Nancy Peña
Nancy Peña, fransk serieskapare, född 1979. I Sverige mest känd för "Katten och kimonon".
Historik
Nancy Peña föddes i Toulouse, Frankrike. Som barn var hon ofta försjunken i litteratur och serier. Favoritboken var länge "Skattkammarön" av Robert Louis Stevenson. I tonåren upptäckte hon den amerikanska serieskaparen Will Eisner som hon gärna lät sig inspireras av. Den franska nya vågen av serier under 1990- och 2000-talen inspirerade henne till att själv bli serieskapare, framför allt Christophe Blains "Isaac le Pirate" och David B:s "Le capitaine écarlate".[1] Idag har Peña själv etablerat sig som en del av "den nya vågen".
Enligt egen uppgift fascineras hon av 1800-talet på flera plan, dels det viktorianska samhället med dess seder, etikett och klädsel, dels konsten (särskilt gravyer) och litteraturen från samma era. Till favoritförfattarna hör Henry James och Thomas Hardy.[1]
I början av sin karriär studerade hon tillämpad konst för att bli lärare. Under fem år arbetade hon med läraryrket parallellt med att hon tecknade serier. Hon har gjort webbserien "Les Carpates" tillsammans med Vincent Rioult, samt diverse serier i "Grain de Sable" och Patate Douce. Albumdebuten kom 2003 med "Le Cabinet chinois", som blev väl mottagen i hemlandet.
Sedan dess har hon gett ut ett flertal seriealbum. 2007 kom "Le chat du kimono". Den och den fristående fortsättningen "Tea Party" tillhör de verk Peña själv är mest nöjd med.[1] 2010 tog hon steget att satsa på serierna på heltid.
Peña har i sina serier skapat en egen "magisk-realistisk" värld, inspirerad av 1800-talets konst och litteratur.
Peña i Sverige
- Peñas "Katten och kimonon" ("Le chat du kimono") gavs ut på svenska av Kolik förlag 2010.
- Uppföljaren "Tea Party" började gå som följetong i Utopi nr 1/2011.
- Nancy Peña var en av de inbjudna gästerna till svenska seriefestivalen Small Press Expo i Stockholm i maj 2011. Kolik presenterade ett arrangemang med henne under SPX11.
Mer om Nancy Peña
- Loka Kanarp: Intervju med Nancy Peña, efterord till svenska utgåvan av "Katten och kimonon" s. 104–105.
Recensioner
- Jonas Thente: "Katten och kimonon" (Dagens Nyheter 2010-10-02) Läs recensionen här.
