Skillnad mellan versioner av "Tamaki Saitō"
(Skapade sidan med 'Kategori:Skribenter och teoretiker Kategori:Serieteori [[Bild:Tamaki.png|right|300px|thumb| '''"Beautiful Fighting Girl"''', bok av Saitō Tamaki, både den engelska och …') |
m |
||
| Rad 4: | Rad 4: | ||
'''Saitō Tamaki''' (斎藤 環), japansk psykiater av den Lacanska skolan som har studerat [[otaku]]fenomenet. | '''Saitō Tamaki''' (斎藤 環), japansk psykiater av den Lacanska skolan som har studerat [[otaku]]fenomenet. | ||
Tamaki myntade begreppet ''hikikomori'', som betecknar främst unga människor i Japan som drar sig tillbaka från samhället och isolerar sig närmast totalt. Gruppen är stor, man räknar med över en miljon, och | Tamaki myntade begreppet ''hikikomori'', som betecknar främst unga människor i Japan som drar sig tillbaka från samhället och isolerar sig närmast totalt. Gruppen är stor, man räknar med över en miljon, och oftast är dessa varken aktiva inom utbildning eller arbetsliv. Tillståndet är betydligt värre än torgskräck, och Tamaki menar att detta har att göra med traditionella japanska värderingar, där man inom poesi och musik framställer och högaktar ensamhet som något nobelt. Hikikomori tas även upp i serievärlden, känd är mangan "[[NHK ni Yōkoso!|Welcome to the NHK]]" om en ung man och hans fullständiga isolering som bryts på ett oväntat vis. | ||
Sambandet med ''[[otaku]]'', folk som till stor del ägnar sitt liv åt manga, anime, dataspel och annan japansk populärkultur på ett maniskt sätt är uttalat. År 2000 kom Tamakis bok "Fighting Beauties: A Psychoanalysis" ("Sento bishojo no seishin bunseki", "戦闘美少女の精神分析") ut och fick stor uppmärksamhet. Boken tog upp den psykologiska betydelsen av de typiska japanska "krigarflickorna" för otaku-komsumenterna. Varför har unga, våldsamma flickor i serier såsom Sailor Moon, Nausicaä, Cutie Honey m.fl. blivit så populära? Och vad betyder det att motsvarande roller dyker upp i amerikansk kultur (Mulan, Buffy the Vampire Slayer, Powerpuff Girls)? Kan de ses som starka kvinnliga feministiska förebilder eller är de enbart erotiskt objektifierade figurer? Tamaki moraliserar inte, utan hänvisar i stället till samhällets förändring och en hypermedial överkänslighet som utvecklar sig psykologiskt och har sin grund i traditionen. | Sambandet med ''[[otaku]]'', folk som till stor del ägnar sitt liv åt manga, anime, dataspel och annan japansk populärkultur på ett maniskt sätt är uttalat. År 2000 kom Tamakis bok "Fighting Beauties: A Psychoanalysis" ("Sento bishojo no seishin bunseki", "戦闘美少女の精神分析") ut och fick stor uppmärksamhet. Boken tog upp den psykologiska betydelsen av de typiska japanska "krigarflickorna" för otaku-komsumenterna. Varför har unga, våldsamma flickor i serier såsom Sailor Moon, Nausicaä, Cutie Honey m.fl. blivit så populära? Och vad betyder det att motsvarande roller dyker upp i amerikansk kultur (Mulan, Buffy the Vampire Slayer, Powerpuff Girls)? Kan de ses som starka kvinnliga feministiska förebilder eller är de enbart erotiskt objektifierade figurer? Tamaki moraliserar inte, utan hänvisar i stället till samhällets förändring och en hypermedial överkänslighet som utvecklar sig psykologiskt och har sin grund i traditionen. | ||
Boken kommer nu ut översatt till engelska, under titeln "Beautiful Fighting Girl" (Minnesota University Press, 2011). Den är förutom en psykologisk analys även en gedigen genomgång av olika kvinnliga gestalter ur mangans och animens värld. | Boken kommer nu ut översatt till engelska, under titeln "Beautiful Fighting Girl" (Minnesota University Press, 2011). Den är förutom en psykologisk analys även en gedigen genomgång av olika kvinnliga gestalter ur mangans och animens värld. | ||
Versionen från 11 mars 2011 kl. 17.20
Saitō Tamaki (斎藤 環), japansk psykiater av den Lacanska skolan som har studerat otakufenomenet.
Tamaki myntade begreppet hikikomori, som betecknar främst unga människor i Japan som drar sig tillbaka från samhället och isolerar sig närmast totalt. Gruppen är stor, man räknar med över en miljon, och oftast är dessa varken aktiva inom utbildning eller arbetsliv. Tillståndet är betydligt värre än torgskräck, och Tamaki menar att detta har att göra med traditionella japanska värderingar, där man inom poesi och musik framställer och högaktar ensamhet som något nobelt. Hikikomori tas även upp i serievärlden, känd är mangan "Welcome to the NHK" om en ung man och hans fullständiga isolering som bryts på ett oväntat vis.
Sambandet med otaku, folk som till stor del ägnar sitt liv åt manga, anime, dataspel och annan japansk populärkultur på ett maniskt sätt är uttalat. År 2000 kom Tamakis bok "Fighting Beauties: A Psychoanalysis" ("Sento bishojo no seishin bunseki", "戦闘美少女の精神分析") ut och fick stor uppmärksamhet. Boken tog upp den psykologiska betydelsen av de typiska japanska "krigarflickorna" för otaku-komsumenterna. Varför har unga, våldsamma flickor i serier såsom Sailor Moon, Nausicaä, Cutie Honey m.fl. blivit så populära? Och vad betyder det att motsvarande roller dyker upp i amerikansk kultur (Mulan, Buffy the Vampire Slayer, Powerpuff Girls)? Kan de ses som starka kvinnliga feministiska förebilder eller är de enbart erotiskt objektifierade figurer? Tamaki moraliserar inte, utan hänvisar i stället till samhällets förändring och en hypermedial överkänslighet som utvecklar sig psykologiskt och har sin grund i traditionen.
Boken kommer nu ut översatt till engelska, under titeln "Beautiful Fighting Girl" (Minnesota University Press, 2011). Den är förutom en psykologisk analys även en gedigen genomgång av olika kvinnliga gestalter ur mangans och animens värld.
