. Hon arbetade som teckningslärare innan hon fick jobb som illustratör till magasinen från [[Bayard]]. Hennes serietecknarkarriär startade 1963 då hon illustrerade "[[Le Facteur Rhésus]]" till [[René Goscinny]]s manus för ''[[L'Os à Moelle]]''. Seriekarriären fortsatte med serier som "[[Baratine et Molgaga]]" för [[Record]]. 1965 började hennes skämtserie "[[Hector]]" i tidningen ''[[Tintin (serietidning)|Tintin]]''. | Claire Bretécher föddes den 7 april (eller enligt andra källor 17 april) 1940 i Nantes. Hon arbetade som teckningslärare innan hon fick jobb som illustratör till magasinen från [[Bayard]]. Hennes serietecknarkarriär startade 1963 då hon illustrerade "[[Le Facteur Rhésus]]" till [[René Goscinny]]s manus för ''[[L'Os à Moelle]]''. Seriekarriären fortsatte med serier som "[[Baratine et Molgaga]]" för ''[[Record]]''. 1965 började hennes skämtserie "[[Hector]]" i tidningen ''[[Tintin (serietidning)|Tintin]]''. | ||
Mellan 1967 och 1971 tecknade hon ett flertal serier för tidningen ''[[Le Journal de Spirou]]'', såsom "[[Les Gnan-Gnan]]", "[[Les Naufragés]]" (med manus av [[Raoul Cauvin]]) och "[[Robin des Foies]]". Tillsammans med [[Yvan Delporte]] gjorde hon serien "[[Alfred de Wees]]" för nederländska tidningen ''[[Pep (nederländsk serietidning)|Pep]]''. 1969 började hon att regelbundet publiceras i ''[[Pilote]]''. Här lanserade hon en av sina mest populära figurer, [[Cellulisa]], liksom gagserien "[[Salades de Saison]]". | Mellan 1967 och 1971 tecknade hon ett flertal serier för tidningen ''[[Le Journal de Spirou]]'', såsom "[[Les Gnan-Gnan]]", "[[Les Naufragés]]" (med manus av [[Raoul Cauvin]]) och "[[Robin des Foies]]". Tillsammans med [[Yvan Delporte]] gjorde hon serien "[[Alfred de Wees]]" för nederländska tidningen ''[[Pep (nederländsk serietidning)|Pep]]''. 1969 började hon att regelbundet publiceras i ''[[Pilote]]''. Här lanserade hon en av sina mest populära figurer, "[[Cellulisa]]", liksom gagserien "[[Salades de Saison]]". | ||
1972 lämnade hon ''Pilote'' då hon ville börja arbeta med mer [[vuxenserier|vuxna serier]]. Samma år slog hon sig samman med kollegorna [[Gotlib]] och [[Mandryka]] och grundade magasinet ''[[L'Écho des savanes]]''. Men redan året därpå lämnade hon magasinet för att istället teckna för tidningen ''[[Le Nouvel Observateur]]''. Här skapade hon sin mest berömda serie "[[De frustrerade]]" ("Les frustrés"), en satirisk skämtserie utan återkommande huvudperson som handlar om människor med vardagliga i-landsproblem. | 1972 lämnade hon ''Pilote'' då hon ville börja arbeta med mer [[vuxenserier|vuxna serier]]. Samma år slog hon sig samman med kollegorna [[Gotlib]] och [[Mandryka]] och grundade magasinet ''[[L'Écho des savanes]]''. Men redan året därpå lämnade hon magasinet för att istället teckna för tidningen ''[[Le Nouvel Observateur]]''. Här skapade hon sin mest berömda serie "[[De frustrerade]]" ("Les frustrés"), en satirisk skämtserie utan återkommande huvudperson som handlar om människor med vardagliga i-landsproblem. | ||
| Rad 32: | Rad 32: | ||
*"[[Vårkänslor]]: två bildberättelser om barn för frustrerade vuxna", Hammarström & Åberg 1985 | *"[[Vårkänslor]]: två bildberättelser om barn för frustrerade vuxna", Hammarström & Åberg 1985 | ||
*"[[Mödrarna]]", Hammarström & Åberg 1985 | *"[[Mödrarna]]", Hammarström & Åberg 1985 | ||
*"[[Bretécher om barn]]", Hammarström & Åberg 1986 | *"[[Bretécher om barn]]", Hammarström & Åberg 1986 (urval ur De frustrerade 1–5 och Mödrarna) | ||
*"[[Älskade provrörsbarn]]", Hammarström & Åberg 1986 | *"[[Älskade provrörsbarn]]", Hammarström & Åberg 1986 | ||
*"[[Bretéchers bästa]]", Hammarström & Åberg 1986 | *"[[Bretéchers bästa]]", Hammarström & Åberg 1986 (urval ur De frustrerade 1–5) | ||
*"[[Oss kvinnor emellan]]", Hammarström & Åberg 1987 | *"[[Oss kvinnor emellan]]", Hammarström & Åberg 1987 (urval ur De frustrerade 1–5 och Mödrarna) | ||
*"[[Doktor Håhlfoths praktik]]", Hammarström & Åberg 1987 | *"[[Doktor Håhlfoths praktik]]", Hammarström & Åberg 1987 | ||
*"[[Doktor Håhlfoths nya recept]]", Hammarström & Åberg 1987 | *"[[Doktor Håhlfoths nya recept]]", Hammarström & Åberg 1987 | ||
| Rad 46: | Rad 46: | ||
==Bretécher i andra medier== | ==Bretécher i andra medier== | ||
2001 adapterades serien "Agrippina" till en tv-serie på 26 avsnitt, producerad av Canal+. | 2001 adapterades serien "Agrippina" till en [[animerad]] tv-serie på 26 avsnitt, producerad av Canal+. | ||
==Mer om {{PAGENAME}}== | ==Mer om {{PAGENAME}}== | ||
Nuvarande version från 12 oktober 2023 kl. 13.43
Claire Bretécher (född 17 april 1940, död 10 februari 2020), fransk serieskapare, känd för sina satiriska kvinnoporträtt och serier om vardagsproblem och genusfrågor. I Sverige är hon främst känd för albumserien "De frustrerade".
