Skillnad mellan versioner av "Eleanor Davis"
Keffy (diskussion | bidrag) |
Keffy (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 52: | Rad 52: | ||
==Priser och utmärkelser== | ==Priser och utmärkelser== | ||
* Society of Illustrators – Gold and Silver | * Society of Illustrators – Gold and Silver | ||
* Eisner Nominee (Secret Science Alliance) | * [[Eisner Award]] Nominee (Secret Science Alliance) | ||
* Print Magazine’s New Visual Artists 2009 | * Print Magazine’s New Visual Artists 2009 | ||
* Theodor Seuss Geisel Honor (Stinky) | * Theodor Seuss Geisel Honor (Stinky) | ||
* Russ Manning Award (Stinky) | * Russ Manning Award (Stinky) | ||
* Best American Comics 2008 + cover & Best American Comics 2013 | * Best American Comics 2008 + cover & Best American Comics 2013 | ||
* [[Ignatz Award]] 2015, 2018 och 2020 | |||
==Fotnoter== | ==Fotnoter== | ||
Versionen från 12 oktober 2023 kl. 14.45
| Eleanor Davis | |
 Självporträtt från serien "Hobo Bones" (2008)". © upphovskvinnan.
| |
| Född: | ∗ 1983-01-16 (41 år) |
|---|---|
| Födelseplats: | Tucson, Arizona, USA |
| Land: |  USA |
| Språk: |  Engelska |
| Grupp(er): | Never Ever Even |
Eleanor Davis (född 16 januari 1983 i Tucson, Arizona) är en amerikansk serieskapare och illustratör som producerar serier för barn och vuxna sedan mitten av 2000-talet. Större delen av Davis verk är självpublicerade men hon jobbar även med förlag som Bloomsbury Books och Fantagraphics Books. Hon har illustrerat för bland annat tidsskrifterna The New Yorker, The New York Times och The Guardian. Tillsammans med Katherine Guillen utgör hon illustrationsduon Never Ever Even.
Uppväxt och privatliv
Eleanor Davis växte upp i Tucson, Arizona. Hennes föräldrar hade ett stort serieintresse men det var inte förrän hon upptäckte alternativserier i high school som hon började teckna serier seriöst.[1] Hon gick på Savannah College of Art and Design där hon både blev uppmärksammad för sina verk samt mötte sin framtida man, serieskaparen Drew Weing. De har ett samarbete som växlar mellan att arbeta tillsammans på ett verk till att redigera och kritisera varandra. Om samarbetet säger Davis:
"You need just maybe one editor who's really good and knows what you're trying to do and who you can fight with. We do fight. It's a painful to have someone look at your work and critique it, but it's been extremely valuable."[2] — | |
|
Davis och hennes man bor i skrivande stund (2014) i Athenes, Georgia tillsammans med tre katter. Vid sidan av sitt eget skapande undervisar Davis på University of Georgia i historieberättande för serier.
Konstnärskap
Davis använder främst tusch, vattenfärg och gouache. Främst med stålstiftpenna på bristol papper. Liksom i sina teman varierar hennes stil och material beroende på vad hon jobbar med. Hon gillar även att variera storleken då hon har jobbat med allt från post it-lappar till stora väggmålningar. Hon har uppgett att hennes serier i färg tenderar att vara mer genomarbetade redan i planeringsfasen än hennes svartvita serier som ofta är spontanare. [3]
Bland hennes influenser finns Tove Jansson från tidig ålder, senare franska serieskapare såsom Joann Sfar och Christophe Blain. Andra inspirationskällor är författare som Jorge Luis Borges och Virginia Woolf samt bandet The Knife. [4]
Serier
Davis har under sin studietid och därefter publicerat egna seriefanzin, vilka hon fortfarande säljer på sin hemsida. Hon har även medverkat i "Scheherazade", samt Fantagraphics antologi MOME flertalet gånger. 2008 medverkade hon i förlaget Houghton Mifflin Harcourts antologi "Best American Comics".
2008 publicerade hon boken "Stinky", en lättläst bok publicerad av Françoise Moulys Toon Books. Året därefter samarbetade hon och hennes man, Drew Weing på serien "The Secret Science Alliance and the Copycat Crook" (2009), där Weing tuschade Davis teckningar.
Hon avvisar förslag på att göra en längre grafisk berättelse och pekar på att hennes styrka ligger i de kortare poetiska serierna. [5]
2014 gjorde hon även en Google Doodle.
"How to Be Happy" (2014) var den första boken för vuxna som Davis skapadr. Det är en samling med hennes onlinepublicerade serier samt gamla antologibidrag utgiven på Fantagraphics förlag. Med blandade tekniker berättar hon olika historier som lämnar ett visst tankfullt obehag efter sig. I inledningen skriver hon att det inte är en självhjälpsbok. Det handlar inte om hur man blir lycklig utan mer om de som söker efter lyckan.[6]
2017 följde "You & a Bike & a Road" som tilldelades en Ignatz Award för bästa antologi. 2018 publicerades den Fantagraphics-utgivna "Why Art?", i vilken Davis granskar konsten som kultur- och samhällsföreteelse, och 2019 följde serieromanen "The Hard Tomorrow".
Urval av verk
- "Stinky" (Toon Books, 2008). ISBN 0979923840
- "The Secret Science Alliance and the Copycat Crook" (Bloomsbury, 2009). ISBN 1599903962.
- "How to Be Happy" (Fantagraphics, 2014). ISBN 1606997408.
- "You & a Bike & a Road" (Koyama Press, 2017) ISBN 9781927668405.
- "Why Art?" (Fantagraphics, 2018) ISBN 9781683960829.
- "The Hard Tomorrow" (Drawn and Quarterly, 2019) ISBN 978-1770463738.
Priser och utmärkelser
- Society of Illustrators – Gold and Silver
- Eisner Award Nominee (Secret Science Alliance)
- Print Magazine’s New Visual Artists 2009
- Theodor Seuss Geisel Honor (Stinky)
- Russ Manning Award (Stinky)
- Best American Comics 2008 + cover & Best American Comics 2013
- Ignatz Award 2015, 2018 och 2020
Fotnoter
- ↑ Eleanor Davis Wikipedia Länkad 2014-11-18
- ↑ Intervju för Comic Book Resources (CBR) Länkad 2014-11-18
- ↑ Intervju för Comic Book Resources (CBR) Länkad 2014-11-18
- ↑ Intervju för The Rumpus Länkad 2014-11-18
- ↑ Recension för How to be Happy i LA Times Länkad 2014-11-18
- ↑ Intervju för Comic Book Resources (CBR) Länkad 2014-11-18
