Skillnad mellan versioner av "Bill Mauldin"
E.G. (diskussion | bidrag) |
E.G. (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 4: | Rad 4: | ||
Efter ett uppehåll då han ägnade sig åt författande och journalistik återgick Mauldin till tecknandet 1958. | Efter ett uppehåll då han ägnade sig åt författande och journalistik återgick Mauldin till tecknandet 1958. | ||
Mauldin belönades med två Pulitzer-pris under sin karriär. | Mauldin belönades med två Pulitzer-pris under sin karriär.{{källa behövs}} Det amerikanska postverket U.S. Mail gav ut ett frimärke med honom 2010.<ref>[http://blogs.knoxnews.com/fredbrown/2010/04/_from_the_us_postal.html Knoxnews]</ref> | ||
== Koppling till Snobben och Charles M. Schulz == | == Koppling till Snobben och Charles M. Schulz == | ||
Nuvarande version från 21 april 2013 kl. 03.56
Bill Mauldin (1921–2003) var en amerikansk skämttecknare. Han gick med i armén 1940 och deltog i strider i Europa. Skapade "Willie & Joe", två tämligen dystra soldater, genom vilkas ögon kriget ofta speglades (på ett sätt som inte alltid uppskattades av det högre befälet). Efter kriget fortsatte han som politisk skämttecknare, med vissa problem då han låg för långt till vänster för stora delar av läsekretsen.
Efter ett uppehåll då han ägnade sig åt författande och journalistik återgick Mauldin till tecknandet 1958.
Mauldin belönades med två Pulitzer-pris under sin karriär.[källa behövs] Det amerikanska postverket U.S. Mail gav ut ett frimärke med honom 2010.[1]
Koppling till Snobben och Charles M. Schulz
I "Snobben"-serien av Charles M. Schulz brukade Snobben ofta på Veterans Day (den 11 november – stilleståndsdagen som avslutade striderna i första världskriget) komma hem till Bill Mauldins hus klädd som en soldat från andra världskriget eller som sitt alter ego världskrigsflygarässet, för att berätta gamla krigshistorier och dricka root beer. Schulz skickade även handritade original till Mauldin som present. Mauldin själv förstod inte varför han förtjänade den här äran förrän han till slut träffade Schulz. Anledningen var att Schulz kände en samhörighet med Mauldin, eftersom båda var andra världskrigs-veteraner och hade upplevt krigets fasor.[2]
