Onomatopoetik

POW! Onomatopoetik av Roy Lichtenstein. Copyright tillhör upphovsmannen.

Onomatopoetiska kallas ord som är ljudhärmande, såsom "pling", "bang", "bom", "swisch", "crack". Även ord som "hicka", "gök" och "gnägga" är ursprungligen ljudhärmande och därmed onomatopoetiska.

Detta är ingen strikt serieterm, utan används även i lingvistiska och stilistiska sammanhang. Traditionellt har dock onomatopoetiska ord haft ett starkt fäste i serievärlden.

Don Martin anses vara onomatopoetikens mästare bland serieskapare. Få har skapat så många innovativa ljudillustrationer som han.

Rena ljudeffekter (i språk med romerska bokstäver) översätts sällan i svenska serier, även om de ursprungligen är från språk som t.ex. engelska och franska med avsevärt annorlunda ortografi.

Exempel

• Bamf - Nightcrawler teleporterar
• Snikt - Wolverine fäller ut sina klor

Japansk ljudsymbolism

Framförallt i Japan är det vanligt att onomatopoesi (oftast bestående av ett tvåstavigt ord repeterat två gånger) används i en vidare betydelse, för att symbolisera även känslor, rörelse och annat. Den här typen av onomatopoesi är inte så vanlig i västvärlden, men man kan nämna det engelska hiphop-uttrycket bling-bling, som symboliserar diamanter eller överdådigt uppvisande av rikedom.

Exempel

• Doki Doki - hjärtslag, uppspelthet
• Kira Kira - att glänsa, skina
• Guzu Guzu - att sega, såsa
• Pin Pin - vara livlig