Dick Tracy
"Dick Tracy", amerikansk dagspresserie om en hårdför polisdetektiv med samma namn skapad av Chester Gould 1931. Gould skrev och tecknade serien fram till 1977, då den togs över av andra upphovsmän. Den publiceras än i dag (oktober 2011) med Mike Curtis och Joe Staton vid rodret.
Historik
Dagspressversionen av "Dick Tracy" debuterade med en söndagssida den 4 oktober 1931 i dagstidningen The Detroit Mirror. Serien distribuerades till andra tidningar av Chicago Tribune New York News Syndicate (senare Tribune Media Services).
Gould tecknade serien i fem decennier. 1977 pensionerade han sig. Hans sista "Dick Tracy"-avsnitt var en söndagssida som publicerades den 25 december 1977.
Efter Goulds pension tog andra upphovsmän vid. Till en början var det deckarförfattaren Max Allan Collins som stod för manus och Goulds tidigare assistent Rick Fletcher som tecknade. När Fletcher dog 1983 efterträddes han av Dick Locher, som även han var hade varit assistent åt Gould tidigare. 1992 övertog Mike Kilian författarskapet, och han skrev serien fram till sin död 2005. Därefter tog Locher över även som författare. 2009 blev Jim Brozman ny tecknare på serien, medan Locher kvarstod som författare.
Mike Curtis (manus) och Joe Staton (bild) tog över som upphovsmän till serien i början av 2011. De bådas första "Dick Tracy"-stripp publicerades den 14 maj 2011. Shelley Pleger tuschar och textar serien, medan Shane Fisher färglägger söndagssidorna.
"Dick Tracy" har även förekommit i specialproducerade serietidningsversioner (se nedan).
Handling
Serien om den trenchcoatklädde polisen med den skarpa profilen var den första att skildra polisarbetet på ett någorlunda realistiskt sätt. Serien är tydligt inspirerad av förbudstidens gangsterligor och tillika de gangsterfilmer som började produceras i början av 1930-talet. Även om polisarbetet skildras trovärdigt är teckningsstilen mycket stiliserad, ibland närmast parodisk. Speciellt skurkarna är extremt karikerade. Den mest kände skurken är antagligen Flattop, så kallad på grund av sitt platta huvud. Dessutom förekommer en hel del fantasifulla tekniska hjälpmedel som gör att serien nästan blir till science fiction. Mest påtagligt var detta under den period under 60- och 70-talet då en stor del av handlingen utspelades i rymden.
Det första (och mest välkända) stora tekniska framsteget togs den 13 januari 1946 då Gould introducerade den tvåväga armbandsradion som Dick Tracy och medlemmarna i hans polisstyrka använde för att kommunicera med varandra. På 1940-talet var det science fiction, men idag kan man se det som en föregångare till miniradiosändare och mobiltelefoner. 1964 uppgraderades armbandsradion till en armbands-TV som gjorde att mannarna även kunde kommunicera visuellt.
Tidigt i serien introducerades flera viktiga gestalter i seriens figurgalleri – däribland Dicks fästmö Tess Trueheart, poliskommissarien Chief Brandon och Dicks partner Pat Patton. Den föräldralöse pojken Junior introducerades 1937 och blev snart Tracys inofficiella medhjälpare, senare även adopterad av Dick och Tess. 1948 ledde slarvigt polisarbete till att vetenskapsmannen Brilliant Smith, uppfinnaren av armbandsradion, dödades. Efter detta avgick Brandon från sin tjänst och Pat Patton befordrades till kommissarie. Dick Tracys nya partner blev den fräkninge Sam Catchem. På juldagen 1949 gifte sig slutligen Dick Tracy och Tess Trueheart, varefter tvåloperaliknande familjeskildringar blev alltmer framträdande i serien. De adopterade Junior och fick sedermera två biologiska barn, Bonnie Braids (född 4 maj 1951) och Joseph Flintheart Tracy (född i november 1979, efter att Gould lämnat serien).
Utgivning
Dagspress
Dagsstrippsversionen av "Dick Tracy" debuterade den 4 oktober 1931 i dagstidningen The Detroit Mirror. Serien publiceras än idag i dagstidningar.
