Fantasia (Disney)

Från Seriewikin
Version från den 17 juli 2024 kl. 09.01 av E.G. (diskussion | bidrag) (Topplänk till andra Fantasia)
(skillnad) ←Tidigare ändring | visa nuvarande version (skillnad) | Nyare ändring→ (skillnad)
Hoppa till navigeringHoppa till sök
För andra Fantasia, se Fantasia

Fantasia från 1940 var Walt Disneys tredje tecknade långfilm. Filmen var ett av drömprojekt för Disney, som beskrev den som en animerad konsert, och den tillkom i ett samarbete mellan Disneys animatörer och Philadelphia Orchestra, under ledning av Leopold Stokowski.

Handling

Filmen saknar med andra ord ett genomgående narrativ, utan låter animatörerna tolka åtta klassiska musikstycken:

  • "Toccata och fuga d-moll" av Johann Sebastian Bach
  • "Nötknäpparsviten" av Pjotr Tjajkovskij
  • "Trollkarlens lärling" av Paul Dukas
  • "Våroffer" av Igor Stravinskij
  • "Pastoralsymfonin" av Ludwig van Beethoven
  • "Timmarnas dans" av Amilcare Ponchielli
  • "En natt på Blåkulla" av Modest Musorgskij
  • "Ave Maria" av Franz Schubert

Animationerna sträcker sig från abstrakt till mer konkreta berättelser av samma sort som Disney tidigare producerat inom ramen för kortfilmsserien Silly Symphonies. Detta, i kombination med musikens betydelse, har inneburit att filmen som helhet aldrig har överförts till seriemediet, men såväl de dansande flodhästarna i "Timmarnas dans" som de flygande pegasus-hästarna i "Pastoralsymfonin" och demonen Chernabog i "En natt på Blåkulla", har återkommit i andra Disney-sammanhang – främst illustrationer, animation, och nöjesparker.

Trollkarlens lärling

Mest livskraftig har dock episoden "Trollkarlens lärling" blivit. Musiken bygger på en tysk folksaga, som inte minst blivit känd genom Johann Wolfgang Goethes poem med samma namn.

En mäktig trollkarl drar sig tillbaka från sin verkstad och instruerar sin unga lärling att städa upp. Ynglingen tröttnar dock snart på det hårda arbetet, och använder trollkarlens magi för att få kvastarna att städa på egen hand. Situationen eskalerar snabbt, kvastarna orsakar snart översvämning, och ett försöka att stoppa dem med en yxa förvärrar situationen ytterligare då det enbart resulterar i att kvastarna mångdubblas. I sista stund återkommer trollkarlen och räddar situationen, men lärlingen har lärt sig läxan att inte använda sig av magi man inte behärskar.

Fantasia-versionen är trogen folksagan, och låter Musse Pigg agera lärling. Trollkarlen är namnlös i filmen, men har sedermera fått namnet Yen Sid ("Disney" baklänges).

Filmen har överförts till seriemediet två gånger – 1953 av Paul Murry för Western Publishing och 1991 av Marv Wolfman, Stephen DeStefano och Gary Martin för Disney Comics.

Ytterligare en handfull serier nar dock låtit sig inspireras av filmen: i de brasilianska serierna "O Novo Aprendiz de Feiticeiro" (1974) och "Fantasia... ou Não?" (1997) ses Knase Anka respektive José Carioca som Yen Sids lärlingar, och i "De Volta à Fantasia" (1993) från samma land får Yen Sid hjälp av Musse och Långben mot Magica de Hex och Madame Mim. 1996 publicerades den dansk-producerade "Trollkarlens lärdom" av Bob Ingersoll och Francisco Rodriguez Peinado, som berättar om lärlingens vidare öden efter incidenten hos Yen Sid.

På svenska har Paul Murrys version av "Trollkarlens lärling" publicerats i bland annat Kalle Anka & C:o nr 10 1961 och "Trollkarlens lärdom" i Kalle Anka & C:o nr 48 1996.

Härutöver har både Yen Sid och kvastarna figurerat i tv-spelen "Epic Mickey" och "Kingdom Hearts", och i de serier som bygger vidare på dessa. Även den italienska seriesviten "Magins mästare" började som en vidareutveckling på "Trollkarlens lärling".