Historik
Claire Bretécher föddes den 7 april (eller enligt andra källor 17 april) 1940 i Nantes. Hon arbetade som teckningslärare innan hon fick jobb som illustratör till magasinen från Bayard. Hennes serietecknarkarriär startade 1963 då hon illustrerade "Le Facteur Rhésus" till René Goscinnys manus för L'Os à Moelle. Seriekarriären fortsatte med serier som "Baratine et Molgaga" för Record. 1965 började hennes skämtserie "Hector" i tidningen Tintin.
Mellan 1967 och 1971 tecknade hon ett flertal serier för tidningen Le Journal de Spirou, såsom "Les Gnan-Gnan", "Les Naufragés" (med manus av Raoul Cauvin) och "Robin des Foies". Tillsammans med Yvan Delporte gjorde hon serien "Alfred de Wees" för nederländska tidningen Pep. 1969 började hon att regelbundet publiceras i Pilote. Här lanserade hon en av sina mest populära figurer, "Cellulisa", liksom gagserien "Salades de Saison".
1972 lämnade hon Pilote då hon ville börja arbeta med mer vuxna serier. Samma år slog hon sig samman med kollegorna Gotlib och Mandryka och grundade magasinet L'Écho des savanes. Men redan året därpå lämnade hon magasinet för att istället teckna för tidningen Le Nouvel Observateur. Här skapade hon sin mest berömda serie "De frustrerade" ("Les frustrés"), en satirisk skämtserie utan återkommande huvudperson som handlar om människor med vardagliga i-landsproblem.
Egenpublicering var nästa steg för Bretécher då hon själv gav ut den första samlingen av "De frustrerade" i bokform 1975. Under de följande åren fortsatte hon att arbeta för Le Nouvel Observateur samtidigt som hon gav ut ett flertal album, såsom "Le Cordon Infernal", "La Vie Passionnée de Thérèse d'Avila", "Les Mères", "Le Destin de Monique", "Docteur Ventouse", "Tourista" och "Agrippine".
Bretécher är en av få europeiska kvinnliga serieskapare från sin generation. Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet räknas hon som en av de stora franska serieskaparna, framför allt med serier som "De frustrerade", "Agrippina" ("Aggrippine") och "Doktor Håhlfot" ("Docteur ventouse").
Svensk utgivning
Bretécher var en av de populäraste utländska serieskaparna under den svenska vuxenserievågen under 1980-talet, detta mycket tack vare bokförlaget Hammarström & Åberg som tidigt började ge ut "De frustrerade" i albumform.
Bretécher har även publicerats i svenska antologitidningar som Comet.
Album
- "De frustrerade", Hammarström & Åberg 1980
- "De frustrerade 2", Hammarström & Åberg 1981
- "De frustrerade 3", Hammarström & Åberg 1982
- "De frustrerade 4", Hammarström & Åberg 1983
- "De frustrerade 5", Hammarström & Åberg 1984
- "Porträtt", Storken 1984
- "Vårkänslor: två bildberättelser om barn för frustrerade vuxna", Hammarström & Åberg 1985
- "Mödrarna", Hammarström & Åberg 1985
- "Bretécher om barn", Hammarström & Åberg 1986 (urval ur De frustrerade 1–5 och Mödrarna)
- "Älskade provrörsbarn", Hammarström & Åberg 1986
- "Bretéchers bästa", Hammarström & Åberg 1986 (urval ur De frustrerade 1–5)
- "Oss kvinnor emellan", Hammarström & Åberg 1987 (urval ur De frustrerade 1–5 och Mödrarna)
- "Doktor Håhlfoths praktik", Hammarström & Åberg 1987
- "Doktor Håhlfoths nya recept", Hammarström & Åberg 1987
- "Prinsessan Cellulisa", RSR Epix 1988
Priser och utmärkelser
- 1975: Bästa franska författare på Angoulêmefestivalen
- 1987: Adamsonstatyetten
- 1999: Humorpriset på Angoulêmefestivalen
Bretécher i andra medier
2001 adapterades serien "Agrippina" till en animerad tv-serie på 26 avsnitt, producerad av Canal+.
Mer om Claire Bretécher
- Peter Bratt: "Bretécher – En besvärlig fransyska, uppskattad av miljoner" (Dagens Nyheter 1990-04-29)