Serietidningar och serietidningsversioner
Dick Tracy gjorde sitt första serietidningsframträdande i Dells Popular Comics nr 1, 1936 och stannade kvar i tidningen till och med nummer 21. Detta handlade dock om återtryck av samlade dagspressavsnitt. Cupples & Leon och David McKay Publications gav på 1930-talet ut publikationer som enbart innehöll "Dick Tracy"-serier. Dick Tracy medverkade även i Super Comics (med start 1938), Black and White Comics (1939), Four-Color Comics (1939) och Large Feature Books (1941), alla utgivna av Dell och alla innehållande återtryckta dagspresserier. 1948–49 gav Dell ut 24 nummer av Dick Tracys egen serietidning Dick Tracy Monthly. Den togs därefter över av Harvey Comics som gav ut ytterligare 121 nummer åren 1950–1961. Även dessa innehöll huvudsakligen omredigerade dagsstrippar. Liknande återtryck innehöll Blackthorne Publishing Dick Tracy Monthly/Dick Tracy Weekly som gavs ut i 99 nummer 1986–99.
Specialproducerade tidningsversioner har gjorts vid enstaka tillfällen – de sista numren av Dells Dick Tracy Monthly (1949) innehöll originalproducerat material. I samband med filmen från 1990 (se nedan) gjordes även en serietidningsversion hos Disney av John Moore och Kyle Baker. Serien var välgjord men baserades på filmversionen och kan inte räknas som kanon. Dessutom fick Disney i sista stund kalla fötter och lät teckna om huvudpersonen för att likna Warren Beatty mer, istället för att behålla Dick Tracys klassiska profil.[källa behövs]
Samlingsböcker
2006 påbörjade amerikanska IDW Publishing utgivningen av bokserien "Complete Chester Gould's Dick Tracy", där man samlar cirka 1,5 års produktion (inklusive söndagssidor i färg) från starten i varje inbunden bok. Hittills (oktober 2011) har det utkommit 8 volymer i serien, vilka inkluderar 1931–1944, och en ytterligare är annonserad. Dessutom planeras en häftad utgåva i enklare utförande att ges ut av IDW.
Svensk utgivning
På svenska har serien bl.a. publicerats i serietidningarna Alla Tiders Seriejournal och Serie-Pressen (v1), samt i albumserierna "Comics – den stora serieboken" (nr 1 och 3) och "Seriebiblioteket" (nr 4).
Läsförlaget AB publicerade sex Dick Tracy-tidningar i magasinsformat 1991 under titeln "Dick Tracy – Amerikas mest berömda detektiv". Dessa gavs även ut i en samlingsutgåva. Det rörde sig om en svensk version av den amerikanska boken "Dick Tracy: America's Most Famous Detective", vilken framför allt innehöll artiklar och utdrag ur serier, inte några avslutade serieavsnitt.
I samband med disneyfilmen gavs även de Kyle Baker-tecknade serietidningsäventyren ut i två album från Serieförlaget i Sverige.
Hyllningar och parodier
- En av de mest kända parodierna på "Dick Tracy" är Al Capps figur Orädde Oskar (Fearless Fosdick) ur Al Capps "Knallhatten".
- Ett flertal parodier har förekommit i amerikanska MAD Magazine och den svenska motsvarigheten Svenska Mad. Bland dessa kan nämnas en gravt åldrad Dick Tracy i Svenska Mad 8/1964, ett gästspel hos Joe Palooka i Svenska Mad 2/1965, en dödsruna i Svenska Mad 3/1967 och en nakenparodi i Svenska Mad 10/1969.
- Stacy, avdankad snut i Max Cannons "Red Meat".
- Tricky Prickears, blind, döv och ultrakonservativ detektivparodi i Gilbert Sheltons "Freak Brothers".
- I Joakim Lindengren och David Nessles "John Holmes och Sherlock Watson" har det förekommit en kvinnlig polis med skarp profil kallad Tracy Lords, en mix av Dick Tracy och porrskådespelerskan Traci Lords. I ett annat avsnitt har den androgyna skurken Toppflatan figurerat, en parodi på Dick Tracys fiende Flattop.
I andra medier
Radio
Dick Tracy sändes som radioföljetong åren 1934–1948 på olika radiostationer, i tur och ordning NBC (1934–35, 1938–39), CBS (1935), Mutual (1935–37) och ABC Blue Network (1943–48). Den förste aktör att röstgestalta Dick Tracy på radio var Bob Burlen. Andra skådespelare i rollen inkluderade Barry Thompson, Ned Wever och Matt Crowley.
Filmer
Det har funnits ett flertal filmatiseringar av "Dick Tracy", och den första kom redan 1937 i form av följetongen med samma namn. Därefter kom en uppsjö med filmer under 1940-talet. 1990 regisserade Warren Beatty filmen "Dick Tracy" där han också spelade titelrollen. I ett försök att imitera söndagssidorna med serien var filmen till stor del filmad i en överdrivet färgglad färgskala. Hans dåvarande flickvän Madonna spelade där vampen Breathless Mahoney, men filmen rymde även kända skådespelare som Dustin Hoffman och Al Pacino.
| År | Titel | Regissör | Skådespelare | Bolag | Kommentar |
|---|---|---|---|---|---|
| 1937 | "Dick Tracy" | Alan James och Ray Taylor | Ralph Byrd som Dick Tracy | Republic Pictures | En långfilmsversion av serien i 15 delar. |
| 1938 | "Dick Tracy Returns" | John English och William Witney | Ralph Byrd som Dick Tracy | Republic Pictures | |
| 1939 | "Dick Tracy's G-Men" | John English och William Witney | Ralph Byrd som Dick Tracy | Republic Pictures | |
| 1941 | "Dick Tracy vs. Crime Inc." | John English och William Witney | Ralph Byrd som Dick Tracy | Republic Pictures | |
| 1945 | "Dick Tracy" | William A. Berke | Morgan Conway som Dick Tracy och Anne Jeffreys som Tess Trueheart | RKO | |
| 1946 | "Dick Tracy vs. Cueball" | Gordon Douglas | Morgan Conway som Dick Tracy och Anne Jeffreys som Tess Trueheart | RKO | |
| 1947 | "Dick Tracy's Dilemma" | John Rawlins | Ralph Byrd som Dick Tracy och Kay Christopher som Tess Truehart | RKO | |
| 1947 | "Dick Tracy Meets Gruesome" | John Rawlins | Ralph Byrd som Dick Tracy, Anne Gwynne som Tess Truehart och Boris Karloff som Gruesome | RKO | |
| 1990 | "Dick Tracy" | Warren Beatty | Warren Beatty som Dick Tracy, Glenne Headly som Tess Truehart, Madonna som Breathless Mahoney, Al Pacino som Big Boy Caprice och Dustin Hoffman som Mumbles | Disney (Touchstone Pictures) |
TV-serier
"Dick Tracy" förekom också som TV-serie vid mer än ett tillfälle. Först var TV-serien från 1950–51, och sedan kom även en TV-pilot 1967. 1961 kom den första animerade TV-serien med figuren, "The Dick Tracy Show".
- 1950–1951, "Dick Tracy", 33 avsnitt, Ralph Byrd som Dick Tracy
- 1961, "The Dick Tracy Show", animerad TV-serie, Everett Sloane som Dick Tracy
- 1967, "Dick Tracy", TV-pilot, Ray MacDonnell som Dick Tracy
- 1971–1973, "Archie's TV Funnies", animerad TV-serie, John Erwin som Dick Tracy
Övrigt
Serien har även överförts till skivinspelningar, romaner m.m.
Kuriosa
- På 1930-talet var "dick" även ett vanligt slangord för "detective", d.v.s. polisdetektiv. Dick är alltså inte bara figurens namn, utan även en beteckning som ungefär kan översättas med "Snuten" – "Snuten Tracy".
- Ett tydligt exempel på seriens enorma popularitet var då tidningsutdelarna i New York gick ut i strejk 1945. New Yorks borgmästare Fiorello H. La Guardia prioriterade den 8 juli 1945 att läsa upp dagens "Dick Tracy"-stripp i radio, som service till sina väljare.
- Dick Tracy står staty i Naperville i Illinois.[1]
- Figuren har också hamnat på amerikanskt frimärke.
- "Dick Tracy" firade 75-årsjubileum 2006, vilket bl.a. firades med ett gästspel i serien "Gasoline Alley".
Mer om Dick Tracy
- Håkan Andersson: "Dick Tracy Polisen med hundra liv" (Bild & Bubbla nr 3/1990)
Recensioner
- Per A. J. Andersson: "Dick Tracy – Big city blues" (Bild & Bubbla nr 4/1990, s. 30–31)
